Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for March 18th, 2011

Livsnödvändig träning pågår.

Jag är inte alls glad över den här infektionen som har mitt kropp i sitt grepp. Jag äter antibiotika nu och det gillar jag inte heller. När jag var ute och reste 2006 drabbades jag av olika infektioner på rad och fick äta fem kurer antibiotika inom loppet av några månader och sen dess är jag väldigt försiktig med att äta antibiotika om jag inte måste. Det är ett helsike för kroppens immunförsvar när antibiotikan kommer och rensar bort, inte bara de dumma bakterierna, utan även de goda. För att hjälpa kroppen blir det till att äta probiotika så att bakteriebalansen blir återställd så fort som möjligt.

Jag skulle verkligen vilja träna nu. Så fort något i mitt liv känns jobbigt så är träningen en medicin som verkligen fungerar för både kropp och själ. Jag behöver träningen, löpningen, den höga pulsen, endorfinpåslaget och den sköna rensningen av huvudet nu alldeles akut. Igår snurrade det i huvudet och hjärtat slog lite väl snabbt av allt som händer runtomkring mig. Jag hade kört (backat) rätt in i ett träd (och hade dragkroken att tacka för att bilen inte blev rejäl tilltygad. Nu var det trädet som tog mest stryk) för att jag var så stressad tidigare under dagen och kropp och själ var minst sagt i obalans. Självklart kan man inte träna med en infektion så jag fick lägga mig ner i sängen och träna mig på andra sätt. Att hitta ett lugn inom mig är lätt när världen runtomkring är enkel men svårt när saker och ting inte är helt hundra.

Jag låg i sängen och blundade och tänkte  “Om jag inte kan lugna ner mitt eget tempo i kroppen helt på egenhand, hur ska jag då kunna hitta balans?” Jag låg så en bra stund och lät tankarna flyta runt i huvudet tills dess att det kändes som jag fick någon form av ordning på dem och kunde greppa vad som kändes och varför. Jag var ledsen och orolig och tänkte väldigt mycket på saker som är jobbiga, men kanske ännu mer på saker som i värsta fall skulle kunna hända men som än faktiskt inte hänt. Känner ni igen er i det där? Att oroa sig för saker som faktiskt inte inträffat och som kanske aldrig gör det. Under tiden går man (jag) och oroar sig för att det kanske eventuellt kommer hända och vad det i sånt fall kommer innebära (katastrof typ).

Det var fint att ligga där en stund och känna hur jag själv kunde nästla ut en hel del tankar. Att leva i nuet är inte bara att sluta jaga efter morgondagen, men också att sluta oroa sig så mycket för saker som eventuellt kommer drabba morgondagen som man ändå inte kan påverka. Vissa saker bara är. När tankarna och hjärtat lugnat sig så pass började jag istället vända på tankarna. Varför ska jag fokusera på allt som är dåligt/jobbigt och allt som eventuellt kan bli dåligt/jobbigt? Det jag fokuserar på, det är ju det jag ser och uppmärksamar. Jag borde lägga mitt fokus på allt som är BRA.


Bra bränna och fin bild.

För det finns en massa saker som är bra. Alltifrån de mest “banala” saker som att jag har tak över huvudet, mat för dagen och alla mina grundläggande behov tillfredsställda. Men även andra saker. Mitt liv är rikt på flera olika sätt tack vare dels mig själv och den jag är och dels de människor som mitt liv är berikat med. Jag har mycket att vara tacksam över.

När jag väl formulerat de tankarna för mig själv så lade sig ett lugn över mig. Livet är inte svart eller vitt, bra eller dåligt. Livet kommer alltid ha ett komplext mönster av glädje och sorg och det kan pågå samtidigt. Bara för att något är jobbigt så kan det fortfarande finnas många delar av livet som är bra.

Så, jag tränar och kämpar på. Men träningen just för ögonblicket är inte så fysisk. Den är väldigt psykisk. Men jag vet att det ena är beroende utav det andra. Vad vore väl min träning utan en god självkänsla, ett starkt pannben och ett välinriktat fokus?