Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for March, 2011

Inspiration eller “vill ha”

En sväng på stan gav mig mycket att lägga i “vill ha”-kategorin. Jag kikade in i Helly Hansens butik, de har precis kommit med en kollektion träningskläder och grejerna var snygga och sköna att ta på. Kan tänka mig att det är prisvärda kläder som håller vad de lovar. Jag blev väldigt förtjust i en rosa löparjacka och ett träningslinne med snygga detaljer.

Inne på nya Intersport var det också löparjackor som fångade mitt intresse. Men hur många löparjackor kan man egentligen ha? Jag har redan tre.. De här två från Asics skulle gärna få följa med hem till mig.

Löpning på tid. Svinjobbigt!

Dagens löppass skulle sprungits i tisdags och är första passet under vecka sju för halvmaraprogrammet. För första gången skulle vi springa ett sammanhängande pass, utan gångpauser. Dessutom var både tid och sträcka utsatt. 21 minuter, 3 km. Det innebär att man ska tempot hålla 7 min/km. Jag har tagit det rätt lugnt på mina tidigare löpvändor, de längsta sammanhållande har varit tio minuter, så psykiskt kändes det väldigt långt. Vilket känns lite konstigt när en timme löpning tidigare inte varit något problem.

Jag gick tio minuter som uppvärmning, det var soligt ute och premiär för sommartightsen och endast ett lager under löparjackan (som tycks ha blivit mindre sen sist jag provade den, hur kan det komma sig..? ). Dagen till ära dammade jag också av mina Mizunos. Jag var helt enkelt riktigt snygg.

Löpningen gick bra, jag försökte hålla tempot kring 7 min/km, men det var rätt jobbigt. Även om det gick, så stretade pulsen upp och de få gånger jag kikade på pulsklockan var den över 190. Herregud. Men jag var envis och hade bestämt mig för att hålla tempot. Så det gjorde jag. När mina 21 minuter löpning var klara hade jag precis tagit mig tre kilometer plus den km jag gick som uppvärmning. Jag vände hemåt och gick hela vägen hem. Vilket tog lite längre tid.

Som helhet tog passet 60 minuter, maxpulsen enligt pulsklockan var uppe i 202, 99%, jag vet inte riktigt hur tillförlitligt det är, jag var dock riktigt slut på slutet av löpningen, men kanske inte riktigt att jag hade maxpuls? Snittpulsen var 160, 79%.

Är oerhört nöjd med min tröja från Nike som jag fyndade häromdagen. Så skön, så bra och så snygg = perfekt.

När jag kom hem blev det stretch och käk. Gott! Rödkål är en så himla underskattad grönsak.

Vaknade med huvudvärk idag igen, det har blivit en vana. Tack för alla tips, jag försöker vara väldigt noga med vätskebalansen då jag vet att jag känner direkt i kroppen om jag dricker för lite. Jag dricker alltid en flaska vatten innan jag går och lägger mig. Jag tror inte att jag biter ihop käkarna när jag sover, för jag dregglar en hel del (hehe, charmigt va..) och sover nog snarare med öppen mun. Jag är rätt spänd i nakmusklerna och det skulle ju kunna vara skälet till min huvudvärk, men den känns inte alls som spänningshuvudvärk. Den är fokuserad till höger sida utav huvudet och dunkar snarare än spänner. Migrän – kan det vara!

Jag hade mycket problem med huvudvärk i tidiga tonåren och då undersöktes jag för migrän, men läkaren konstaterade att så inte var fallet, just då i alla fall. Mitt blodtryck tigs för en vecka sedan och det var helt normalt, närmare den lägre gränsen än den högre. Att byta kudde kan kanske vara ett tips, dock sover jag oftast på mage utan kudde, så jag vet inte hur mycket det spelar in.

Lisa tipsade mig om treo och det tog jag idag, fungerade mycket bättre än både ipren och alvedon. Skönt att kunna känna sig som vanligt, även om man vaknar med huvudvärk. Men jag måste självklart hitta källan till värken. Känns som om jag blivit hypokondrisk på sista tiden. Jag har varit sjuk och haft ont så mycket mer än vad jag brukar att det  känns som om det enda jag pratar om är olika krämpor. Kan huvudvärken höra ihop med mina höga levervärden eller mina konstiga sköldkörtelvärden?  Kanske är alltihopa symptom på samma sak? Vem vet. Förhoppningsvis någon läkare. Jag får väl snällt ta mig till sjukhus och bli undersökt. Igen. Kanske skulle ta och kolla upp alla mina småkrämpor på en och samma gång så att jag slipper sen.

Men, i övrigt känner jag mig frisk och glad idag. Det innebär att idag blir det löpning igen. Tisdagens pass, två dagar för sent. 21 minuters löpning i sträck, jag längtar! Tänkte passa på att testa Nike+ på min Iphone också. Ni vet väl att Nike+ har en utmaning där Nike bidrar med en dollar för varje mile man springer till uppbyggandet av Japan efter katastrofen där. Alla kan göra en insats. Du kan lika gärna logga promenader som löpturer, enda kruxet är att du måste antingen ha en Nike+ att sätta i skon eller att ha  telefonen/ipoden.

En klassisk frukost ala Ella.

Fruktsallad, keso och nötter. Samt två små smörgåsar med leverpastej och smörgåsgurka. Väldigt gott!

Bodybalance och knasigt huvud.

Visst kom jag upp imorse, även om det var en pärs. Jag somnade sent och såhär i efetrhand hade dte kanske varit bäst för min kropp att strunta i morgonträningen och ge den lite mer sömn istället. Men det är lätt att vara efterklok.

Bodybalance var det länge sen jag körde och jag insåg imorse att jag både gillar och ogillar konceptet. Det är både bra och dåligt att få lite av allt. Bodybalance är bra för att den får med lite av allt, coreträning, balans, rörlighet, stillhet och styrka. Bodybalance är dåligt för att man tränar allt litegrann men blir inte riktigt bra på något och har inte tid att fördjupa sig i något specifikt. För mig gick solhälsningarna för snabbt och jag hittade inget flow. Men balansdelen var riktigt bra, även om min balans inte är vad den borde. Eller kanske just pågrund av det. Jag kände hur välbehövligt det var. Balans är en sån där typisk grej som jag blir dålig på när jag inte tränat fokuserat på ett tag. Blir min core svag så trillar jag omkull när jag står på ett ben.

Typ.


Hade lite bättre balans i somras.

Passet gick snabbt och jag väldigt glad över att ha min syster på mattan bredvid mig. Jag är så stolt över henne, på alla sätt och vis. Jag lämnade passet med en skön känsla. Det tråkiga i kråksången är dock den här huvudvärken som exploderade i mitt huvud efteråt. Jag hann till min psykolog och hann hem innan det blev som värst. Inte ens efter två ipren så släppte den och jag föll helt utmattad i sömn och sov i tre timmar mitt på dagen. När jag vaknade hade huvudvärken inte släppt. Den strålar på höger sida av huvudet och jag känner mig bitvis feberfrossig.

Men jag känner mig ändå inte sjuk, utan bara huvudvärkig och eländig.  Nu känns det dock bättre men jag tror nog att det får bli ett samtal till doktorn för att se om det är något konstigt med mitt huvud. Eller så är det bara omställning utav dygnsrytm och väder.

Springa/cykla genom Europa.

Jag läste på Marathon.se om Susannes och Runes planerade löparresa genom hela Europa. Så oerhört inspirerande. De planerar att springa fem mil om dagen och på så vis ta sig från Monte Gordo i södra Purtugal till Halmstad.

Det får mig att tänka på  min gamla dröm att cykla genom Europa. Det var på gång för flera år sedan men jag fick stopp utav min läkare, vilket kanske var tur. Med den lilla träningen jag hade förberett mig med innan och den gamla damcykel jag hade, skulle det blivit rätt jobbigt. Om vi dessutom ser tillbaka på den 12 mila cyklingen jag utförde förra året och hur jobbigt det var, hur jobbigt skulle det inte vara att cykla genom hela Europa? Fast det är fortfarande en liten dröm.

Sara och jag tog ju i hand förra året på att vi skulle uppfylla någon utav våra galna upptåg under året. Jag cyklade från Stockholm till landet och Sara, ja hon gjorde ju en massa galna saker, som att cykla 24 timmar i sträck för Rosa Bandet. Kanske skulle det löftet gälla för i år också, eller vad säger du Sara? Kanske blir det i sånt fall en längre cykling för mig under sommaren, eller något annat kul. Jag vet inte riktigt. Men kul att tänka på, är det!

Förresten, så kan jag rekommendera er att läsa de där cykelinläggen. Jag blir själv inspirerad av min kämparglöd och pannben för jag minns hur förbannat jobbigt det var, hur långa och sega uppförsbackarna var. Hur oändlig alla vägar kändes. Hur sista biten bara var mil på mil med tung trafik, smal väg och tuffa uppförsbackar. Jag grät. Men trots att dte ibland var värre än värst där på min rostiga damcykel, så gav jag inte upp. Jag kämpade och kämpade och för någon annan kanske 12mil är pice of cake, men för mig var det en jäkla bergsbestigning. Kul att jag skriver där och då att jag inte skulle göra om det, men sitter här nu och blir sugen på att göra en ännu värre vända i sommar..

Så kör vi morgonträning imorgon också?

Kvart i sju tänkte jag befinna mig på bodybalance imorgon. Trots att det är en ledig dag. Visst är det imponerande? Jag är rätt grym.

Någon som tänker utmana morgontröttheten med mig? Virtuellt eller live. Jag finns på Fridhemsplan och coola Åsas klass. För att orka gäller det dock att sova ganska snart..

P.S. Jag var dessutom jätteduktig och fick till 50 minuters vardagspromenad i form av lite promenerande idag från skolan och inne i stan. Jag ger mig själv en stor guldstjärna för att jag försöker utöka min vardagsmotion, för det tycker jag är svårare än att släpa mig till gymmet och ändå tror jag att dte nästan gör mer för hälsan i det långa loppet att röra på sig mycket i vardagen än att träna fem-sex timmar i veckan.

Yinyoga på Omyoga

Det var alltså premiär för mig på Omygoga ikväll. Yin stod på schemat och jag hade höga förväntningar efter de tre fantastiska passen yin jag var på när jag var på Hawaii. Tyvärr tycker jag inte att kvällens pass var så mycket att hänga i julgranen. Lokalerna var trevliga, ljusa och framförallt väldigt lugna och vi fick trevligt bemötande av personalen när vi kom.

Yin för mig är en nästan meditativ form av yoga, som inte går att jämföra med någon av de andra, mer fysiska yoga formerna. Yin handlar om att få kroppens bindväv mer elastisk och mjuk och man jobbar med helt avslappnade muskler i olika positioner som man håller länge. Under passet saknade jag flera “nyckelpositioner” för höfterna och baksida lår, men kanske mest saknade jag vägledning genom passet. Jag vill bli påmind om hur jag ska tänka, hur jag ska andas, varför jag ska göra det och hur jag ska bemöta de känslor som kommer upp. Jag vill ha hjälpa att hitta flowet och att inte tappa bort mig i andra tankar. Jag vill bli inspirerad och känna att jag får tid att hitta positionen och att förstå den innan tiden börjar ticka. Jag vill ha låång tid i varje position.

Instruktören idag lyckades inte riktigt nå mig. Men jag kommer ge Omyoga flera chanser. Jag är på väg att bli förälskad i yinyoga, på riktigt och måste hitta ett ställe där jag kan utveckla den förälskelsen.

Yinyoga.

Jag var en av dem som köpte ett klippkort på Omyoga via LetsDeal.

Idag blir det förhoppningsvis premiär för mig på ett av deras yinyogapass. Kul!

Löparrygga?

Jag behöver dricka vatten när jag springer längre sträckor men är måttligt förtjust i vätskebälten. Har aldrig sprungit med löparrygga men är rätt sugen på en. Men hur stor ska man ha? Vilka är bäst? Camelbaken nedan är en 2 liters, är det för lite?

Tips- Löpskola för nybörjare.

Ni är många som läser min blogg som är nyfikna på att börja springa. Jag själv började springa för snart tre år sedan och hade aldrig tagit ett frivilligt löpsteg innan dess. Nu ser jag mig själv som löpare, om än en långsam sådan. Om tempot på min löpning överhuvudtaget är relevant, löpare är jag ju likförbannat.

Jag läser flera renodlade löparbloggar med människor som inspirerar mig. Men en av dem sticker helt klart ut, det är fantastiska MarathonMia som gång på gång bevisar att ingenting är omöjligt. Kvinnan som tävlar i distanser jag typ tycker är jobbiga att köra bil. Hon har inte heller sprungit hela sitt liv och vet hur det är att börja springa. Hon skriver en löparskola för nybörjare som jag verkligen kan rekommendera. Är ni det minsta nyfikna på att börja springa, eller vill ni bara få lite inspiration, ska ni läsa den.

Den förbannade huvudvärken.

De senaste två veckorna har jag vaknat med huvudvärk varje dag. Jag försöker fundera på vad det kan bero på, kanske är det all tidsomställning efter Hawaii som fått kroppen att känna sig upp och ner vänd? Kanske. Är det våren som kommer med en omställning för kroppen?

Det är i vilket fall som helst väldigt jobbigt och i morse toppades detta med ryggvärk i kombination med träningsvärk i rumpa och ben.  Mitt planerade löppass i morse ställdes in, min föreläsning i morse fick också ställas in. Jag sov lite till och efter massage utav ryggen och två ipren, känner jag mig som en ny människa. Men jag kan ju inte äta smärtstillande var och varannan dag.

Någon som har något tips på vad man kan göra åt envis huvudvärk som man vaknar med?

Ett kap!

När jag var och tränade var det 40% rabatt på ett urval Nike-grejer. Jag hittade en supersnygg lila långärmad tröja, perfekt som lager ett när man är ute och springer. Och när det blir varmare men inte tillräckligt varmt för att ha barärmat, utan löparjack. Perfekt. 400 kr – 40%. Som hittat!

Shape me up, please!

Varje gång det var ett tag sedan jag var på gymmet, nu måste det vara mer än en månad sedan då jag mest har sprungit och dessutom varit bortrest, så känns det jätteläskigt innan. Det brukar kännas som om jag inte kan någonting och att all smidighet, styrka och kondition har försvunnit. Varje gång jag har varit där, så känns det fantastiskt bra efteråt.

Dagens Shapepass var väldigt olikt det jag har gått på tidigare. Därmed inte sagt att det var sämre, verkligen inte. Jag gillade det även om många av övningarna vi gjorde var väldigt svåra för mig att göra, vissa var omöjliga. I ett sånt läge är det viktigt att inte jämföra sig med andra och känna sig dålig, utan acceptera att alla har olika styrkor och svagheter och att man blir bra på dte man tränar. Tränar man aldrig balans så ska man inte bli nedstämd om man har dålig balans, tex.Jag kände av foten en del under passet och om den känns lika mycket imorgon så avvaktar jag med tisdagslöpningen tills foten känns helt okej igen.


Topp- Nike, Byxor – Soc, Skor – Nike, Strumpor – Gococo, Sportbh – Casall

Jag kände hur mycket jag behöver styrketräningen, framförallt den funktionella, i mitt liv för att min kropp ska hålla och orka. Det kändes dock att det var ett tag sedan jag underhöll och byggde upp min styrka och balans. Den var under all kritik. Jag skulle vilja träna med en PT igen och få ett ordentligt genomtänkt träningsschema som fokuserar på att få en stark och hållbar kropp. Samt att reducera fettmassa på kroppen, den har dessvärre blivit större på sista tiden. Det är hemskt att vilja gå ner i vikt och se att man snarare ökar än minskar. Men sånt är livet ibland. Ingen kan ändra på saken förutom jag.

Jag har en känsla av att jag kommer ha träningsvärk i benen imorgon och känna av passet i kroppen, även om det snarare lämnade mig trött i kroppen, än med några brännande muskler. Ett bra helkroppspass. Jag är kanske inte så nöjd med kvittot på dagens form, men jag är väldigt nöjd med min medverkan. Jag är så himla bra och modig.

Rädsla.

Jag är rädd ibland. För utmaningar, förändringar, framtiden och kanske helt enkelt livet i sig. Tycker om AAs tänk kring hur man kan hantera sin rädsla.


F fuck
E everything
A and
R run

eller

F face
E everything
A and
R recover

Det finns alltid ett val.

Shape?

Om en halvtimme blir det nypremiär på Shape för min del, ny instruktör och på annat gym. Behöver lite styrketräning, minst sagt. Shapepass är ju så olika beroende på vem som leder passet, så det ska bli spännande.

Ingen vägning?

Jo, vägningarna återkommer när jag hittar vågen. Den ligger i någon av alla flyttkartonger.
Att inte veta var jag har alla grejer gör mig stundtals tokig!

Skål!

Idag firade vi av den här veckan och firade in nästa i vår nya fina lägenhet. Vi skålade, än en gång, i champagne och åt smörgåstårta. En riktig festkväll. Nästa vecka bjuder på så många bra grejer och jag känner mig hel och frisk, så det blir mer träning. I like!

Mästarnas Mästare

Psst, om tio minuter börjar Mästarnas Mästare på ettan. Ett av mina favoritprogram.
Ni missar det väl inte?

Fotkänning och en lång väg hem.

Ute välkomnade Stockholm och mina nygamla hoods på Kungsholmen mig med vårkänslor och vind. Även om det var rätt kallt ute så var det barmark överallt och luften kändes sådär krispig och frisk som den gör bara på våren. Härligt!

Passet skulle vara en timme varav 30 minuter skulle vara löpning. Mitt pass startade och slutade med 10 minuter rask gång och löpningen var uppdelade på 10-6-5-4-3-2 minuter med fyra minuters återhämtning emellan. Det var tungt i början men det släppte ganska snabbt. Mentalt bra med flest minuter i början, efter tian gick resten snabbt.

Precis som Marie kommenterade på förra inlägget så är det lätt att hoppa över ett pass när man har annat att stå i. Som tex att hela vår lägenhet ser ut som en katastrofzon som skulle behöva packas upp. Just då är det så oerhört starkt att komma ut och iväg. Det är också efetr sådana pass som man är så sjukt glad över att man kom iväg. Jag sitter just nu i soffan med en glad kropp, men med framförallt en oerhört skön känsla i själen. Jag känner mig så himla duktig och nöjd med mig själv.

Passet blev sammanlagt 70 minuter runt stora delar av Kungsholmen. Jag hade lite känning i foten på slutet. Inte ont-ont, men en aning ömmande känsla. Såhär några timmar efter känns dock foten helt okej. Jag funderar dock lite på mina löparskor. Jag använder just nu ett par vinterlöpskor från Nike som jag älskar, jag har mina sulor i dem men jag är inte helt säker på att de ger ett helt optimalt pronationsstöd. Kanske vore det bättre att använda mina Mizuno Nirvana eller min Asics Kayano som är utprovade, men de är inte lika sköna som de här Nike skorna. Vilket i-landsbekymmer va?

Passet brände enligt min lemlästade pulsklocka drygt 900 kcal, vilket än en gång bara bekräftar att löpning is the shit om man vill gå ner lite i vikt och få igång tempo i kroppen. Maxpulsen låg på 182 bpm, 90% och snittpulsen på 153, 75%. Ett bra pass! Jag gillar långpassen, även om jag längtar efter att de ska bli längre.


Väldigt Nike-kittad. Nikeskor, Nikebyxor och Nikejacka. Resten var dock Soc, Casall och Gococo. I hörlurarna som vanligt en ljudbok, idag Ishmael Beah – En lång väg hem.