Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Att bygga pannben med intervaller.

När man är sådär trött, men ändå beger sig ut, så är dte precis som Viktoria kommenterade på förra inlägget, att man blir mentalt mycket starkare av att fullfölja dte man hade planerat. Givetvis inte till vilket pris osm helst, ibland mår man bäst av att vila. jag yftar mer på en sån trötthet som sitter i huvudet. När man är seg och ovillig.

Jag stack ut precis som jag sa. På med snygga och varma löparstassen och sen ut i kylan. För herregud vad kallt det var ikväll. På något vis var 18 minusgrader i Umeå mycket mildare än vad det kändes idag. Det här passet väntad epå mig:

Kort intervall idag; Inte så farligt som det låter
Värm upp med lätt jogg och lite allmän rölrlighet (lätt stretch) Därefter din 150 m intervall som du ska springa i lite fortare fart än distanslöpning. Vilan mellan varje iuntervall är lite ståvila + sakta jogg tillbaks till startpunkten. Passet går även att springa på klocka; kör då 50 sekunder fortare, stanna och vila kort, och jogga tillbaks till startpunkten och starta igen. Totalt 8 upprepningar. (8x150m (50sek) med kort ståvila och 150 m jogg tillbaks)
Totalt ger intervallpasset 3km löpning inkl vilojoggen.
Tänk på att inte springa för fort (ingen sk mjölksyra, utan bara lite fortare än din distansfart/joggfart. Viktigt att varva ner med lugn jogg + stretch av framförallt vader/baksidor lår.

Jag hade ingen koll på distans så jag fick gå på tiden. Jag glömde att stretcha innan intervallerna, det var ärligt talat för kallt för att stå still någon längre tid, mina ben blev som två isklampar. Jag värmde upp med 5 min gång + 5 min lätt jogg och hittade sedan en väg med ganska bra grepp, ingen is och kall snö. Så då var det bara att börja.

När man läser om intervallpass så låter det alltid så himla lätt. Men det räcker med första vändan för att man ska stöna inombords utav igenkänningsfaktor och bara “Åh nej, det här är ju jobbigt!”50 sekunder tycks plötsligt evighetslånga.

När jag kom hem sen så stod en mycket sen middag på bordet. Jag är så bortskämd!

Jag körde en väldigt kort ståvila efter varje vända, gick raskt halva vägen och jogga restrerande. Min puls rusade ganska ordentligt efter varje intervall. Glömde ganska snabbt bort att jag inte skulle springa för fort och körde på ganska bra. Sen helt plötsligt så har man bara en kvar och den gick som en dans. Jag joggade några minuter hem, gick resten och känd emig helt grym. Väl hemma var jag ordentligt kall om benen men glad i hjärtat. 50 minuter tog kalaset, sen stretchade jag  10 minuter också, alltid i trapphuset, så att man hinner tina i lagom tempo. Passet brände 620 kcal, maxade pulsen på 191 (94%) och snittade på 154 (76%). Sweet. Nu är både kropp och knopp trötta. Men framförallt jagade jag ut segheten ur kroppen och boostade pannbenet med järnhård vilja. I like.

  • Känner igen det där med att man blir mentalt starkare. I onsdags skulle vi till gymmet och på eftermiddagen är man ju lagom seg överhuvudtaget att det känns så omotiverande att gå till gymmet. Strax innan vi gick sa jag till min sambo att vi skiter i det här idag och tar igen det imorgon istället. Sen vet jag inte vad som hände, hade kört 10 min på crosstrainern och några härliga benövningar och så stirrade jag in i väggen på gymmet och tänkte “fan vi kom ju faktiskt iväg till gymmet ändå”. Så blev man extra peppad och körde på ännu hårdare.

    Det kan vara jobbigt för huvudet att hitta motivationen att faktiskt börja med träningen, men när man väl har börjat brukar det gå som en dans för kroppen :) Ibland tycker man ju att den där känslan man har efter att man tränat kan komma innan också :)

    Katarina

    February 18, 2011

  • Starkt jobbat av dig!!

    Marieh

    February 18, 2011

  • Du är verkligen kämpe nr 1! Shit alltså!

    Joline

    February 18, 2011

  • Grymt bra kört Ella! Det är som du skriver alltid svårast att ge sig ut när man är utpluggat trött och seg i huvudet och helst bara vill ligga på soffan resten av kvällen. Egentligen är tröskeln att komma utanför dörren så sjukt mycket jobbigare än att faktiskt springa 8×50 sek, hur tokigt det nu kan låta för de som inte brukar träna. :P

    Jag hade samma dilemma idag, fast på andra sidan dygnet – hade tänkt att jag skulle ut och springa imorse, men hade ingen pepp alls när jag väl vaknade (jobbar på att komma tillbaka till regelbunden löpträning). Men, på med kläderna och i med bra musik i öronen och så tanken i huvudet “Jag behöver inte springa någon monsterlöpning, allt jag vill är att vara ute typ en halvtimme och jogga.” And that’s what I did! Fina grejer, nu är jag också nöjd med mig själv. Hurra för att sparka ut sig själv i löpspåret ibland! :)

    Fummelfot

    February 18, 2011

  • Bra jobbat! Hoppas att du får en härlig helg!

    Ulrika

    February 18, 2011

  • Vad duktig du är, kämpa på!

    Lisa

    February 18, 2011

  • Jag är otroligt imponerad av dig och din blogg, det är sjukt starkt att gå ner så många kilo!:)

    Elin

    February 20, 2011

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment