Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for February 18th, 2011

Not in shape..

Nej fy tusan, vilket oroväckande kvitto dagens shape-pass var. Not in shape at all.

Precis som Russin kommenterade på förra inlägget, en shapeklass kan verkligen vara jättebra med rätt instruktör och jag älskar AnnCarin som leder klassen klockan tolv på fredagar i Sundbyberg. Hon har också en fysik som verkligen är avundsvärd, vältränad!

Klassen är funktionell och så fort det kommer till funktionalitet så ligger jag efter rent automatiskt, eftersom jag dels är tung och dels är ganska bålsvag = väldigt väldigt dålig kombination. Idag på klassen fick jag ett bryskt uppvaknande om att jag behöver lägga till saker i min träning, för att jag ska hålla i längden. Som min kropp kändes idag så kommer den inte hålla så länge till. Saker jag tycker är ganska självklart att orka, orkade jag inte rent balansmässigt och muskulärt. Det var inga supertunga grejer, men det var vissa rörelser som jag kände att kroppen inte klarade av och det blev som att jag hängde i mina leder. Det var kanske inte så konstigt att det smällde till i ryggen i slutet av passet. Det gjorde svinont, som typ en nerv i kläm. AJAJAJ. Jag klarade inte ens av att göra liggande rygglyft, för det högg när jag lyfte benen.

Jag haltade ut ur salen med en naprapattid hos samma AnnaCarin och kände mig ganska nedstämd. Att man blir bra på det man tränar är så självklart, men ibland glömmer jag bort att det man har tränat upp, försvinner när man slutar träna det. Jag var ju så mycket bättre tidigare. Det här tränandet, är det inte ett evigt “två steg fram, ett steg bak”?

Jag satt på cykeln en halvtimme efteråt och hoppades på att det skulle öka rörligheten i höften och minska på smärtan som högg till vid vissa rörelser, men det hjälpte halvdant. Resten av dagen fick mitt backontrack-midjebälte sitta runt höften som stöd. Jag tror att det hjälper mot smärtan i alla fall.

Summa summarum?

Jag måste börja träna styrketräning igen. Jag kan inte bara springa. Suck. (Ni hör ju hur motiverad jag är..)

Det här var inte igår:

Att bygga pannben med intervaller.

När man är sådär trött, men ändå beger sig ut, så är dte precis som Viktoria kommenterade på förra inlägget, att man blir mentalt mycket starkare av att fullfölja dte man hade planerat. Givetvis inte till vilket pris osm helst, ibland mår man bäst av att vila. jag yftar mer på en sån trötthet som sitter i huvudet. När man är seg och ovillig.

Jag stack ut precis som jag sa. På med snygga och varma löparstassen och sen ut i kylan. För herregud vad kallt det var ikväll. På något vis var 18 minusgrader i Umeå mycket mildare än vad det kändes idag. Det här passet väntad epå mig:

Kort intervall idag; Inte så farligt som det låter
Värm upp med lätt jogg och lite allmän rölrlighet (lätt stretch) Därefter din 150 m intervall som du ska springa i lite fortare fart än distanslöpning. Vilan mellan varje iuntervall är lite ståvila + sakta jogg tillbaks till startpunkten. Passet går även att springa på klocka; kör då 50 sekunder fortare, stanna och vila kort, och jogga tillbaks till startpunkten och starta igen. Totalt 8 upprepningar. (8x150m (50sek) med kort ståvila och 150 m jogg tillbaks)
Totalt ger intervallpasset 3km löpning inkl vilojoggen.
Tänk på att inte springa för fort (ingen sk mjölksyra, utan bara lite fortare än din distansfart/joggfart. Viktigt att varva ner med lugn jogg + stretch av framförallt vader/baksidor lår.

Jag hade ingen koll på distans så jag fick gå på tiden. Jag glömde att stretcha innan intervallerna, det var ärligt talat för kallt för att stå still någon längre tid, mina ben blev som två isklampar. Jag värmde upp med 5 min gång + 5 min lätt jogg och hittade sedan en väg med ganska bra grepp, ingen is och kall snö. Så då var det bara att börja.

När man läser om intervallpass så låter det alltid så himla lätt. Men det räcker med första vändan för att man ska stöna inombords utav igenkänningsfaktor och bara “Åh nej, det här är ju jobbigt!”50 sekunder tycks plötsligt evighetslånga.

När jag kom hem sen så stod en mycket sen middag på bordet. Jag är så bortskämd!

Jag körde en väldigt kort ståvila efter varje vända, gick raskt halva vägen och jogga restrerande. Min puls rusade ganska ordentligt efter varje intervall. Glömde ganska snabbt bort att jag inte skulle springa för fort och körde på ganska bra. Sen helt plötsligt så har man bara en kvar och den gick som en dans. Jag joggade några minuter hem, gick resten och känd emig helt grym. Väl hemma var jag ordentligt kall om benen men glad i hjärtat. 50 minuter tog kalaset, sen stretchade jag  10 minuter också, alltid i trapphuset, så att man hinner tina i lagom tempo. Passet brände 620 kcal, maxade pulsen på 191 (94%) och snittade på 154 (76%). Sweet. Nu är både kropp och knopp trötta. Men framförallt jagade jag ut segheten ur kroppen och boostade pannbenet med järnhård vilja. I like.