Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Lucka 2 – Min första träningskärlek

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om min första träningskärlek.

Jag var 17 år och jag satt i ett litet litet gym i anslutning till min gymnasieskola. Det var specialidrott, en kurs jag hade valt själv och vars lektion jag såg fram emot varje vecka. Första gången i livet jag var en av de duktiga, på idrottslektionerna. Jag var inte snabbast eller mest vältränad, nej verkligen inte. Men jag var ambitiös och kämpade på.

Just den här lektionen skulle vi ha styrketester. Vi var 19 killar och 2 tjejer i gruppen. Jag, ryttaren och Helena, orienteraren. Killarna var en salig blandning av hockey-, bandy- och fotbollsspelare, samt brottare och friidrottare. Stämningen var just den här lektionen lite extra taggad. Det fanns rekord att slå, det fanns prestige och ära att få.

Min lärare, en fantastisk människa, utmanade mig när det var dags att köra sittande benpress, att alla reps jag gjorde, skulle han göra, med ett ben. De ständiga retsamma skämten om att ridning inte är träning, jag skulle visa honom! Vi fick välja mellan 110 och 140 kilo och sen skulle vi göra så många reps vi orkade i tempo.

Jag valde 140 kilo och satte igång. 10 reps gick snabbt, likaså 20, sen trettio, då började mjölksyran komma. 140 kg är rätt tungt efter ett tag. Fyrtio reps betades av och även 50. Min lärare såg inte lika kaxig ut längre. Sen klämde jag ur benen med 6 stycken till. 56 reps på 140 kilo. Min lärare klarade bara att matcha mitt resultat med ett ben i 15 reps.. Det blev ett skolrekord.

Sen var det bänkpress, som jag gjorde för första gången. Vi skulle bara köra en reps med maxvikt. jag hade ingen aning vad jag skulel ta, så det tog några reps på olika vikter innan jag kom upp i vikten jag förmodligen borde haft från början. Sen var jag trött. hade jag bara tagit ett kilo till hade jag tagit rekord bland tjejer, där också. En fin andraplats.

Där och då tror jag att jag blev lite förälskad i styrketräningen. För den brydde sig inte om hur jag såg ut eller vad jag vägde. Jag kunde prestera. Det är egentligen först på senare år, som styrketräningen har fått mindre uppmärksamhet. Det kanske är för att jag har insett att jag kan prestera inom andra områden också. Det är bara jag som sätter mina gränser.

bloglovin

  • Så himla härligt :)
    Jag har något svagt minne av att vi hade styrketräning i högstadiet, men jag minns inte. I gymnasiet var det nog mest basket (gymnastikläraren var basket coach) och självklart löpning som gällde :(
    Jag har verkligen inte skolidrotten att tacka att jag tränar idag!

    Sophia

    December 2, 2010

  • jag har med en julkalender. titta gärna in!

    BENITA

    December 3, 2010

  • […] har kommit bitvis, med hjälp utav olika människor. Jag nämnde min idrottslärare igår, som jag hade i två idrottskurser under gymnasiet. Han såg mig och min förmåga, istället för […]

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment