Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 30th, 2010

Lucka 30 – 2010 – Utveckling Insikt Känslor

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.

Förra året, på nyårsafton i Egypten fick vi uppgiften att bestämma tre ord som skulle symbolisera året som gått. Jag valde Förändring – Utrensning – Kärlek, det blev en fin årskrönika.

Vad är orden för 2010?

Utveckling
Insikt
Känslor

Mitt 2010 har varit som ett smörgåsbord med insikter och tankar som både har utmanat och provocerat mig. Jag har känt så mycket, hela 2010.

Det nya året kom i Egypten, med en förvirrad mormor och spyframkallande intervaller och fortsatte i ett superkallt Sverige där köldrekord tagits under vintern. Jag började stöta på motgångar med viktnedgången. Ett litet uns av tvivel började gro i mig, men jag kämpade på. Ja, jag kämpade verkligen. Jag gav inte upp.

Med Nike Convention klev jag utanför min comfort zone och träffade den här fantastiska kvinnan för första gången. Vi sparrades på ett sjukt svettigt kickboxningspass och det var början på en fin vänskap. Iom det mötet och den kommande vårens kliv in i “blogggemenskapen” förändrades min relation till min blogg en aning. Den blev ihopkopplad med mig, på ett vis den inte varit tidigare. Helt plötsligt träffade jag personer som läste min blogg, saker som skrevs på bloggen var långt ifrån anonyma längre. Att vara en del av gemenskapen var också att kliva ur min comfort zone, att träffa många nya personer i en liten klubb för inbördes beundran. Vissa personer fick genast en plats i mitt hjärta för deras stora värme och välkomnande.

Jag återupplivade min gamla skidåkarkärlek under en intensiv och impulsiv skidhelg och kände mig glad över alla möjligheter som finns där ute. Jag läste psykologi, drog igång en Marsutmaning, gjorde 407 utfall och skrev ett galet bra högskoleprov. Men någonstans växte fröet utav tvivel och vågen började visa alltmer oregelbundna resultat.

Gamla tankar, sådana där som jag både vet vart de kommer ifrån och varför de kommer, knackade på ibland och jag gjorde verkligen mitt bästa för att hantera, lyssna inåt och försöka förstå. Det blev en resa till Italien där ja kände behovet av ensamtid och sen var sommaren ett faktum efter att sista tentan skrevs utan det minsta fokus. Min syster fyllde 18 och den lilla tjej var helt plötsligt stor. Jag funderade mycket på vad hösten skulle bjuda på. Om Psykologprogrammet verkligen äntligen skulle bli aktuellt och vad det skulle innebära.

Min bästa vän blev gravid. Jag cyklade 12 mil för att komma hem. Jag och lillasyster åkte till Grekland för att bara njuta, men efter halva tiden var jag med om något av det jobbigaste när min syster blev riktigt dålig och fick opereras under tuffa förhållanden på ett grekiskt sjukhus. Jag lärde mig att jag kan vara oerhört stark när det gäller och att det någonstans under de senare åren har vuxit fram en vuxen Ella bland allt det härligt barnsliga. Det var en stor upptäckt. Att ta ansvar och känna att man någonstans vuxit i sina skor på den punkten.

Sommaren blev härlig. Det var ingen festsommar, inte så mycket träning som det var tänkt. Men solen sken, vi var på landet, hästarna var hemma och det hände grejer. Vi vandrade i fjällen och min kropp var hela tiden med mig. Men tvivlet i magen hade vuxit och fått mycket större proportioner. Jag försökte vända och vrida på mig. Prestera. Suga fram motivation baserad på något helt annat. Jag ville så gärna vara duktig.

Jag blev 26 år. Det är en kanonfin ålder. Jag kom in på psykologprogrammet och befann mig i sällskap utav ett gäng högpresterande typer. Vi snackar toppbetyg och topp-poäng på högskoleprovet. Det visade sig inte vara helt enkelt. Tankarna kring vikten, kraven och orken ställdes flertalet gånger på sin spets. Vad vill jag? Varför vill jag det? Hur mycket vill jag det? Tankarna fullkomligt spinnade omkring där inne och samtidigt gick hösten i ett rasande tempo. 6VU  lockade över 150 personer att träna och göra gott för kropp och själ. Så inspirerande! Världens finaste guddotter föddes och jag kände en stark mening med att finnas till, ibland för någon annan. En nära vän mådde oerhört dåligt och allt handlade helt plötsligt om överlevnad istället för liv. Tungt för alla inblandade och en oerhörd pärs att gå igenom, även för mig.

Hösten blev vinter och någonstans på vägen fick det där tvivlet tag i mig och ruskade om mig ordentligt. Jag tappade bort mig och ska jag vara ärlig har jag ännu inte riktigt hittat tillbaka till mig själv än. Det är som en god vän brukar säga, när man är mitt i en process känns det som om man bara står och stampar, det är först när man har den bakom sig som man ser hur långt man tagit sig. Just nu processar jag på högvarv.

2010 har utmanat mig. Utvecklat. Har fått mig att omprioritera i mitt liv. Vad är hälsa och vad är den värd? 2010 har skakat om mig, serverat insikter på insikter på rullande band. Men också låtit mig upprepa gamla, destruktiva mönster. 2010 har givit mig erfarenhet och svårigheter. Glädje och sorg. Jag undrar ibland “Är det här allt?” och känner andra gånger “Det här är mer än allt!”. Jag har gråtit och känt ensamheten krypa in och ta över mig. Jag har träffat många nya fina vänner som har stått vid min sida under året.

Jag har brottats med mig själv, men också insett hur fantastisk jag är. Jag har levt. 2010 var inte ett år på rosa moln, det har varit ett år då saker och ting bara har vänts upp och ner och jag har känt och levt och upplevt alltihop. Både det bra och det dåliga. Kanske därför tror jag att jag kommer se tillbaka på 2010 med mycket kärlek och tacksamhet.

2010, du tog mig mycket längre än vad jag kan inse!

bloglovin

Sjukstuga.

Ja, vilket radarpar vi är just nu, jag och min sambo. Han ligger i hög feber sen några dagar. Själv har jag drabbats av både ett mildare ryggskott (det var till och med så att naprapaten suckade) och utav den ökända sömnsjukan. Vet ni inte vad den är för något så kan jag berätta det.

Det är när man sover och sover och sover och sover. Hela tiden.
Kan det ha något med lantluften att göra? Tror inte att det är smittsamt.

Så, vi är i en sjujäkla form inför morgondagens nyårsfest/middag som vi ska hålla i här. Vi kommer börja nyårsafton med en ridtur i snön, ska bli härligt!

Min egen träningslåt.

Jag hittade en gammal låttext jag tydligen skrivit för något år sedan. Måste säga att den är riktgt bra..

mel: Jag hugger i sten - Winnerbäck

Jag äter fisk med balkongdörren öppen inatt
jag är så trött på PT-Peters övningar
Jag vill ha en massage på riktigt inatt
och blåsa liv i mina stela muskler.
Som en doft av något jag inte tänker nämna
när vinden blåser svett i mina näsa

Som du sa, det kan vara svårt att träna hårt
det är så lätt att bara slana
och all mjölksyra och träningsvärk står mig upp i halsen
jag vill inte ha det, något mera
och jag har kvar träningsvärk, från förra veckan
förra veckan då jag sprang milen
Jag har väl knappast vilat nåt sen sist, nej inte jag
Men mina muskler de mår trots allt ganska braaa

Jag hugger i sten
jag tror att jag sakta börjar se en kontur
några armar och ben
jag jobbar mig inåt så jag ser en ny figur

Lucka 29 – Mina ambitioner

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.

Mina ambitioner just nu är att vara i mitt bästa jag för stunden och att vara både förlåtande och kärleksfull mot mig själv och min omgivning. Inte alltid så himla enkelt.