Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 10th, 2010

Lucka 10 – När jag inte tränar.

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag vad jag gör när jag inte tränar.

Ibland känns det som om det enda jag gör är att träna, men det var ett tag sen. Nu känns det som om jag aldrig tränar. Men det är ju inte heller sant. Jag gör en massa grejer när jag inte tränar, men det finns vissa saker som är mer eller mindre regelbundna. För det första pluggar jag en del på Psykologprogrammet på Stockholms Universitet. Studierna borde helt klart få mer av min tid, än vad de får just nu.

Jag har ju också ett stort och brinnande hästintresse som följt mig under hela livet. Jag har ridit i mer än 20 år och haft egen häst i 18. Vissa perioder har varit mer intensiva än andra, just nu är jag inne i en ganska ointensiv hästperiod, med bara en häst att rida och träna. Men jag har å andra sidan ett gäng andra hästar att vara ansvarig över..

När jag inte är i stallet, inte pluggar och inte tränar, så finns det en sambo, fina vänner och en härlig familj som tar både min kärlek och tid i anspråk. Det blir middagar, resor, fest, träffar och mys.

Det finns en hemstad med ett hus/gård som lockar och pockar. Jag håller ridlektioner och när jag är på landet är jag en härlig lantis, i stan en härlig stadsbo. Det finns en soffa hemma som är sjukt skön att krypa ner i. Det finns musik att lyssna på, filmer att se, böcker att fördjupa sig i. Jag gör helt enkelt en hel del när jag inte tränar.

Fys i Åre.

Efter en dag då vi inte gjort många knop, vi har inte ens sått på ett par skidor (!!) så fick Sara nästan tvinga mig ut på ett träningspass. Det var ju så skönt att sitta inne och bara mysa efter att ha vandrat runt på byn i Åre och kikat på julmarknaden och haft världens beslutsångest kring hjälmköp. Köpa eller inte köpa? (Att åka med hjälm är givetvis en självklarhet!)

Kan inte någon bara ge mig ett färdigt skidställ inkl pjäxor, skidor, hjälm och alla tillbehör så att jag slipper ta några beslut? Jag är så dålig på att välja!

Nåja. Sara var träningsglädje personifierad och våra kära killar fick vara coacher. Att bli peppad av Snabba Fötter var både kul och spännande. Passet var en dryg halvtimme och jag trodde mig hjärta skulle stanna när vi sprang upp och ner för branta backar i lössnö och gjorde diverse sjukt jobbiga övningar. Det var tufft! Men som vanligt känns det alltid lika fantastiskt efteråt. När kroppen har fått sin dos av endorfiner och adrenalin. Nu väntar en tre rätters Nobelmiddag på oss. Det är tjejerna som är ansvariga idag, imorgon står killarna vid spisen. Efter en bastu och en skön dusch känns livet helt ljuvligt.

PEPP!

Jag känner mig halvdöd och har inte den allra minsta lust att sticka ut och träna. Men planen är ett träningspass i Åre. Nu gäller det att peppa upp mig till hundra.

Lucka 9: Min träningsfilosofi

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om min träningsfilosofi.

Mina tankar runt träning har mer och mer gått från att köra skiten ur mig och att glorifiera alla pass där maxpulsen ligger dinglande nära, till att handla om att skapa en helhet, en frisk kropp.

Egentligen skulle meningen ovan kunna räcka helt och fullt för att förklara vad jag tänker och tror om träning, men jag tänkte utveckla mina tankar en aning mer. Träning har gått från att vara obefintlig i mitt liv, till att uppta ganska mycket tid och tankar. Förr var mitt mål med de flesta pass jag körde, att träna så hårt jag kunde. Det fungerar om man tränar med vilodagar emellan och ger kroppen tid att återhämta sig. Det fungerar också om man har en bra grund att stå på.

Men om man, som jag, började träna ganska många dagar i veckan och ändå tyckte att ett pass bara räknades om man körde skiten ur sig, då finns risken att det enda man gör bara är att slita på kroppens resurser. Det fungerar ett tag. För mig lät det konstigt att vissa pass måste vara med lägre puls, att vissa pass skulle ge kroppen återhämtning istället för en brännande mjölksyra. Jag tyckte att “lätta löppass” och direktiv att hålla pulsen nere under ett spinningpass, var helt befängt. Jag förstod inte vad det gav. Det gällde väl bara att köra upp pulsen så högt som möjligt och hålla den där så länge som möjligt? Ju hårdare desto bättre.

Jag fick lära mig att träningen inte bara ska handla om att göra av med kalorier “bränna”, det är inte bara ett sätt att gå ner i vikt. Jag har, ju mer kunskap jag har skaffat mig och ju mer jag tränat, insett att träning och “bränna fett”, är två helt olika aktiviteter. Det jag vill göra är att träna. Om man vill träna, så måste man träna långsiktigt och på ett sätt som bygger upp kroppen. Inte det motsatta.

Så min filosofi handlar om hela kroppen. Att bygga upp en kropp från grunden. Att stärka svagheter, göra den svagaste länken i kedjan stark. Inte bara stärka den redan starka kedjan (vilket oftast är både roligare och lättare att motivera sig till). Att få en kropp som håller för livet. Inte som ska prestera på topp i grenspecifika övningar såsom exempelvis bicepscurl. Sen vill jag givetvis bli snabbare, smidigare, bättre.

Men det ska vara med ett helhetstänk och med glädje. Träningen ska var rolig. Den måste ock inte alltid vara det. Alla pass är inte rosenkantade och guldglittriga, verkligen inte. Men träningen ska inte utföras på grund av tvång, den ska vara grundad på träningsglädje och en kärlek till den egna kroppen.


För att använda en sliten fras: Because I’m worth it!