Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 7th, 2010

20 minuter ös = glad igen.

Jag blev avsläppt på Kungsholmen, en dryg kilometer från Rålis och jag tror aldrig att jag har sprungit så ursinnigt förut. Pulsen rusade i höjden och det skrek i lungorna när den iskalla luften drogs ner hastigt. Det var inget mysigt eller glatt över dagens löpning. Det var frustration, ledsenhet och ilska. Hastigheten var på tok för hög för att jag skule orka hålla den särskilt länge och mjölksyran kom ganska snabbt. Väl vid Rålis, på rekordtid, tog jag ett stort varv runt hela parken och varvade löpningen med gång. Sen sprang jag hem till min lillasyster och blev bjuden på middag.

Det tog bara 20 minuter utav hög puls, för att jag skulle känna mig som en ny människa när jag klev innanför dörren hemma hos syrran. 20 minuter som vände min dag. Nu sitter jag hemma i soffan igen. Lugn i kropp och själ, men obeskrivligt trött. Det tar på krafterna att bli illa behandlad (jag är inte van!).  Tur att träningen ger så himla mycket!

Lucka 7 – Min bästa träningskompis

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om min bästa träningskompis.

Jag har inte en träningskompis som betyder mycket för mig och min träning, jag har två. De är med mig på de svettigaste och hårdaste passen. De peppar och kontrollerar hur hårt jag jobbar. De fyller mig med energi och ger mig tydlig feedback på att det går åt rätt håll. Därför är det sällan jag tränar utan min pulsklocka eller min iPod.

Jag har aldrig varit en person som tränar med andra. Det händer ibland och då är det roligt, men jag gillar att träna själv, att gå in i fokus och köra stenhårt. För det mesta tränar jag själv och då är prylarna ovan verkliga guldklimpar.

bloglovin

Vända trenden.

Jag har haft en riktigt riktigt pissig dag idag. Blivit ganska starkt påverkad av människor som betett sig rent ut sagt elakt och känner mig ledsen och låg.

Jag behöver få ut en hel del känslor och ventilera oron i magtrakten. Så jag har dragit på mig hela löparstassen och ska ta med kroppen ut på ett uppdrag. Ut och spring och få lite livsenergi och livsglädje tillbaka. Uppdrag vända trenden.

NU!

Gymordlista.

Har ni sett Fitnessgurus Gymordlista?

Tycker ni att något saknas? Har ni några märkliga ord ni använder eller har stött på som inte finns med?

Lucka 6 – Min dag

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag vad jag gjort idag, en rätt ovanlig måndag.

Dagen idag skulle visa sig bli lite märklig. Är det inte typiskt att det var just idag det var dags att redovisa hur min dag sett ut?

Imorse ringde klockan 07:40, jag hade givit mig själv sovmorgon då arbetet jag satt med igår kväll drog ut på tiden, men ändå fick jag bara drygt fem timmars sömn. När klockan ringde var jag inte det minsta sugen på att gå upp. Jag brukar gå upp sju de dagar då jag ska vara i skolan nio, men om jag är snabb så brukar tjugo i åtta fungera det med. Imorse var jag inte snabb och jag tvingade min sambo att gå upp ur sängen (!!) och stänga av mitt alarm och snoozade en kvart till. Av någon anledning var jag dock inte det minsta stressad och hann med både frukost (ostkaka is the shit!) och att skriva tre rader på bloggen innan jag stack iväg till skolan.

Jag hade redovisning utav mitt arbete i skolan mellan nio till tolv och det gick bra. Redovisningar fyller mig inte med samma nervositet som det kunde göra när jag var yngre och jag brukar sällan förbereda mig nämnvärt före. På vägen hem fårn universitet handlade jag lite mat och lagade till en märklig lunch åt mig och min sambo, samtidigt som jag hade en måndagsdans i köket. Måndagar är fantastiska dagar!

Tröttheten efter en ganska intensiv vecka kom över mig efter maten. Min plan att åka till stallet fick se sig besegrad och jag segnade ner i soffan. Trött, kall, tung och frusen. Jag skulle ju hinna med gymmet också. Och att baka! Istället kröp jag ner under täcket i den stora dubbelsängen för att vila en timme. Jag är stolt över mig själv att jag lyssnade på kroppen. Klockan sju väckte min sambo och hans kompis mig. Klockan sju! Hela dagen hade försvunnit utan att jag ens förstått hur det gick till. Förövrigt så tog det dem säkert en stund att få liv i mig, hela väckningsprocessen kan vara oerhört påfrestande för mig och min omgivning.

Jag blev sedan serverad middag utav två stiliga karlar. Kyckling med ris, ärtor och sås på cremefraiche. Supergott.  Hela tiden i bakhuvudet snurrade tankar kring att jag borde göra något mer än att begrava mig själv i soffan och se på härligt hjärndöd tv resten av kvällen (alltså, jag erkänner även om det tar emot: Paradise Hotel, Top Model, Svenska Hollywood fruar…).

Klockan hann bli tio innan jag återvände från de döda på riktigt. Jag lämnade killarna vid tv:n, de bangade på min idé om frisk luft, och klädde på mig alla möjliga kläder och gjorde mig redo för en runda i kvällsstilla Sundbyberg. Det där med att klä på sig tog dock sin lilla tid. Det är så mycket som ska med och på när det är mörkt och kallt ute. Vantar och pannband och raggsockor (jo!), pulsklocka, ipod, rätt lager kläder och så vidare. Tio i elva lämnade jag lägenheten och tog löpsteget ner till Lötsjön.


Två lager på överkroppen, vinterfodrade tights på benen, strumpor och raggsockor på fötterna, buff både som halsduk och pannband. Nästan redo!

Jacka, skor, pulsklocka, ipod och vantar adderade. Redo!

Kroppen kändes lycklig över rörelsen och den friska luften. Själen svarade direkt på den vita vintervärlden. Kvällens middag gjorde sig dock påmind och vid lite håll fick jag sänka tempot till en rask promenad. Jag gick genom ett tyst Sundbyberg, min vända jag brukar gå. Tog in alla intryck längs den oerhört bekanta vägen och tänkte på vår kommande flytt. Då vi lämnar Sundbyberg och hamnar på Kungsholmen. Det ska bli fantastiskt, men jag kan inte hjälpa att känna en viss sorg över att lämna allt det välbekanta, vackra och trygga hos Sundbyberg. Jag har bott här i fyra år och trivts med både lägenhet och i staden. Vackra Löt och Råstasjöarna har varit mitt löp och promenadsällskap många gånger under de åren och idag var det med kärlek i bröstet jag gick samma sträcka igen. Njöt av lugnet, ensamheten och allt vackert runt omkring.

Kom hem till en nästan tyst lägenhet 40 minuter senare, med rosor på kinden och det där härliga lugnet i bröstet. Tog en snabbdusch, gled ner under täcket i sängen där jag nu sitter och skriver. Alldeles strax ska jag sova. Så det är med ett godnatt jag avrundar för dagen. Det har varit en fin, men ganska märklig dag.

bloglovin