Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 5th, 2010

Lucka 5 – Vad ger träning mig?

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om vad träning ger mig.

Jag känner mig trött, sliten, kanske nere, kanske stressad. Energin är låg och det sista jag vill är att förflytta mig någonstans. Men jag har en plan och träningskläderna åker på, motvilligt. Sen tvingar jag mig ner på gymmet eller ut i spåret och försöker motivera mig själv att börja anstränga mig.

Sakta men säkert går det och jag låter kroppen jobba upp en fin puls, låter svetten börja pärlas i pannan och känner hur andningen blir en aning tyngre. Det tar en stund, det är segt i början, det är som om kroppen måste väckas, värmas upp, förberedas. Så börjar energin sakta men säkert sippra in i kroppen igen, alla muskler har vaknat och det är både jobbigare och lättare att trycka på. Energin kommer som på beställning när ansträngningen blir högre för att slutligen explodera i kroppen och ge mig ett endorfinpåslag utan dess like.

Jag är odödlig, min kropp har helt plötsligt hur mycket som helst att ge. Musklerna är med mig, hjärtat pumpar, andningen är snabb. Syresättningen utav blodet går undan. Svetten rinner. I’m in the zone. Varje utmaning känns spännande och möjlig. Jag säger inte nej till något även om varje ja smärtar en aning när jag måste tänja på gränserna . Kroppen går från att vara en trött och seg massa, till att bli en stark maskin.

I huvudet är alla tankar på trötthet utspolade och det existerar bara rent fokus. Att ta sig framåt, att klara av nästa utmaning, fokus fokus fokus. Mantran hjälper mig att pressa ur det lilla extra. Jag växer över min egen förmåga. Kroppen ger allt, musklerna darrar och pulsen närmar sig max. Bara en liten bit kvar till mål. Jag imponerar på mig själv. Kropp, själ och vilja är ett. Jag bevisar än en gång att jag kan så mycket mer än jag tror.

Sen får pulsen sakta dämpa sig lite. Kroppen får sänka tempot, pressen avtar. Andningen djupnar och blir långsammare, svetten torkar sakta in i huden, bildar saltspår ansiktet. Lugnet infinner sig. Alla tankar på oväsentligheter, oroligheter, upprördheter är försvunna. Kvar finns ett tillstånd av total bliss. Kroppen är lugn och glad, själen är lugn och glad, huvudet är tyst och stilla. Jag återvänder hem och personen som släpade sig iväg en knapp timme tidigare känns långt långt borta. Jag gav mig själv en timme och fick så mycket mer tillbaka än lite träningsvärk dagen efter. Ett lugn i både själ och kropp.

Ibland får jag frågor kring varför jag tränar så mycket, eller varför jag tränar överhuvudtaget. Svaret är både enkelt och svårt. Träning ger så oerhört mycket. Träning är en slags terapi för mig, en terapi för både kropp och själ. Den fyller mig med energi, ger mig självförtroende, svettiga träningskläder, träningsvärk, utmaningar, förmåga till större ting, endorfinpåslag, kraft att orka med både med och motgångar, ork att leka, busa, springa, en friskare kropp, självkänsla, fina, starka uthålliga muskler, glädje, en chans att vädra ut känslor och att bearbeta tankar. Träning blir ett sätt att bryta en destruktiv tankebana eller ett sätt att känna ett rus över livet.

Träningen får mig att växa som person och att vara ett bättre jag, med mer tålamod och lust. För mig är träningen en fantastisk batteriladdare och ett glädjeämne i livet. Men ibland glömmer jag bort  allt det och ser bara det svettiga, jobbiga, värken både under tiden och efter och tårarna som så lätt rinner över när man gör sitt yttersta och inte orkar mer. Men då måste jag påminna mig om att jag i stort sett aldrig har ångrat ett träningspass, efteråt och att är det något som träningen ger mig, så är det energi och kraft att orka med livet. En inte så lite viktig pusselbit i mitt liv.

Sakta men säkert..

..det här går åt helvete, fats jag har flera timmar på mig att rädda upp det hela. Känner mig mosig i huvudet. Funderar på om det var en dålig idé att tänka sig att göra ett arbete, som vi fått en vecka att göra klart, på en dryg dag?

Nåja, det blir nog bra. Sakta men säkert..

Sista chansen!

Idag är det sista chansen att vara medoch tävla om det fina halsbandet från Kreativ Insikt.

Läs mer om hur du gör för att delta, här.

bloglovin

Idag är det dags att tagga till.

Ska skriva klart min uppsats. 13 sidor. Har inte kommit så långt, så det gäller att sätta igång. Helst nyss.

Och idag verkar snön ute gnistra lite extra förtrollande. Gymmet känns extra lockande. Jag vill ut i stallet och rida. Jag vill träna. Jag vill umgås med min lillasyster och gå på glöggkalas. Jag vill göra allt annat än skriva uppsats. Om jag är klar snabbt så kanske jag hinner. Det känns dock inte så troligt idag, om jag ska vara ärlig. Suck!

Gårdagens middag åå Villa Anna i Uppsala var förresten fantastisk!

En något suddig bild på gårdagens huvudrätt, lamm. Helt otroligt gott!