Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 4th, 2010

Lucka 4 – Vad tycker jag om bloggandet egentligen

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om vad jag tycker om att blogga, egentligen.

Vad många nog inte vet, så började jag blogga 2006 och den bloggen lever lite då och då upp, även nuförtiden, den handlade mer om mitt liv i stort och smått än om något specifikt. Jag bloggar även på gårdens hästblogg och har haft den här, min älsklingsblogg, sen augusti förra året.

Jag började blogga anonymt för att få stöd och pepp utifrån under min viktresa och det har jag verkligen fått. Jag kunde aldrig ana att bloggen skulle växa med sådan kraft och dra till sig så många fina människor när jag började skriva den. Idag fyller bloggen ett bredare syfte och min känsla är att jag försöker ge tillbaka lite av all den kärlek ni ger till mig, ut till er läsare.


Såhär ser det ofta ut när jag bloggar. Fötterna på bordet, datorn i knät. Tv:n på.

För det allra mesta är bloggen en fantastisk ventil, en plats att bolla och fundera, peppa och inspirera, söka råd och få motivation. En plats för bikt, för glädje, för ilska och en möjlighet att göra min röst hörd. Då är bloggen bra. Då är jag en person som bloggar.

Det finns dock stunder, då bloggen tar över, eller kanske känns krävande. Vad ska jag skriva? Hur ska jag hinna skriva? När fokus hamnar för mycket på vad andra vill läsa, snarare än vad jag vill skriva. När jag tappar bort mig själv bland alla stora ord om balans och känsla. När man måste socialisera sig utanför bloggen och det bildas grupperingar och jag känner mig som  kusinen från landet. När bloggen tar för mycket tid och när jag går helt och hållet in i rollen som bloggare. Då är bloggen mindre bra.

Jag tror att så länge jag är medveten om att det finns stunder då bloggen kanske får lite för stor betydelse i mitt liv men att den i slutänden bara är en blogg och inte så mycket att hetsa upp sig över. Så kommer min blogg fortsätta vara en plats för inspiration, motivation, träningsglädje, balans och hälsa. Ibland är bloggandet jobbigt, men för det mesta är det något jag gör med glädje och då kommer det från hjärtat!

En liten hälsning från uppsala!

Konserten är slut, här är det svinkallt med strumpbyxor. Nu blir det middag!

Obekväm i kroppen och lördagsvägning.

Jag skrev igår om att återuppta viktnedgången och att mitt mål är att först och främst komma under 100 kil. Jag printade även ner en lsta med skäl, varför jag vill gå ner i vikt. Vissa av dem är jag inte så “stolt” över, vissa som jag vet har med andra saker än vikten att göra. Men jag kände att det fanns en vikt utav att vara ärlig. Hur bra eller obra vissa skäl må vara, så finns de där och är mer eller mindre ett skäl till att jag vill gå ner i vikt.

För jag vill gå ner i vikt.

Sen jag, för någon månad sedan, började surra med mina tankar hit och dit kring min viktnedgång och lade ner vägningarna tills vidare, så har jag gått upp några kilon. Jag har vägt mig, inofficiellt kan man säga och jag känner mig oerhört obekväm med hur det ser ut på vågen. Jag känner mig om möjligt ännu mer obekväm med hur det ser ut i spegeln. Jag vill helst stoppa huvudet i sanden och bara ignorera det faktum att något måste göras, men jag har en sida inuti som vet bättre och som säger att det inte finns något att känna skuld över. Inget att ha dåligt samvete över och inget att bestraffa sig själv över. Vikten är som den är, livet är som det är. Jag kan bara göra något åt idag och framåt, det som hände igår hände av flera olika anledningar och ja kan inte förändra det i vilket fall. Så ingen mening med att slå knogarna blodiga mot väggen.

Så. Det är dags att börja väga sig igen. Imorse stod vågen på 110,2 kg. Inte så kul, men nu är det som det är. Nästa vägning blir måndagen v. 50. Lugnt och fint.

Nu är jag uppklädd, ska se Capricen i Uppsala och äta middag på Vill Anna. Life goes on. Men beslutet känns bra i hjärtat.

Sådana här bilder gillar jag:

http://snacksjon.files.wordpress.com/2010/12/img_2390.jpg?w=640&h=426

Jag ser den här bilden och liksom ser en kropp jag verkligen gillar. Ser ju helt normal ut. (Har definitivt en kroppsuppfattning som säger att jag är mycket större än det där..)

Dagens frukost:

Biff, broccoli och sås. Mums!