Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 3rd, 2010

Lucka 3 – Vem ledde mig in i träningsvärlden

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om vem som ledde mig in i träningsvärlden.

Jag tror min väg in i träningsvärlden till träningsglädjen, har kommit bitvis, med hjälp utav olika människor. Jag nämnde min idrottslärare igår, som jag hade i två idrottskurser under gymnasiet. Han såg mig och min förmåga, istället för att se min oförmåga. Han bjöd in mig i träningsvärlden och väckte ett intresse som fick börja gro i mig. Men den personen som fick mig att verkligen älska träningen, det var Maria, min första PT.

När jag var 19 år, tror jag att det var, så fick jag PT-träning i julklapp (eller var det födelsedagspresent?) av min mamma. Jag minns att jag inte blev så väldigt glad, utan kände mig snarare indirekt kritiserad. (Idag är jag jätteglad över presenten!) Förr i tiden var allt som hade med min vikt och min kropp, väldigt känsligt. Jag tog det väldigt personligt när någon pratade om vikt, träning eller mat. Även om det inte alls hade med mig att göra. Jag var självmedveten och självkritisk, men samtidigt i någon form av förnekelse.

Men jag lovade att ge det hela en chans.

Maria visade sig vara en varm, engagerad, duktig, grymt vältränad och lagom tuff PT med ett helhetstänk som jag idag inser inte är alldeles för vanligt. Hon tog sig ann mig helhjärtat och drog igång en eller två växlar till i mig. Jag minns ett av våra första möten, då vi pratade om mål och träning. Jag antar att jag sa att jag ville gå ner i vikt. Maria pratade då om skillnaden på att gå ner i vikt genom att äta bra och träna, eller genom att bara dra ner på maten. Hon lyckades inpränta bilden av att gå ner i vikt, utan att träna, snarare handlade om att tyna bort och bli grå och tunn (haha, ja herregud, den bilden har jag fortfarande!) och när man går ner i vikt och tränar, så får man både en inre och yttre styrka som strålar ut.

Så, vi satte igång och tränade. Vi körde stavgång ute (idag tror jag att jag skulle kunna hålla ett tempo som kanske skulle vara en aning mer utmanande), vi körde mycket styrka i gymmet. Supersettade, la in kondition mellan styrkeövningarna, jag lärde mig att älska trappmaskinen och crosstrainern. Jag blev stark. Sakta växte en kärlek fram i mig. Kärleken till träningen och till den där fantastiska människan som peppade, pushade och trodde på mig. En fantastisk känsla.

Träningen fick ett mål och en mening och det var inte ovanligt att jag körde en timme på trappmaskinen, nästan ensam på gymmet, en fredagskväll. Träningen började integreras i mitt liv.

Den presenten jag fick, var nog det bästa jag hade kunnat få. Jag har tränat med Maria i senare omgångar också och hon är fantastisk. Så tack Maria för att du väckte träningsglädjen, pannbenet och kämparglöden i mig!


bloglovin

Mitt mål.

Jag håller på att skissa på en plan. En plan för att nå mina mål. Det kommer förmodligen inte gå så snabbt. Men huvudsaken är att jag går åt rätt håll, i rätt riktning. Att jag vet vart jag ska.

Jag ska först och främst under 100 kg. Det får bli mitt ordentliga första huvudmål. Det är inte mitt slutgiltiga mål. Men just nu är det bara under 100 kilo jag tänker fokusera mig på.

Det kommer komma en utförlig plan, jag har tänkt att sätta igång med vägningarna igen, men jag tror inte att de blir lika ofta, som de har varit tidigare. Kanske varannan vecka? Men plan och upplägg kommer, samt andra verktyg jag kommer ta till hjälp framöver.

Tänk att väga under 100 kilo, det gjorde jag sist någon gång i tonåren..

Det är mycket nu..

Igår borde jag ha pluggat och skrivit en hel del text på min rapport. Det gjorde jag, av flera olika skäl, inte. Idag sitter jag i en bil, på väg långt bort, med två hästar i släpet. Alltså kommer det inte bli så mycket skrivande på den där rapporten idag heller. Möjligtvis på kvällen när jag kommer hem. När jag nu gör det.

Imorgon, ska jag på caprisen i Uppsala, den enda julkonsert jag någonsin går på och som jag är bjuden på utav min sambos mamma med make, efter det blir det middag. På söndag har jag lovat bort mig på fest/adventsmys/vernisage och hade hoppats slippa sitta sista dagen före inlämning och panikskriva på min rapport.

Men jag ser det framför mig. Söndag eftermiddag/kväll. Ångest. Några A4 kvar att fylla. Några få timmar kvar. Inget word på min mac (av ren lathet har jag inte fixat det än, illa!). Likförbannat kommer det nog bli jävligt bra. Jag anammar positivt tänkande -metoden.

Och tänk vilken tur att jag:

  • Mår relativt bra.
  • Är relati
  • vt frisk.
  • Min familj och mina vänner är relativt välmående och friska.
  • Är tillräckligt gammal för att inse att livet är inte så jäkla allvarligt (jag ser en annan attityd hos mina yngre kursare, där tas allt så himla allvarligt, att kugga en tenta är en ren katastrof, att inte få A på en tenta, nästan lika illa). Ibland kör det ihop sig, vem tusan orkar egentligen bry sig?
  • Har så många bra grejer i mitt liv, som gör att saker och ting krockar. Hellre bra grejer och mycket, än få grejer och tråkigt.
  • Älskar vädret utomhus och känner mig lycklig i hjärtat utav denna vinter.
  • Har raggsockor på mig!
  • Längtar till ett grymt pass i gymmet, efter gårdagens kärleksförklaring till just styrketräning.
  • Kan jobba bra under lite stress.
  • Inte egentligen känner mig så orolig för den där rapporten, den kommer bli skriven, jag kommer förmodligen skriva den bra och jag kommer förmodligen känna mig nöjd med mig själv när jag somnar på söndagkväll. Livet är fint.

(Så kan man ju också hantera stress. Men förintar den!)

Ett litet julerbjudande jag måste tipsa om.

Min mamma är en oerhört begåvad sångerska och låtskrivare. Hon har de senaste åren jobbat med fyra album med en andlig underton. För mig är de skivorna både lugn, harmoni, tröst, energi och glädje. Jag är både dotter och partisk, men det är musik som jag tror gör gott, för själen.

Läs mer på min mammas hemsida här.

Är på landet..

Har det mysigt, ska sova! Godnatt!