Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

The Convention 2010 – the full story!

Först och främst. Vilken anläggning Gymnasium i Sisjön är! En sån vill jag ha här i Stockholm. Förutom de där schwinn-spinningcyklarna då (mer om det kommer..). The Convention kändes som ett genuint, personligt och proffsigt konvent. Jag kommer absolut tillbaka 2011 och då tror jag att biljetterna kommer ta slut snabbare. Ni som missade konventet i år, ni missade alltså ett riktigt bra konvent, ta revansch 2011!

Jag åkte till konventet med planen att köra fem pass, men med intentionen att lyssna på kroppen och inte köra max. Det skulle visa sig att det var precis lyssna på kroppen jag fick göra och jag lämnade konventet med “bara” tre toppenpass i kroppen.

Sara, min partner in crime för dagen och helgen.

Första passet var Spinning vs Krank cykel med Linda Jonsson. Jag hade ingen aning om vad en Krank cykel är och det var inte så konstigt, för i lördags var jag ju med på Sverigepremiären för just Krank cykling. Vad är det då? Jo, en typ av armcykel anpassad för spinning-liknande träning. Det passet vi tränade igår kombinerade spinning och krank. Jag trodde innan jag testade att Krankcyklarna skulle vara mindre pulshöjande än spinningen och en skön paus i spinningen. Men oj vad jag hade fel! För första gången någonsin kändes det som vila att få sätta sig på spinningcykeln. Herregud vad jobbigt det var för armarna! Jag hoppas Krankcykling blir etablerat, för det är en optimal gruppträningsform bla för personer med knäproblem, handikappade, överviktiga. Sen är det ju superbra för alla andra också, med en konditionsform som jobbar med överkroppen. Skulle jag träna Krank regelbundet skulle mina svaga axlar vara ett minne blott..

Med en maxpuls på 90%, trots min intention att ta det lugnt (tänk om jag hade öst på allt!) och en snittpuls på 77%, trots all instruktion och bytena från de två cyklarna. Effektiv träning och roligt! En timme flög förbi.

Två kluriga saker med cykeln var dock handtagen man skulle hålla i, som var formade som “silverägg”. De blev lite hala när man svettades mycket. Det var även svårt att få en jämn rytm på armcyklandet, med för lite motstånd blev rörelsen hackig och ryckig, med för tungt motstånd blev det omöjligt att komma upp i tempo.

Poserar på Krankcykeln, just här kör jag “split”.

Väldigt svettig efteråt. Och glad!

Andra passet var nog det jag såg mest fram emot innan konventet. PowerStrip med fantastiska Åsa Eriksson. Jag var dock väldigt ledsen över att de två dansinstruktörerna jag tycker är bäst om, Åsa Eriksson och Åsa Fornander, hade pass samtidigt. Med Åsa E i södern och Åsa F i New York var det ett svårt val, men jag är glad att jag valde Åsa E den här vändan, eftersom jag fick höra att Sats i Stockholm får tillbaka Åsa F och hon kör igång redan den här veckan. Äntligen kan jag få in lite dansglädje i min träning igen!

Vad kan jag säga om lördagens Powerstrip mer än att det var fantastiskt? Jag skulle vilja träna Powerstrip varenda dag, jag tror nästan inte att det finns någon träning som är roligare. Precis som första gången, på Nike konventet, var det spännande att bli tillsagd att våga vara sexig. Hur ofta vågar vi släppa fram det utan att göra det skämtsamt? Det är som en enda rejäl egoboost för både kropp och själ och skämta inte om att man känner sig vrålhet när man rullar på höfter, skakar på rumpan och sätter fingret förföriskt i munnen. Alltså, ni måste testa om ni får chansen!

Och svetten lackar utan att man tänker på det. Pulsen var uppe i 90% och snittade på 74%, om vi ska snacka effektiv träning så är det ju energikrävande att dansa, men man tänker inte på det. Tiden liksom rusar iväg och det gjorde 710 kcal på en timme också.

En vrålhet Åsa Eriksson med en massa vrålheta dansare.

Vi kan ana fina Soffan längst upp till vänster bringing the sexy back!

Inför pass tre, innan lunch, började jag känna att kroppen lite hade givit mig sitt bästa. Det i kombination med en viss vätske/saltbrist gav mig en litet oskönt dunk i tinningskärlet på ena sidan huvudet. Det fanns dock inte en tanke på att strunta i dagens tredje pass, Vodoo Ride med fina Jessica som jag blivit lite småförälskad i både som instruktör och som människa. Så upp på cykeln, med en liten grimas, eftersom min kropp inte riktigt kommer överens med salens spinningcyklar av märket Schwinn. Jag vet inte riktigt vad det är, men min kropp når inte fram till styret och könet krossas av någon märklig anledning mot sadeln. Är det någon annan som upplever samma sak?


Snygga Jessica förbereder oss inför våra 60 minuter, framför activio.

I salen satt ett härligt gäng och vi blev bjudna på 60 minuter med trappintervaller med både musik och ljusshow. Jessicas mjuka ord som påminde mig om varför jag var där, vilken nivå just jag skulle lägga mig på och vad jag kunde begära av kroppen i dagens form. Trots min lätta huvudvärk, känslan av att kroppen inte hade så mycket mer att ge och den obekväma cykeln, så lyckades Jessica lyfta mig till en annan nivå. Tänk hur det då hade känts om jag haft optimala förutsättningar!

Förväntansfulla cyklister med Sara och Susanna i förgrunden.

Fokus under en intervall. Vi anar Emil några cyklar bort.

Efter spinningen misstänkte jag att konventet var slut för min del, ifall jag inte skulle kunna mota huvudvärken i grind. Efter en lunch som var minst sagt efterlängtad och huvudvärken fortfarande envisades med att göra sig påmind så fort jag reste mig upp eller skakade på huvudet, så blev jag påtvingad en flaska sportdryck för att få i mig lite elektrolyter. Men eftermiddagens boxklass låg fortfarande i riskzonen.

Det fanns många “vill ha” i Casalls shop. Den där ryggmassage-grejen till exempel. Bortse från de underliga modellerna..

Emil gör smygreklam för Sportlife, även på ledig tid. En god ambassadör.

Pass fyra kom och gick, för min del insåg jag efter sisådär en minut att jag inte skulle kunna vara med. När uppvärmningen består av både mountainclimbers och burpees bland annat så sa mitt huvud och min kropp bestämt ifrån. Men jag kände mig inte bitter alls över det. Jag hade fått tre kanonpass som jag verkligen uppskattat, på helt olika vis. Med dagens hälsostatus är det bättre än bra!

Uppvärmning på boxningen som förövrigt verkade vara en grymt tuff och lite annorlunda box-klass. Hade jag varit på topp hade jag förmodligen älskat utmaningen!

Istället för att ägna eftermiddagen åt träning enbart, fanns det möjlighet att träffa och prata med inspirerande och andra härliga deltagare och instruktörer. Mitt femte pass för dagen skulle ha varit hyllade Hot MoJo med Johanna Andersson, men att träna yoga i 38 grader värme när man känner av både huvudvärk och vätskebrist, är ingen höjdare. Men jag ska ta revansch och köra Hot MoJo en annan gång. Istället för passet hann jag med att träffa Monika Björn som inspirerade även utanför salen. Hennes gym som planeras i Göteborg med både yoga, kettlebells och funktionell träning lät väldigt spännande. Spännande nog för ett litet besök framöver tror jag.

Trött, glad och med ett väldigt lyckat konvent i ryggen checkade jag med Sara så ut från Gymnasium för den här gången. Riktigt roligt var det, nästa år kommer jag vara på topp och köra alla mina fem pass, men för den här gången är jag jättenöjd med de tre pass jag var med på. Tack för det, arrangörer, instruktörer och medtränanade!

  • låter som om det blev en riktigt grym dag ändå, trots att kroppen inte var på topp!

    Paula

    November 8, 2010

  • DUKTIGA DU! duktiga du som tränade så bra och duktiga du som lyssnade på din kropp.
    Men det visste du nog redan! ;)
    ps slänger in i kommentaren här att du var riktigt fin i den svarta outfiten ds
    <3

    Li

    November 8, 2010

  • Härlig sammanfattning av en toppendag! Kul att se bloggkändisar live också :)

    Ang. cyklarna tänkte jag precis tvärt om, äntligen en cykel som är som jag vill ha den!

    pilla

    November 8, 2010

  • Du var grym Ella! hade önskat att alla vågade göra lika härliga moves och ansiktsuttryck som du.. ;) Love it! Ses igen! Kram

    Åsa

    November 8, 2010

  • Verkar som att ALLA hade en grym dag på TC, så glad att premiären blev super för det borgar ju för en ännu bättre dag nästa år! Grymma föreläsare, instruktörer och anläggning – kan inte bli bättre. Tänk att man nu får en anledning att längta till en “tråk-månad” som november :)

    Annelie

    November 10, 2010

  • Hej Ella!

    Vilka fina bilder från The Convention! Misstänkte att det var du som satt och “krankade” bredvid mej :) Duktiga du som kämpar på!
    Vi hörs!
    Kram
    Jennie

    Jennie Düring

    November 14, 2010

  • […] Erikssons bejublade koncept är nu […]

    Fierce Women « jessica claren

    November 15, 2010

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment