Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Slutet för ”London-dieten”

Sen jag skrev inlägget “För vems skull ska jag gå ner i vikt?” har jag släppt allt vad bra kost (både för kropp och själ) och viktminskning, heter.
London..

Det har ätits. Jag kan utan att tveka säga att det har ätits totalt utan kontroll, nästan trotsigt. Allt möjligt har jag inmundigat. Mycket sådant som jag i vanliga fall inte äter. Det var som om jag behövde trotsa mig själv och min omgivning och äta tills dess att jag kände att ingen faktiskt hade något att varken säga eller tycka och tänka om vad jag väljer att äta, förutom jag. Jag har gått emot allt vad smygätande heter och ätit allt jag har velat ha, öppet. Det är som om en stor tyngd har lyfts från mina axlar.

Det här har pågått i ungefär två veckor och den totala obryddheten kring vad jag har stoppat i mig, även om det inte har varit ett sunt ätbeteende hade möjligtvis sin peak i London. Jäklar vad vi åt där. På konstiga tider, konstiga saker och mycket!


London..

När jag kom hem vägde jag mig, både oroligt och med en “skitsamma”-attityd och blev en aning förvånad när jag såg att jag över helgen, gått ner två hekto. Även om jag inte drog så stora växlar på det, så har jag därför döpt dessa två veckor till “London-dieten”. Den är väldigt kontroversiell och inget jag skulle rekommendera..

Skämt åsido. Jag har ätit precis allt jag har velat. Har jag velat äta hamburgare så har jag gjort det, har jag velat äta glass så har jag gjort det osv. Jag har ätit så mycket skräp. Det har känts som om jag har väntat på något, min egen reaktion, mitt eget beslut. Ni vet att jag pratade om att jag ju måste vilja gå ner i vikt för min egen skull?

Idag mötte London-dieten sitt slut med den här (extremt goda) pepparkaks-smaksatta kladdkakan. Sakta men säkert landade en insikt i mig att jag får och kan äta precis vad jag vill, när jag vill. Det är ingen annan som bestämmer vad jag stoppar i munnen. Det är ingen annan som påverkas utav de val jag gör heller. Jag får äta pepparkaks-smaksatt kladdkaka när helst jag vill. Just därför känner jag, här och nu, inget mer behov av att bevisa det för mig själv.

För i grund och botten vill jag ju inte äta en massa näringsfattig skräpmat. Jag vill äta god mat som gör gott för kropp och själ. Som stärker min kropp, mitt immunförsvar och gör mig glad och vacker både på in och utsidan. För min skull.

För vem är det jag vill för? Mig själv. Ingen annan. Därför är det jag som styr. Det är jag som gör mina val. Det är jag som står för mina egna val. Det är jag som gör de bästa val jag kan utefter de förutsättningarna jag har just för stunden. Ja, jag vill gå ner i vikt. Jag känner mig inte nöjd med mina 100+ kg, men det är också jag som bestämmer hur det ska gå till, hur snabbt och varför jag ska göra det. Det finns ingen prestation i att gå ner i vikt. Jag är inte en bättre människa bara för att jag går ner i vikt. jag är precis lika bra som jag är just nu. Ingen tävling, ingen bedömning. Går jag ner fem kilo på ett år, bra! Går jag ner 10 kilo på fem år, bra!

Så tror jag att vi kör. Det känns rätt och bra både i själ, kropp och hjärta.
Och jag vet ju att jag har så mycket stöd, pepp och kärlek i form utav de fina människor jag har runtomkring mig i livet, däribland er, alla fina bloggläsare. Stort tack för det.

Tron kan försätta berg, det är dags att jag börjar tro på mig själv igen.

  • Detta var utan tvekan ett av de mest insiktsfulla blogg inlägg jag någonsin läst! Att det också ger mig nya tankar kring mig själv och mina viktnedgång blir väl ett plus i kanten!
    Måste säga att du verkar vara en helt fantastisk person, och jag ser alltid fram emot att läsa din blogg! Kram!

    Linda

    November 6, 2010

  • Du har så rätt ella! kram!

    Suzan

    November 6, 2010

  • Heja dig! Håller med Linda om att det var både bra och insiktsfullt! :)

    j

    November 6, 2010

  • Vilka kloka ord du skriver Ella. Jag önskar dig all lycka till och mitt i all viktnedgång, peppande inlägg och hälsosam mat får du inte glömma bort vem du är. Det viktigaste är att du är lycklig, inte hur mycket du väger. Om det tar 5 år att må ditt mål men att du är lycklig på vägen – låt det då ta 5 år! Bättre det än 5 månader av olycka.. kämpa på, vet att du kommer att klara det!

    mholmstrom

    November 6, 2010

  • skitbra inlägg som ger mig en redi tankeställare

    kram

    Soulsister

    November 6, 2010

  • Jag har sagt det förr, och jag säger det igen och jag kan inte säga det tillräckligt mycket:
    fantastiska du <3
    (jag gilla mest fina sista raden, den "Tron kan försätta berg, det är dags att jag börjar tro på mig själv igen")
    <3

    Li

    November 6, 2010

  • Go girl!

    Du är så inspirerande!

    sara

    November 6, 2010

  • Så jävla skönt och riktigt inlägg! Följer din blogg med stor spänning (? stort intresse? stort nöje? Äh, insert valfri bra grej!) eftersom du har så bra attityd till det här med viktminskning och träning. Och för att du verkar så jäkla trevlig, helt enkelt! Keep up the good work, med allting. :)

    Erika

    November 6, 2010

  • wow va härligt!!! :D:D

    emelie

    November 6, 2010

  • jag blir glad och får inspiration av att läsa din blogg!
    försöker gå ner i vikt själv och det är skönt att höra från någon annan att det får ta tid. det var precis det jag behövde :)
    kämpa på

    maja

    November 6, 2010

  • Hej där! Jag ska också till London. Torsdag-söndag nästa vecka och då vet jag också att det kommer att ätas!

    Jag har fått sån ångest senaste tiden med min blogg. Det är för att jag knappt går ner i vikt och inte direkt kämpar. Jag äter onyttigt fastän jag säger att jag inte ska, jag tränar knappt, jag är inte peppande. Men jag vill ju vara peppande för mina läsare och gå ner i vikt så dom blir inspirerade!

    Jag ska starta en ny blogg (wordpress). Eller jag har redan startat den, men kommer att börja skriva i den i slutet av dec-början av januari. En nystart där jag inte bara fokuserar på vikten. Jag känner att det är så mycket annat i livet som jag måste fokusera på. Att må bra handlar inte bara om att gå ner i vikt, fastän jag känner den pressen fast jag vet att det egentligen inte är läsarna som pressar. Det är så svårt…

    Jag vill må bra på alla plan. Vikten är inte allt.
    Och jävlar vad bra jag trivs med mig själv nu. Och oftast så tycker jag att jag är snygg när jag ser mig i spegeln. Och kroppen kan jag kolla på naken i spegeln och ändå känna mig nöjd! Så har jag aldrig känt förut, och då väger jag ändå 95kg till mina 165cm. Men jag jämför ju givetvis med förra sommaren då jag vägde typ 110kg och då vantrivdes jag så mycket så jag ville gömma mig.
    Men iom att jag trivs så bra med mig själv känner jag inte att jag har bråttom. Jag har en sambo som älskar mig precis som jag är, och jag trivs med mig själv.
    Jag vill helst egentligen skita i vågen, men vet att jag skulle få ångest för att inte veta ändå. Men jag väger mig inte lika ofta nu som tidigare.
    Jag vet inte var pressen att gå ner i vikt kommer ifrån. Men jag märker också att kroppen förändras trots att det inte händer så mycket på vågen. Pappa sa igår att det syntes att jag har gått ner i vikt, fastän jag kanske bara har gått ner 1kg eller mindre sen vi sågs sist. Så något händer ju!

    Jag vill älska livet. Jag vill älska mig själv. Hur mycket eller lite jag än väger. Jag vill fokusera på annat i livet än bara min vikt. Det är så mycket mer som gör att jag mår bra än att se bra resultat på den dumma, ångestframkallande vågen.

    Du är första som jag skriver vad min nya blogg kommer heta, men den kommer heta “balanceinsideout”. För det är exakt vad jag vill sträva efter. Balans i livet. Främst på insidan men så det syns på utsidan.
    Hm… Vet inte var jag vill komma med det här. Men jag läser din blogg varje dag (dock är jag sjukt dålig på att kommentera) och du inspirerar så mycket! Av alla mina “gillade inlägg” på bloglovin är nog dina hälften av alla! =)
    Och jag vet att i min nya blogg så kommer nog mycket vara inspirerat från dig. Både mat, “ordspråk”, utmaningar till mig själv etc etc. Och jag kommer länka till mina absoluta favoritbloggar och du kommer ligga först där (om det inte automatiskt blir i bokstavsordning, haha).
    Tack för all inspiration! :)
    Kramar!

    Pärlan

    November 7, 2010

  • Du bevisar om och om igen hur BRA du är!! Hur rätt du tänker och hur mycket tankarna styr vårt beteende…

    (måste också säga att Londondieten såg vansinnigt god och lyxig ut – ska kanske testa den vid nästa semesterweekend :p)

    JoHo

    November 7, 2010

  • [...] Slutet för London-dieten [...]

  • [...] har jag haft en ganska lång tid av tankar som snurrat, känslor som känts, både högt och mycket och en kropp som nästan bara kollapsat, [...]

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment