Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Diet eller svält, fortsättning.

Jag läser intresserat era kommentarer till fredagens inlägg, jag misstänkte att det skulle vara ett ämne som engagerar.

Emliscious nämner att 1500 kcal kan vara olika mycket mat beroende på vad maten består utav. I studien åt deltagarna “fattig mat” (studien växte ju fram efter andra världskriget och var ett sätt för att förstå vad åren med krig och svält, hur de påverkat människor), i form av mycket potatis, rotfrukter, bröd och pasta. Kosten baserades alltså på kolhydrater.

Sara reflekterar över hur studien var uppbyggd, om den gjordes på överviktiga eller normalviktiga och det är givetvis en viktig reflektion. Studien gjordes på normalviktiga män i efterkrigstid, då jag misstänker att det var ganska få som var överviktiga. men de åt å andra sidan en kost under uppstartsfasen på 3200 kcal, så alla var nog i ganska god form innan “svält”-perioden. Nämnas bör också att deltagarna utförde vissa fysiska aktiviteter också och därmed brände ännu mer kalorier.

Doofie skrev “Jag håller med om att många inte ger kroppen den energimängd som behövs. Men i andra änden finns ju de som lever endast efter det kroppen säger åt dem att göra – äta snabba kolhydrater så hjärnan får sitt och kroppen kan spara energi inför nästa svältperiod (som aldrig kommer).”
Men, jag är inte helt säker på att kroppen verkligen fungerar så. Jag tror att kroppen är ganska bra på att säga vad den vill ha och så länge vi ger den mat regelbundet så kommer inte kroppen be om snabba kolhydrater. Jag tror att det är vårt huvud som ber om snabba kolhydrater och dte framförallt när vi har slarvat med regelbundenhet.

Huruvida kaloriräkning är så enkelt att en kalori alltid är en kalori är jag inte alls övertygad om. Inte på långa vägar. Jag är inte heller övertygad om att kalorier är hela hemligheten vid viktnedgång, eller viktuppgång, för den delen. Jag tror att våra kroppar är mer komplexa och att det kan finnas ganska många andra faktorer som spelar in.

(Det finns faktiskt en studie av John Yudkin där deltagarna äter låg-kolhydratkost och där resultaten inte blir som i Keys studie, å andra sidan är de knappast jämförbara, det framkommer inte riktigt om de 11 deltagarna i den här studien är överviktiga eller normalviktiga. Dessutom pågår studien bara en månad. Det intressanta är dock att deltagarna ska äta låg-kolhydratskost, men det finnsingen begänsning för hur mycket de får äta. Ändå landar snittmängden på 1560 kcal. Något som i den andra studien upplevdes som svält. Men som sagt, de går knappast att jämföra rakt av.)
.keys_yudkin-blogsize.jpg

Sofia påpekar att kaloriåtgången förmodligen är olika för deltagarna i Keys studie och för dagens människor i välfärdsSverige. Absolut! Min tanke med inlägget var mest att väcka tankar och åsikter kring hur vi ser på kalorier och hur många det är som faktiskt äter för lite. Jag tänker på alla dessa, redan smala tjejer, som maniskt räknar kalorier eller alla hårdtränande, som stenhårt håller igen på kalorierna. För överviktiga, finns det energi att ta av, även om jag tror att hjärnan har lättare (eller mår bättre?) att tillgodogöra sig lätt energi från maten, än att vänta på energi från fettdepåerna. Att ligga så pass lågt kalorimässigt (svält) kan ge ganska allvarliga psykiska konsekvenser (om vi nu ser till resultaten från Keys studie), tycker man att det är värt det, då kanske man borde fundera lite över varför man ska gå ner i vikt. Är det verkligen för sitt eget bästa?

  • Jag tyckte helt klart det var ett intressant inlägg! och du har väldigt kloka reflektioner! =)

    Sofie

    November 21, 2010

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment