Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Vilken sanning lever du i?

Vilka sanningar lever du utefter som du skulle kunna ifrågasätta? Hur påverkar de ditt beteende och din självbild? Jag satt och pratade med en nära vän för några dagar sedan och vi kom in på det med vilka “sanningar” vi bär omkring på och lever utefter som vi kanske aldrig ifrågasätter.

Från att vi är små så skapar vi vår egen värld med våra egna sanningar. Ofta är de sanningarna testade och skapade utifrån hur omvärldens reagerar på oss och hur vi uppfattar att vi uppfattas utav andra människor. Vår självbild och dessa sanningar samarbetar. Problemet med många av dessa sanningar, är att de inte alls är sanna men att vi lever utefter dem och anpassar oss efter dem och väldigt sällan ifrågasätter dem.

Jag har ett flertal sådana sanningar som jag har fått krossa de senaste åren. Vissa större än andra. Det kan vara allt ifrån “jag kan inte gå ner i vikt” till “jag är klumpig” till “jag passar inte in i vissa sällskap” till “mina snygga kompisar tycker att det är jobbigt att jag är överiktig, jag drar ner deras snygghetsfaktor” till jag hatar att träna” till “det första människor tänker på när de träffar mig är att jag är överviktig” till ingen kan tycka att någon som är så överviktig som jag är, är snygg”. Herregud, jag kan fortsätta hur länge som helst. Känner ni igen er? Alla de “sanningarna” ovan är sanningar som jag har levt efter, tagit för givna och aldrig ifrågasatt. Vissa av dem är jag fortfarande inte helt färdig med.


“Drar ner mina kompisars snygghetsfaktor”

Jag var exempelvis helt övertygad om att mina snygga kompisar tyckte att det var jobbigt att jag var överviktig, för det gjorde liksom oss som grupp mindre snygg. Ytligt? Skämta inte. Men jag var helt och hållet övertygad om att det var sant. En av mina bästa kompisar pratar fortfarande om hur osäkert jag betedde mig när jag var med henne ute. Jag kunde knappt titta henne i ögonen och var lätt stirrig. Varför? Jag har alltid sett på henne som en oerhört populär, snygg och cool tjej.  Jag “förstod” att hon givetvis tyckte att det var lite pinsamt att vara ute med mig som inte var lika snygg, populär och cool som henne. För mig var det en sanning och jag agerade utefter den och kände mig obekväm och var stirrig för det kändes som om jag inte passade in och som om alla tittade på mig. Jag skämdes för hennes skull.

Var det så? Nej. Men det hade inte spelat någon roll hur mycket hon hade förklarat för mig just då, att allt det där bara var skapat i mitt huvud. För just då var det sant och jag skulle slagit bort hennes åsikter med att hon bara ville vara snäll eller att hon inte förstod hur det var att vara överviktig. Ju mer jag har jobbat med min självbild, så har jag börjat kunna ifrågasätta sådana här sanningar.

Jag ser fenomenet bland alla mina vänner. Hur de säger saker om sig själva som de själva anser är självklarheter. Att de inte kan ditten eller datten och för mig är det så enkelt att se att det inte alls är sant. Att saker de oroar sig över, tänker mycket på eller tror att andra tänker om dem, bara sitter i deras egna huvuden.

Många av de levnadsregler vi har runtomkring oss finns för att det ska bli lättare för oss i livet. Men många begränsar oss också. Jag har fortfarande flera uppfattningar om mig själv som begränsar mig, som får mig att känna mig osäker i nya situationer och med nya personer, som jag måste ifrågasätta.

Jag måste ifrågasätta sanningen som jag fortfarande känner att jag påverkas utav att jag inte passar in grund av min kroppsstorlek. Jag kan se den utifrån och rent logiskt tänka att den förmodligen inte är helt och hållet sann och inte helt och hållet konstruktiv. Likförbannat finns den i mitt bakhuvud och jag agerar utefter den. Att känna sig osäker i nya situationer är väl inget märkvärdigt egentligen, men att gå in i ny situation med nya personer med grundtanken att man inte passar in pga sitt utseende gör att jag ofta anpasar mitt beteende därefter. Jag anpassar mitt beteende så att det stämmer in på min sanning. För det är lättare att ändra sitt beteende än att ändra “sanningen”. Och om jag börjar bete mig som om jag inte passar in, så gör jag det förmodligen för att skydda mig själv. Lite som att dra sig undan självmant för att slippa bli avvisad. Vad vinner jag på det? Jag får min “sanning” bekräftad av mitt eget beteende. En självuppfyllande profetia.

Vilken sanning tänker du titta i vitögat idag och våga ifrågasätta?


  • “Bara jag går ner några kilon så klarar jag allt”

    Har nu gått ner nästan 35 kilon och det är mycket men jag klarar fortfarande inte allt. Visst har självförtroendet ökat och nu vågar jag mer. Innan gav jag mig inte på utmaningar utan isolerade mig. Idag tar jag för mig men ibland går det bara inte. Man är väl bara människa.

    Vad jag egentligen ville säga, kort och gott är jag känner igen mig själv i det du skriver!

    Emma

    October 7, 2010

  • utan tvekan det bästa du skrivit!

    emliscious

    October 7, 2010

  • Oj vad jag känner igen mig i varje ord. Har precis idag startat min viktblogg och på måndag startar jag min lååånga resa mot målvikten.

    Nina

    October 7, 2010

  • känner igen mig själv i det du skrivit. känner varje gång jag går in på din blogg blir jag glad över hur energisk och stark du är. jag ser upp till dig och du och dina utmaningar har fått mig att börja träna :D och det är kul! You go girl!
    Kramar Emma

    Emma

    October 7, 2010

  • Jätte bra skrivet, jag känner igen mig mer än du kan ana!
    Du är otroligt fin i klänningen på bilden längst ner, är lite fräck och frågar vart du köpt den någonstans?

    Tack för en toppenblogg!

    Läsare

    October 7, 2010

  • Jag lever i mina egna sanningar om att jag är tjock, att jag är ful, att jag inte kan springa, att jag har taskig kondis att folk upplever mig som gapig och att jag aldrig presterar tillräckligt bra i det långa loppet…

    Suzan

    October 7, 2010

  • Bra skrivet!! :)

    Julia

    October 7, 2010

  • SÅ bra skrivet! Och så sant… man känner ju igen sig. Det “tragiska” är att väldigt många av oss lever i såna där sanningar (jag inkluderat) vad otroligt onödigt!

    JoHo

    October 7, 2010

  • Oj vad jag behövde läsa just det här! Du är klok och kommer bli så himla grym på inom ditt yrke i framtiden! Tack.

    Elin R

    October 7, 2010

  • Så sant som det är sagt! Tyvärr…

    Prralin

    October 8, 2010

  • Det är som att du har lyckats med det jag inte har, att sätta mina tankar på pränt!

    Eva

    October 10, 2010

  • Super bra skrivet!!

    Lee

    October 12, 2010

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment