Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October 2nd, 2010

Matmuffins?

Jag tänkte baka matmuffins imorgon, söndag. Är det någon som har ett bra recept att tips om? Gärna innehållandes ordentligt med protein. Har jag någon mästerkock bland läsarna?

Topploppet. Bilder säger mer än ord.

Åh, vilket väder vi fick! När jag och min sambo cyklade till loppet sken solen, luften var frisk och höstskön. Helt perfekt med andra ord. Väl på plats träffade jag på ett gäng med sköna människor, en oerhört ambitiös lagledare (nästa år laget, då kommer jag gå all-in som lagledare, blev sjukt imponerad av Åsas insats.), väldigt trevlig och peppande hejarklack, fina medlöpare och snygga bloggerskor.

Själva loppet var ingen stor grej för mig idag, då jag ännu inte kommit upp i tillräckligt långa sträckor med foten för att kunna löpa hela vägen. Jag och syrran höll istället ett högt tempo gåendes och varvade bitvis med löpning. Åh, jag saknar känslan av lätta fötter, snabbt tempo och löparglädje. Just nu känns Runners High avlägset. Iofs var benen lite halvtrötta efter gårdagens trappträning, så det spelar ju också in. Banan gick genom olika delar av Hagaparken, vid varje kilometer kom en ny station med pepp. Bäst var gospelkören och cheerleedingtjejerna.

Arrangemanget som sådant var kul, även om det finns en del att förbättra. Att “goodiebagen” inte innehöll så mycket mer än en banan, en tidning och en vattenflaska kanske inte var som utlovat och jag tyckte det var konstigt med bara en vattenstation. Mycket snack och liten verkstad kunde jag stundtals få känslan av, men stämningen var god, banan var rolig och trevlig och de olika peppstationerna som fann svar väldigt roliga. Så överlag är jag positiv!

Förstärkt av stark peppning sista biten spurtade jag och syrran in i mål på 42:42. Det är väl rätt okej på 5 km när vi gick i stort sett hela vägen.

Var det någon prestation jag blev både imponerad och stolt över så var det min fantastiska mammas prestation idag. Hon har haft som del/mål med sin viktnedgång att kunna gå 5 kilometer. Och idag gjorde hon det! Hon var så himla duktig. Snart 60 år och med knän som har krånglat de senaste 15 åren. Min duktiga mamma!

Hela mitt fantastiska lag idag. John, Camilla, Mamma, jag, Syster Matilda, Linnea och Emelie.
Var så himla roligt att vara i samma lag som er. Ni var grymma!

Tid: 42:42
Sträcka: 5 km
Tempo: 08:32 min/km
Hastighet: 7,03 km/h
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 512

Topploppet

I mål!

Underbar fredagskväll.

Igår träffade jag en av mina närmaste vänner för middag på Riche och premiären utav filmen “Lycka, kärleken och meningen med livet”. Middagen på Riche var super, jag åt Biff Rydberg och Johanna åt till min förfäran isterband (mitt enda minna utav sådana är från låg och mellanstadiet och då var det ingen angenäm upplevelse, smakprovet från gårdagskvällen var dock gott, så jag kanske borde revidera min uppfattning en aning.)

Vi avslutade med en fantastisk efterrättsupplevelse, Johanna beställde in Gino och jag två tryfflar. Men när Ginon kom in såg tog den oss med storm. En helt fantastisk efterrätt och en sjukt stor portion. Dte kändes som om jag rullade iväg till biografen sedan.

Filmen var bra, men har man läst boken, dessutom på engelska (Eat Pray Love, läs den!), så kan den ju inte tävla mot den. Det var en helt underbar kväll och jag kände mig varm i hjärtat när jag åkte hem. Precis vad jag behövde. Tack för det, fina vän!

2100 trappor avbetade!

JÄVLAR vad jobbigt det var. Trappor is the shit om man vill få upp pulsen snabbt och köra skiten ur sig. Jag lovar!

Det märktes att det var ett tag sedan jag använde mina ben till något mer explosivt. Jag minns från gången i april och de 1000 trappstegen, så kände jag mig stark de första fem minuterna. Igår kände jag mig stark i ungefär en minut sen drog pulsen iväg och mjölksyran hälsade på.

Min trappa, samma gamla trogna som förra gången, med hela 30 trappsteg, skulle jag springa upp och ner för 68 gånger. Det var en gång i onödan skulle det visa sig när jag räknade lite på det hela och med de 60 trappstegen upp till lägenheten slutade det alltså med 2100 avbetade trappsteg.

Jag insåg snabbt att jag skulle dö om jag skulle köra på tills jag hade avklarat 68 vändor. Så jag delade upp passet i tre block med 22 vändor i varje.

I första blocket var det tungt, men jag höll ett bra tempo både upp och ner. När jag hade gjort mina 22 vändor och alltså 660 trappsteg, fick jag 1 minuts vila. 1 minut är inte så mycket direkt. Det märkte jag snabbt. Pulsen hann gå ner ordentligt, men det gjorde nästan mjälksyran i benen värre när det var dags att sätta igång med block två.

22 låter ganska lite och det var min mentala räddning. 660 trappsteg låter mycket mer. I början är det bara uppför som är jobbigt, men ju mer mjölksyra som samlas i benen, desto jobbigare blir det för benen att ta emot hela kroppsvikten på väg ner. Jag försökte hålla ett “spring tempo” upp men i block två började jag ta det en aning lugnare nerför. Men fortfarande snabba fötter.

Mellan block två och block tre tog jag två minuters aktiv vila och gick långsamt upp för trapporna två vändor för att inte stelna till och bli helt stum i benen. Det var först inför block tre som jag började känna att jag såg målet och att det inte kändes så farligt. Under tiden jag sprang upp och ner kom ett gäng killar och satte sig i solen på en klippa precis bredvid min trappa. Det var peppande, för de såg mig springa upp och ner, upp och ner och det fanns inget utrymma för att maska. Trappan ligger fint belägen vid en lekpark som var fullbelamrad med barn och deras uttråkade föräldrar, som också roade sig med att följa min kamp upp och ner för trapporna.

22 vändor upp och ner gick i sista blocket ganska fort och jag spurtade de sista två vändorna. Med de två vändorna mellan block två och tre blev det sammanlagt 68 vändor upp och ner. Med en snittpuls på 87% är det inte så konstigt att det kändes jobbigt..

Jag avslutade med 40 armhävningar och 3 minuter i plankan. De sista 60 trappstegen upp till lägenheten kändes och gjorde gårdagens trappstegsskörd till 2100. Idag kan man väl säga att det känns i benen, mina vader har fått sig en ordentlig omgång, minst sagt..

Tid: 43 min
Maxpuls: 191, 94%
Snittpuls: 176, 87%
Kaloriförbrukning: 651

Underbar kväll

På väg hem från en underbar kväll. Det här behövde jag verkligen.