Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October, 2010

Proteinpulver-fiasko.

Kommer ni ihåg att jag frågad om tips på proteinpulver tidigare? När jag så såg att Gruppi (de har förövrigt ett erbjudand eom att testa ett yoga pass på Egen Tid för 40 kr istället för 100, såg jag precis) hade ett erbjudande om att köpa produkter på gymgrossisten för 400 kr och bara betala 200 kronor, slog jag till. Jag hade helst velat testa Eiselt Double Pro Choklad, men den fanns inte och ett annat tips var MyoFusion. Jag ville ha choklad och Mint choklad var närmast.

I veckan så kom alltså paketet som Gymgrossisten levererade fantastiskt snabbt, men fy vad äckligt pulvret var! Alltså, verkligen, jätteäckligt. Jag upplever inte mig själv som särskilt kräsen, men pulvret smakade verkligen bara konstgjort sliskigt och inte särskilt mycket utav choklad. Vilket fiasko. Nåja, nu har min sambo ännu en anledning att ta tag i sin styrketräning, för proteinpulver finns det ju gott om hemma..

Vi har det rätt fint..

Mamma och syrran i fina hotellrummet. Efter lite powernap ska vi ner till hotellets spa och bada lite. Ikväll blir det finmiddag på fransk restaurang prydd med Michelinstjärna. Kan tänka mig att den här helgen blir riktigt bra.

(Och gissa vad, givetvis har hotellet ett gym!)

En dröm för en sushiälskare..

Dagens lunch, fantastiskt!

Gud vad jag saknar löpningen!

Igår, innan jag hade tappat bort mitt pass, mötte jag upp Sara på ett kallt Karlaplan och började ta oss ut mot Djurgården. Planen var löpigångsättning för foten. 1+2 ska tydligen vara ett klassiskt sätt att komma igång, och efter en bits uppvärmning när vi kunde prata av oss, satte vi fart. Ibörjan gick det tungt och kroppen skumpade och stapplade fram. Men efterhand blev varje löpsträcka bli mer och mer bekant. Kroppen började minnas löpningen och den blev plötsligt lite lättare och roligare. Älskade kropp, gud vad du kämpar på!

Stockholmskvällen var bländande vacker, mörkt och frisk. Vi varvade löpningen med att prata om livet, träningen, mål och mening och allt sånt där som snurrar runt i huvudet. Tänk, hade jag inte börjat blogga, hade vi kanske aldrig lärt känna varandra och jag hade varit en nära vän fattigare. Fint hur livet styr oss i olika riktningar och hur små val kan få stor betydelse.

Foten kändes helt okej, det känns ju i den, som om den är svag, men det gör inte ont. Vaden är lite öm, men ytterst lite, så jag tror inte att dte är någon fara. När Djurgården var avklarad gick Sara och jag åt olika håll. Kroppen kändes glad och lätt. En fin känsla. Nu längtar jag efter riktig löpning!

Tid: 1 h 39 min
Maxpuls: 178, 88%
Snittpuls: 135, 67%
Kaloriförbrukning: 933 kcal

När ni läser det här, är jag i ett fantastiskt hotell i centrala London och har det ljuvligt!

The passport is back!

Passet åter i min hand, dagens röda ros går till busschauffören som körde det halvvägs till Stockholm. Nu har jag vad jag behöver från Uppsala, åker hem, packar och sover. Vilken rysare!

Pass på vift..

Just nu befinner sig mitt pass på en regionalbuss i ett helt annat län, på väg från en destination två timmar härifrån till en lite närmare. Känns väl sådär.

Var är mitt pass?!

Jag ska flyga imorgon, checka in idag och mitt pas sär fullkomligt försvunnit.

Ge mig lite styrka, nu.
(Har också lite kul träningsinfo att ge er, kanske om en vecka, när jag har hittat mitt pass, typ..)

Mitt nya stammishak:

Det känns som om det var evigheter sen jag var stammis på gymmet..

Nu känner sköterskorna igen mig och vet om alla mina problem, igår hämtade jag prover, idag lämnade jag prover och fick även en liten tid hos läkaren. Han tittade på mina utslag och kallade in en kollega och de båda kände och tittade och funderade över vad jag råkat ut för. Det blev ingen diagnos, men likväl tog de mig verkligen på allvar och jag ska bara avvakta över helgen.

Jag åker till fjärran land imorgon med min syster och vår mamma, det är vår 60:års present till henne och hon vet fortfarande vart vi ska åka. Kul att se ut som en spetälsk i ansiktet då… Haha.

Nu är jag klädd i mina finaste löparkläder och är redo för en träff med en cool tjej, spetälsk och allt! :)

Dagens lunch:

Idag serverades ärtsoppa med pannkakor till lunch, dock låg mitt fokus på pannkakor som jag älskar och resten orkade jag inte ritkigt. Extremt fin torsdagslunch.

Morgonmosig hjärna goes super fruit.

Ja, jag gick upp klockan sex. Satt på sängkanten med oändliga problem som jag inte kunde lösa med min morgonmosig hjärna. Efter en halvtimme, när jag faktiskt var rätt pigg, la jag mig ner i sängen igen och sov till sena kvart över åtta. Det innebar att jag hade 15 minuter på mig innan jag skulel sitta på min cykel på väg till skolan, vilket jag gjorde. Ingen normal morgon direkt.

Cykeln var pigg, benen glada och det kändes härligt att vara vaken och på väg. Som cyklist är man ju som en blixt samtidigt som alla andra står still. Fallna höstlöv bildade på vissa ställen en gul cykelväg och det kändes extra vackert i hjärtat. Jag njuter av den där cykelturen, men bara när jag väl kommer upp på cykeln. Innan jag sitter på den blöta cykelsadeln, så känns det verkligen hemskt och som att den är det värsta tänkbara plågan.

Väl i skolan fick det bli frukost och en så där härlig Froosh. Och nu har jag suttit här sen klockan nio och vår grupparbete är klart, en dag i förväg och jag kan andas ut och släppa det. Skönt. Om någon är intresserad utav vilka könsskillnader som finns i hjärnan, så får ni hojta till..

Nä, nu går jag och lägger mig.

Grupparbetet är nästan klart – bra.
Hästen tränad i snålblåst och regn -bra.
Röda utslag blivit fler, men lugnat ner sig lite – bra..?

Sen var det inte så mycket mer. Det är som ett vakuum i mitt huvud, därför ska jag sova. Nu. Kanske orkar jag upp för morgonträning imorgon. Det vore ju trevligt.

Det blir inte alltid som man tänkt.

Jag sitte ri skolan med vinterfodrade löpartights, men cyklade jag hit? Nope.

Varför? Många små saker som krockade, men det slutade med att jag var tvungen att ta en sväng förbi min vårdcentral. Ni kanske minns att jag hade förhöjda levervärden. Det var tydligen inyte så bra att jag dragit på att ta de där extraproverna och jag fick åka dit och hämta prove rjag ska hemma.

Så, nu sitet rjag iklädd träningskläder, på universitetet, med ett ansikte fullt av konstiga utslag, det liksom sticke ri huden.

Jag ser inte klok ut. Kan det här jäkla grupparbetet inte bara bli klart snart?

Märklig frukost och mystiska utslag.

När kylskåpet i stort sett ekar tomt är det klurigt att fixa frukost. Idag, efter en schysst försovning på 2,5 timmar blev det tonfisk, remouladssås och groddar. Inte vad jag brukar äta till frukost men väldigt gott.

Jag vaknade inte bara 2,5 timmar för sent. Jag vaknade med hela ansiktet rödprickigt av märkliga utslag. Inte finnar, utan bara konstiga utslag. Jag kommer snart bli hypokondriker, för sjuksköterskorna igår (de började poppa upp igårkväll) pratade om problem med tarmen om man får sådana utslag. De kliar inte eller nåt, men jag ser verkligen inte klok ut.

Nåja, det kan vara något konstigt jag har ätit, eller bara ett resultat efter att jag var sjuk. Men nu ska jag kicka igång cykeln och ta mig till skolan. Som tur är, så är jag i stort sett klar med min del till grupparbetet till skillnad av resten i min grupp, så jag skulle egentligen kunna ta “ledigt” den här dagen, det var kanske det mitt undermedvetna tänkte när jag snoozade så länge imorse..

Borta bra, men hemma bäst.

Idag lämnade jag lägenheten lite efter sju på morgonen och kom hem lite efter halv tolv på kvällen. Nu längtar jag bara efter sängen.

Nighty!

Räkfrossa

På väg hem från en mycket trevlig middag hos en vän. Räkfrossa till tusen!

Mellis!

När man pluggar neuropsykologi så vet man hur viktigt det är att ge hjärnan tillräcklig energi för att den ska orka vara på topp. När man dessutom tränar mycket, vet man hur viktigt det är att ge kroppen energi för att den ska orka vara på topp. Mitt i grupparbetet blev det därför ett favoritmellis från Stories. Morots- och gurkstavar med någon form av kikärtsröra.

Fantastiskt gott!

Energiboostad!

Jag släpade mig upp ur sängen, släpade mig ut ur lägenheten och släpade mig in på gymmet. Inte så väldigt energisk direkt. Jag lämnade gymmet någon timme senare och kände mig så fylld av energi och livslust. Tänk vad enkelt vi kan “självbehandla” oss med träning. När jag känner mig låg och osugen på att träna, brukar jag tänka såhär:

Hur ofta ångrar du ett träningspass du utfört? Hur ofta mår du sämre efter träningen, än innan?

Mitt svar brukar vara “I stort sett aldrig” på båda frågorna. Då blir det helt plötsligt lite lättare att släpa sig iväg. Jag mår nästan alltid bättre efter träningen, än vad jag gjorde innan. Dessutom fylls jag med energi. Som ett bilbatteri, som måste användas för att laddas.

Passet var inte märkvärdigt på något vis. Jag körde crosstrainer och passade på att titta på Biggest Loser från i måndags på min mobil. Älskar funktionen att kunna se alla kanalers play-program på mobilen, när man vill. Ställde bara mobilen på displayen, i med hörlurar och sen kötta. (Kötta är ett sånt där ord man säger om man är i typ 15-18 års åldern och tycker att man är cool, har jag förstått.) Långa sega timmar flyger förbi. Så även idag.

Tid: 65 min
Maxpuls: 166, 82%
Snittpuls: 148, 73%
Kaloriförbrukning: 738

Efter crossen stod jag i plankan i tre minuter (i sträck, men på knä) och efteråt såg jag sådär härligt svettig ut som på bilden nedan. Härligt! nu är dte grupparbete för hela slanten som gäller.

Morgonträning – pepp!

När klockan ringer känner man aldrig sig lika taggad som kvällen innan när man planerade den här jobbiga idén med morgonträning.

Men, nu är jag uppe, påklädd och med ena foten på väg ut genom dörren för lite SATS. Ute är det väldigt mörkt fortfarande.

Kom hem till det här:

Efter träningen kom jag hem till dukat bord och nylagad mat. Älska!

Expresspass is the shit!

Jag kom till gymmet efter sammanlagt en timmes cykling t/r skolan. 18 km, bara sådär.

Jag hade 30 minuter på gymmet innan jag var tvungen att dra hem. Det är sällan jag tränar expresspass, jag är van vid att träna långa pass. Dels för att jag gillar det, men också mycket för att i mitt huvud så gills inte korta pass. En attityd jag måste börja jobba med.

Expresspass är ju jättekul, man jobbar mot klockan för att klämma in så mycket som möjligt. Idag fick det bli en halvtimmes styrketräning för armar, axlar, bröst och en aning bålstabilitet på slutet. Jag har en viss känsla av att jag kommer ha träningsvärk imorgon..

Givetvis gällde det att få till 6VU-övningar också. 5 minuter i plankan, 3 minuter i jägarvila och 45 st armhävningar. Jisses vad jag ligger efter! Men roligt pass med god kontakt med mina arma stackars muskler, framförallt axlarna.


Överkropp, ben och fötter var med. Och ja, armar och huvudet också. Men där har jag inget bildbevis..