Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Vägning, vecka 57 (v.37)

Vikt: 108,7 kg ( +1,9 kg) (sammanlagt – 24,3 kg)


BMI:
33,5

Mage vid naveln: 95 cm ( +2 cm)
Midjemått: 90 cm ( +1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – 0cm)

Jag ställde mig på vågen med vetskapen om att hela min kropp känns som en stor svullen ballong, dock inte fylld av luft, snarare av vatten och annat skit. Jag var mentalt förberedd på ett ganska stort plus och också med vetskap utav varför. Ändå var det riktigt tungt idag. Jag vet att det är mest vatten i och med mens och sjukdom. Jag vet att det inte är hela världen och jag vet att det här inte betyder att jag kommer förbli tjock resten av livet (som det känns just nu), men jävlar vad opepp det känns.

Någonstans mellan sjukdom och mens och allt, så vet jag ju nämligen att jag inte har lyssnat. På kroppen. Bara sprungit på med någon form av mathets. Ätit fastän jag inte är hungrig, ätit fastän jag är mätt. Letat efter saker att äta så fort jag känt mig stressad, krasslig, ledsen, trött, whatever. Det är väl därför det känns så tungt. Det är en helt förbannad ätstörning jag har, ibland gör den sig kraftfullt påmind.

Men, det kommer inte göra någonting bättre av att älta det. Det är bara ett perfekt sätt att hamna i martyrrollen, där jag är ett offer. Det är jag ju inte. Jag gör mina egna val, ibland mer konstruktiva och ibland mer destruktiva. Det är ju det där med balans..

Den här veckan är ett nytt fräscht blad. Jag kan inte träna än, vilket känns sjukt tråkigt, jag är fortfarande för sjuk. Men jag kan träna huvudet. Så den här veckan ska tillägnas mental hårdträning. Jag får klura på exakt hur det här ska gå till och återkomma. För någon form av bakläxa kräver veckans resultat. Mental träning it is.

Pepp pepp pepp!

  • Jag tror att vi alla har sånna här veckor någon gång. Jag vet då att jag har det allt för ofta.. Men skillanden nu är att vi är medvetna om det och vet vad vi kan/ska ändra.. Även om det är tufft så gör vi oftast det också och jag tror garanterat det kommer visa sig på vågen nästa vecka.. Bara att kämpa på fast det känns tungt.. Du verkar vara så himla stark så jag tror du klarar det utan problem.. Se bara hur långt du kommit hittills -24,3 kilo är verkligen inte dåligt.. =) Kram

    Ida

    September 13, 2010

  • Känner igen mig så i dina ord. Så fort en motgång kommer så är det lätt att ta till ätandet. Et ätstörning jag tror många har. Jag vete fan hur jag ska kunna bli av med den för gott!? Jag är jätteduktig ett tag, kör på med regelbundna måltider och inget tröstätande. Sen kommer PMS monstret och äter upp mig inifrån och det är kört. Herregud….
    Men nej, vi är inga offer! Vi gör våra egna val även om de ibland går lite åt fel håll. Viktigast är att motivation och vilja finns kvar.
    Kämpa på! Du är hur duktig som helst och en stor inspiration!

    Cilla

    September 13, 2010

  • du är duktig du! trots ett plus kommer du på ett sätt att vända något negativt till en erfarenhet och börja jobba från det istället. jag hade grävt ner mig totalt:( PEPP PEPP PEPP behövs varje sekund av dagen. TÄNKA POSITIVT….
    tack för en fin blogg, blir väldigt peppad av att läsa den!!

    emelie

    September 13, 2010

  • Jobbig situation, men det positiva är ju att tillfälliga plus är lättare att bli av med än andra. För mig hjälper det att planera i förväg vad jag ska äta. Då är jag inställd på det och behöver inte stå i kylen och fundera och falla för frestelser. Kämpa på, du är grym!

    Träningsglädje

    September 13, 2010

  • Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, det är vi nog många som gör. Denna mathets som kommer då man mår dåligt på olika sätt.
    Jag tror att det är bra med mental träning, ett tips Lars-Eric Uneståhl ska ha bra cd skivor, i olika steg. Jag har bara hört talas om dem men inte provat själv. Det kanske låter dumt men man känner faktiskt en styrka när man hör dem.

    Du är en kämpe och jag är övertygad om att du kommer tillbaka.

    En massa pepp till dig. :)

    Thea

    September 13, 2010

  • ps. det är inte konstigt eller onaturligt att få sug när man upplever känslor som stress, det är ett hormon som utsöndras vid t.ex. stress och som faktiskt ökar suget! ds.

    Träningsglädje

    September 13, 2010

  • Jättebra att inte älta. Och det är så sjukt svårt att resa sig upp när man fallit tillbaka i gamla matmissbruket. Och det blir bara en ond cirkel eftersom man då äter eftersom man mår dåligt eftersom man ätit för onyttigt etc… Men du klarar det jättebra att resa dig upp ändå, fortsätta kämpa. HEJA!

    Pärlan

    September 15, 2010

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment