Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for August, 2010

Invigning på Löplabbet

Ikväll var jag på Löplabbets invigning av sina nya butiker på Kungsgatan. Under kvällen var det även prisutdelning i tävlingen The story of my löparsko. Grattis Sara och Sofie till vinsten! Efter invigningstal och lite info om den nya butiken Race, så gick jag med stoort köp- och löpsug runt och spanade på alla kläder, skor och prylar som man ju bara “måste ha”. Glädjande har Löplabbets tjejbutik fått större utrymme och där fanns en hel del som hade kunnat få följa med mig hem. Dessutom visade det sig att Löplabbet har studentrabatt, mycket trevligt!


Två av mina finalister. Matilda och Evelina.

En trevlig kväll med trevliga mnniskor, men jag måste ändå säga att  jag är mest nöjd över att jag hade rätt om att det skulle finnas ett spjut någonstans..


FullFartFramåt-Lotta äntrar röda-bandet med stil och Ursula smiter bredvid. Klart löplabbet inte har en röd matta utan ett rött löpband.

Jag hade glömt hur roligt det kan vara!


Sjukt opeppad innan passet.

Jag såg inte fram emot att köra styrka. Jag tyckte bara att det kändes tråkigt och ett måste, snarare än roligt och glädjefyllt. Min steg var tunga inne på SATS Stureplan. Jag släpade mig upp på en trappmaskin för att värma upp benen ordentligt och för att komma igång. 20 minuter senare hade jag fått upp värmen och pulsen och kände mig en aning mer peppad. Mer på plats i kroppen.

Gick ner på undervåningen där de äldre maskinerna och de fria vikterna håller till. Bara killar. Såklart. Kände mig fånig när jag gick fram till benpressen och satte igång. Och sen vände allt bara. Det gick så jäkla bra! Jag har givetvis tappat en del styrka under sommaren, men inte i närheten av hur mycket jag trodde skulle ha försvunnit. Körde 180 kg på benpress. Bara en sån grej. Nu låter det ju mer än vad det är, om vi räknar det i relation till min kroppsvikt, men ändå! Brakade på med galna vikter både på leg curl och benspark. På insida och utsida lår tog jag maxvikt. Även om jag inte är så fixerad vid en aktuell vikt en enda dag, det är ju mer förbättringen som är spännande, så gjorde det mig ordentligt peppad. Svetten rann, det gjorde satan så ont i benmusklerna.

35 minuter senare var mina benmuskler som gelé och det krävdes lite hjälp av armarna för att ta sig upp för trappan. Det var inte att tänka på att cykla/gå/springa7crosstraina/trappmaskina eller avsluta med annan aktivitet som kräver benstyrka. Så jag körde drygt 10 minuters armcykel och insåg att mina axlar fortfarande är en svag punkt på min kropp. En svag punkt som ska stärkas!

Gick från gymmet, en aning stappligt, men mycket gladare än när jag kom dit. Och dessutom så taggad på att köra mer styrketräning under hösten! Tjoho!


Glad efteråt

Ibland blir det inte som man tänkt sig..

Jag hade en plan.

Den innefattade morgonträning och med andra ord tidig uppstigning imorse. Klockan elva hade jag en frisörtid, det var enda tidne jag hade att passa. Det borde vara enkelt kan man tycka, men när jag vaknade kvart över tio, så blev hela min dag omkullkastad.

Det var bara att slänga sig iväg. Jag kom i tid, helt otroligt och fick till och med vänta på min frisör medan han avslutade sin kund.

Men, nu får det bli träning efter frisörbesöket istället, vilket inte alls är så himla kul när man har piffat till frisyren och allt. Men skitsamma, egentligen. Jag är lite inspirerad av den här tjejen som ska ta världsrekord i rodd och funderar över om jag kanske ska köra ett roddpass idag? Å andra sidan är det väldigt tråkigt med just rodd när man inte har något att stoppa i öronen och min ipod dog på ett sjukhus i Grekland. Inte bra alls.

Får man spara rodd-inspirationen tills dess att en ny ipod är inhandlad? Då är bara frågan vad som ska bli dagens pass. Jag borde köra lite styrka, men jag känner noll inspiration för styrka. Jag är så bortskämd med att känna inspiration för träning att jag har svårt att göra den träning jag inte känner för. Det är nog inte så bra kanske.

Okej, eftersom jag gillar att utmana mig själv, så får det bli ett benpass idag. Riktigt jävla jobbigt och riktigt roligt blir målet. Vad tror ni om det? Bara ösa!

Förkovring på gång.

Igår på Blueberry passade jag på att titta lite extra på deras 50% hylla. Jag hittade två böcker som jag har tänkt försöka förkovra mig en aning. Och tranbärskapslar. Tranbär kan vara världens bästa bär.

Dagens tacksamhet:

  • Jag är tacksam över att jag är frisk, mår bra och känner mig glad.
  • Jag är tacksam över att jag har kommit igång med träningen igen och att jag känner så mycket träningsglädje.
  • Jag är tacksam över att jag fick ha min lillasyster här hela kvällen, vi såg en bra film, åt god mat och bara myste.
  • Jag är tacksam över att jag till slut har kommit in på den utbildning som jag verkligen vill gå och att jag inte gav upp när det blev motigt, utan kämpade på och tillslut lyckades.
  • Jag är tacksam över att några a mina absolut bästa vänner var samlade igårkväll. Det var länge sen vi var allihopa.

Livet känns fint. Det är jag också tacksam över.

Godnatt alla fina, underbara människor där ute. Imorgon kommer bli en fantastisk dag.

Fulländad middag.


En kycklingfilé med sallad och den absolut godaste palsternackspurén ever.

Spring Topploppet med mig!

Imorse var jag som sagt på Blueberry och åt frukost tillsammans med några andra bloggare och Topphälsa. Topphälsa ville presentera sitt lopp Topploppet med sin slogan “Det har aldrig varit så roligt att springa!” Topphälsas chefredaktör Frida Boisen pratade om hur Topphälsa vill peppa, inspirera och motivera och därför har gjort ett lopp som ska vara fullmatat med intryck och pepp längs med vägen. Ett roligt och glädjefyllt lopp. Jag som verkligen saknat löpningen ser fram emot att ha det här loppet att se fram emot. Mitt mål är att kunna genomföra 5 kilometer utan smärta i foten.

Topploppet  går av stapeln lördagen den 2 oktober i Hagaparken och man kan springa antingen 5 eller 10 km.

Om du vill vara med och springa Topploppet med mig i Team ÄtaTränaKämpa, så tycker jag att det vore jätteroligt! Det blir som en enda stor löparfest, bloggträff och perfekt avslut på den kommande SeptemberUtmaningen (håll utkik, den kommer snart!) på samma gång. Alla som på något vis kan ta sig runt 5 km på något vis, kan vara med.

Vill du vara med så mailar du ditt namn och din adress till atatranakampa@hotmail.com senast den 6:e september. Det kostar 295 kronor att vara med och i priset ingår inte bara en goodiebag, utan också tillgång till topphälsas löparcoach Caroline Kullberg som kommer hålla träningar en kväll i veckan fram till loppet. På träningarna kan alla som ska delta i loppet vara med, oavsett tempo man springer i och oavsett om man är nybörjare eller springer mycket.

Klart ni ska vara med, jag tror att det här kommer bli jätteroligt!

Bild lånad från Topphälsa.

Toppfrukost med Topphälsa angående Topploppet.

(Angående rubriken, jag var bara tvungen..)

Jag ska berätta mer om det senare, tills dess får ni en bild på den mycket goda frukosten Blueberry bjöd på.
Nu blir det upprop!

Woka mer!

Jag har precis kommit hem efter en jättemysig middag med några av mina absolut närmaste vänner. Vi blev bjudna på biff och chilli wok och den var jättegod. Det påminner mig om att jag nästan aldrig wokar längre. Wok kan vara så oerhört gott, fräscht och enkelt, om man bara gör det vill säga. Jag äger ju till och med en wokpanna. Mer wokande i köket framöver!

Spinningpasset som nästan tog kål på mig.

Jag har nog aldrig varit så slut på ett spinningpass förut. Jag brukar tycka att det är svårt att ta ut mig helt på spinning. Dte är som om jag alltid sparar mig lite grann. För om jag tar ut mig till max i låt tre hur ska jag klara resten av låtarna? och sen helt plötsligt så fann där ingen låt kvar och jag lämnar spinningsalen trött, men inte helt och fullkomligt slut.

Idag gick jag in med en intention att inte fega. Jag gick in med tanken att jag orkar så oerhört mycket mer än jag tror, det är bara huvudet som sätter gränsen.

Att musiken var fantastisk (filmmusik, I like!) och instruktören så jäkla bra, gjorde helt klart sitt till. Passet på 45 minuter, blev nästan 50 och bestod av två block med en kort återhämtning i mitten. Sista låten i första blocket, då trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Och om inte dö, så åtminstone spy, jag hulkade till och med och såg framför mig hur jag skulle rasa av cykeln, upp på scenen och spy i sopkorgen som stod där.

Det var det jobbigaste jag har gjort på mycket mycket länge. Därför var det också så himla roligt! Tänk, spinning kan vara kul. Cykling kan vara kul. Helt otroligt. Jag dröp av cykeln när det var dags för stretchningen och det var flera i salen som varit lika nära döden som jag. För när block två satte igång, då hade jag bara fått ner pulsen till 180..

Fantastisk träning idag. Jag är så grym! Imorgon blir det vila, min kropp är väl helt chockad by now..
Tid: 50 min
Maxpuls: 194 (!!), 96%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 623

Apropå att vara snygg på gymmet. Före träning:

Efter träning:

Nej man kanske skulle vara lite överambitiös..

..och beta av ett 45 minuters spinningpass innan dagen närmar sig kväll?

Det gäller att smida medan järnet är varmt och just nu vill jag mest bara träna hela tiden. Träningsglädje deluxe. Jag kanske kan smitta av den här träningsglädje på spinningen så att jag blir spinningfrälst? Det vore perfekt, min onda fot och allt! Önska mig lycka till!

Vad fick dig att börja springa? Vad får dig att låta bli?

Tack Maria för en jättetrevlig lunch med samtal om allt från skolidrott till löpning och träningsglädje.


God sallad från Babel Deli.

Vi diskuterade bland annat hur man skulle kunna göra för att få nybörjare att börja med löpning och att inse att alla kan springa, men man måste börja utifrån sin egen nivå.

Vad tror ni?
Hur började ni som springer, att springa?
Ni som inte springer, vad beror det på?

Morgonyoga och hotellfrukost.

Vet ni hur trött jag var när klockan ringde fem i sex imorse? My god! Att jag dessutom hade svårt att somna igår och tittade på klockan så sent som kvart i ett, innebar att min stackars kropp inte fått så många timmars sömn inatt.
När jag vaknade och satte mig upp i sängen förde jag ett krig med mig själv. Ena sidan resonerade förnuftigt att sömn är viktigt och att jag borde få somna om. Andra sidan stred för att ett beslut var ett beslut och att jag alltid hittar skäl att somna om på morgonen oavsett hur många timmar jag sovit, att det är bättre att jag går och lägger mig tidigare ikväll istället för att sova bort hela morgonen. Den sidan vann! HURRA!

Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mig. Mornar är verkligen inte min grej.

Morgonyoga på Sats Stureplan blev det så tillslut. Jag kände på en gång att kroppen var stark, men så fruktansvärt stel. Min naprapat hävdar å det bestämdaste att jag inte alls är stel, utan snarare överrörlig och att det är därför det gör ont, för mina muskler håller inte emot (eller hur det nu fungerar). Men jag ÄR stel, jag tror bara att jag överkompenserar min stelhet i vissa muskler, med överrörlighet i andra leder.

För är det verkligen normalt att inte ens kunna sitta i skräddarställning med rak rygg utan att falla bakåt? Att sitta med benen rakt framför mig är helt hopplöst om jag inte spänner kroppen något enormt eller håller i något. Det tar emot i lårmusklerna så att jag inte kan sträcka på mig.

Dagens yogapass var helt okej, jag var inte överförtjust i passledaren, jag föredrar en mjuk och stillsam instruktör på pass som yoga och bodybalance. Dock ett stort plus för att hon gick runt bland alla deltagare och korrigerade våra positioner under passet. Sådant är värdefullt!

Yoga är ett fantastiskt sätt att starta dagen, jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag behöver mer yoga i mitt liv! Jag mår bra av yoga, min kropp mår bra av yoga.

Nu sitter jag på Hotell Anglais (som en riktig bloggare, känner mig nästan som Alex Schulman..) och har avnjutit en lyxig hotellfrukost. Sådant gör man inte ofta. Jag känner i hela magen att idag kommer bli en bra dag. Är det inte en underbar känsla?

Vad sägs om yoga imorgonbitti?

Jag är stel som en pinne. En väldigt stel pinne.

Så jag kryper till sängs nu, ställer klockan galet tidigt och går på yoga imorgonbitti. Nu när det är skrivet på bloggen så finns det inget utrymme för snoozande.. (Ett extremt bra knep har jag märkt. Jag är annars ganska bra på att snooza..)

På gymmet ska man vara svettig och ful.


Som jag var idag. Hade glömt att jag hade sminkat mig imorse..

(Rubriken kan förövrigt härledas till det här inlägget jag läste för någon dag sedan. I agree!)

En timmes afro. Jag har dansat en del afro förut och gillar det, men har tyckt att det kan bli lite tråkigt i längden. Det är dock bra komma-igång-träning. Kul, inte så mycket koreografi och lätt att få upp pulsen. En timme gör sig själv. Det roliga är att jag inte har varit på afro på säkert ett år. Och idag när jag kom dit, så går sats-passen fortfarande på sommarschema, vilket innebär att instruktörerna får fria händer. Fria händer idag innebar att vi körde en koreografi som är den enda jag har kört när jag gått på afro på sats. En aning absurt att det var just den koreografin som kom på det enda pass om jag helt spontant gick på.

Det positiva med var att jag kunde hela koreografin i muskelminnet (spännande det där) så jag slapp tänka och kunde köra skiten ur mg själv istället. Blev en nästan aggressiv dans. Riktigt svettigt och riktigt roligt!

Tid: 55 min
Maxpuls: 179, 88%
Snittpuls: 143, 70%
Kaloriförbrukning: 575

Eftersom jag inte kände mig helt färdig, ställde jag mig på wave-maskinen på gymmet och svettades lite till. Måste sett för gräsligt ut med all mascara runt ögonen.

Tid: 25 min
Maxpuls: 166, 82%
Snittpuls: 148, 73%
Kaloriförbrukning: 279

Kände mig trött, glad och hungrig när jag var klar. Åh vad jag älskar livet. (Börjar jag låta tjatig? )

De tre finalisterna i tävlingen: The story of my Löparsko!

“Jag har alltid trott att jag inte är någon riktig spring-tjej, jag blev alltid så trött och så fick jag ont i mina knän. Redan efter 5-10 minuter tänkte jag bara på hur jobbigt det var och hur ont det gjorde. Men så en dag bestämde jag mig för att köpa ett par bra löparskor. Sagt och gjort. Premiär rundan blev succé, helt plötsligt var det inte alls lika jobbigt. Mina knän började inte trassla och det gjorde inte ont. Det var plötsligt kul och det kändes som om att jag skulle kunna springa hur långt som helst. Mina skor har gett mig löparglädje!” /Matilda

“Mina första trevande steg, som ett litet barns steg när hon ska lära sig gå – att våga släppa taget om det hon håller i och ge sig iväg. Så kändes det den där morgonen när jag och mina första löparskor skulle ge oss ut i skogen. Att våga släppa taget är ett av stegen i livet, efter det kommer det nya utmaningar. Jag tog de där första stegen, men än finns det mål kvar att nå – att springa bättre, snabbare och längre. Att börja älska att springa. Att våga springa är för mig en lycka.” /Evelina

“Jag är stark. Pulsen trummar rytmiskt i bröstet. Lätta steg, lätta fötter. Fokus. Kroppen är med mig, ökar tempot när jag ber den.  Motvinden drar i håret och i kläderna, men kan inte stoppa mig. I skogen är det alldeles tyst. Bara ljudet av min andhämtning och mina skor som studsar mot grusvägen. Nästan meditativt, problem och oro rinner av mig i takt med att marken susar förbi. Bara en tanke: Jag är snabb, jag är stark. Svetten i pannan, hjärtat bankar hårt, varma muskler. Kroppen och jag är ett, odödliga. Runners high.” /Micke

Stort grattis till er tre, och tack för alla inspirerande små berättelser som lämnades in som bidrag till tävlingen!

Dagens lunch:

Lax, potatis och paprika i ugn, sparris och spenat. En väldigt god lunch!

Jag ska också presentera de vinnande bidragen i tävlingen, men just nu har jag bråttom. Mot gymmet och en timme Afro!

Träningsvärk?

Gissa!

Utvärdering av vecka 53 (v. 33)

Äntligen är jag tillbaka i Stockholm! Det är som om många pusselbitar bara faller på plats av sig själv när jag kommer in i min lägenhet, när väskorna ställs på hallgolvet. Ett lugn och en energi på samma gång.

Jag kommer köra igång med mina vanliga måndagsvägningar nästa måndag, dvs, inte imorgon. Det känns bra. Jag känner mig taggad och inspirerad inför det. Ingen ångest = precis vad jag ville åstadkomma med det här lilla uppehållet från vågen.

Maten har gått helt okej den här veckan, en-portionsregeln har bara glömt bort någon gång. Bilresan upp och ner till Umeå ledde dock till någon trisslott, ajabaja. Men sakta men säkert försvinner tankarna på sött och suget minskar. Bra. Sen är det väl som vanligt, så fort träningen kliver in, kliver suget ut.

Träningen då? ja, i veckan var det bara två träningstillfällen, knappt två timmars träning skrapade jag ihop. Istället för träning har jag dock haft fullt upp med annat, som att måla hus och släpa skräp från gården och annat som har krävt min kropps aktivitet. vardagsmotion är fantastisk.

Och ännu en del i att må bra och sådär, är sömn. Så nu är det slut med sent häng fram tv:n/datorn. I säng i säng! Nästa vecka bjuder på många spännande grejer. Bland annat uppropet till skolan, psykologlinjen, here I come!

(Åh, jag älskar livet!)

Något att bära med sig:

”Many fine things can be made in a day if you don’t always make that day tomorrow”