Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Två personbästa, en blodig tå och magsmärtor i ett och samma pass.

(Hej då jante. Det här måste ni läsa!)
JAG ÄR GRYM!
Jag är en evighetsmaskin. Men vet ni vad, från och med idag är jag även en snabb evighetsmaskin. Jag är snabb. Snabb.

Jag hade pratat med den kompis som bor på söder om att hitta på något, ledig söndag och sådär. Efter en brunch med en annan vän i Solna så tänkte jag att det kanske skulle vara mysigt att springa hem till henne. Snorkka dit, som alla coola löparbloggare kallar det. Men jag ville inte springa snabbt, jag ville mysjogga och hålla pulsen och tempot lågt och lugnt. Inget prestationskrav. Ingen stres. bara njuta utav vägen som till stor del kantas utav vatten.

Och det går liksom av sig själv, pulsen är snäll, jag är glad, vattnet är vackert. Stockholm visar sig från sin bästa löparsida. Svalt men vackert. Inte kallt, inte varmt. Bara friskt och ljust ute. Underbart. Jag bryr mig inte så mycket om klockan, det tuffar på, inte så snabbt, men jag tar mig framåt.

Sne kollar jag på klockan för att bara checka läget. Hur långt har jag kommit? Byter display från tid och puls, till tid och sträcka. Det tar ett tag för min hjärna att koppla att jag redan hunnit tre km och det har inte gått 20 min, inte ens nära. Kan det stämma? Kan det ha gått så fort? Jag har ju inte ens ansträngt mig? Alla mina beräkningar stämmer, jag är tre km hemifrån. Jag startade för mindre än 20 minuter sedan. Ändå tänker jag inte mer på det utan fortsätter.

Väl på Kungsholmen tappar jag bort mig då jag tänker gena över hela skiten och inte springa längs med vattnet den biten där det är så mycket nybyggt och avstängt. Har ingen aning om var jag är. Börjar fundera på om jag ens är kvar på ön.. Tittar på klockan och inser till min stora chock att den visar på 4,9 km och med gott om tid på mig för att hinna 5 km under 30 minuter. Jag blir så chockad att jag stannar! Sen inser jag ju att jag måste ju springa för att slå mitt PB så stort. Så jag springer mitt livs snabbaste 5 km på 29:19 min. Jag har bildbevis! Det är alltså en putsning på mitt PB med dryga tre minuter.

Fortfarande förvirrad på Kungsholmen, känner inte igen mig någonstans, vet knappt åt vilket håll jag ska springa längre. Blir dock upplyst av liten tant att jag befinner mig på rätt ö, är i Kristineberg och på rätt väg. Skönt. Lotsar mig fram till vattnet och fortsätter tryggt min mysjogg mot södermalm. Efter åtta kilometer så hugger det till i magen, ganska ordentligt. Pannkakorna efter brunchen har hoppats omkring ordentligt och börjar nu protestera. Va fan. Jag sänker tempot för att inte få håll och mysjoggar mig fram till västerbron, beger mig upp på den och kikar på klockan igen. Men va fan (igen)! En knapp kilometer kvar och det har inte ens gått en timme! Där någonstans började jag nog fatta att något har hänt med mig. Jag är numera superElla som bara flyger fram. Ingen mer mysjogg här inte. Med krampande magvärk pressade jag på så gott det gick och stannade än en gång förbluffad för att ta ett bildbevis på klockan, när milen var passerad.

64 minuter är nu mitt PB för milen. Det är åtta minuter snabbare än det personbästa jag tog för några veckor sedan som jag var så sjukt stolt över. Det är 13 minuter snabbare än jag sprang mitt förra PB från tjejmilen förra året. DET ÄR JU SJUKT!

Trots magvärk som nu blivit som en blanding mellan håll och maghugg, forsatte jag. Tänkte än en gång på Jillian Michaels “Push through the pain” och bestämde mig för att magontet inte skulle ta kål på mig, så då kunde jag lika bra köra på. Sprang hela vägen till Mariatorget och stannade inte förrän jag nådde min kompis port.


Ursäkta bild på omålade tånaglar och ganska otrevlig fot, vill mest skryta med blodet, märkte det dock inte alls när jag sprang. Så cool, så hardcore. Mitt ansiktsuttryck till vänster beskriver smärtan jag kände i magen sista kilometerna.

Jag är superwoman, jag är helt fantastiskt grym. Men det bästa av allt. Jag är snabb.

Tid: 82 min
Sträcka: 12,53 km
Tempo: 6:33 min/km
Hastighet: 9.17 km/h
Maxpuls: 183, 90%
Snittpuls: 169, 83%
Kaloriförbrukning: 1153

Jaha, vad säger man om det?

  • Du och jag båda Ella! Vi är grymma! Jag gjorde nämligen PB på milen idag också. :D

    Running girl

    April 26, 2010

  • Herregud så härligt :D

  • Inspirerande läsning! Bra jobbat, imponerad!

    anonym

    April 26, 2010

  • Helt enkelt jättebra. Det går alltså att förbättra sina tider. Själv tycker jag än så länge att just springa kännas väldigt tungt och det går så sakta. Lycka till, du är så bra på att skriva.

    Christina R

    April 26, 2010

  • grymt!!

    Träningsglädje

    April 26, 2010

  • Du är GRYM! Helt galet bra ju!!!

    Alva

    April 26, 2010

  • Grymt jätteroligt. Du är en inspiration!
    Själv siktar jag just nu in mig på att klara av att jogga 5 km innan Vårruset. Är inte ens uppe i att klara 2 km än men det ska nog gå vägen. Tiden struntar jag i till en början. Man klarar alltid mer än vad man tror.

    ordillusioner

    April 26, 2010

  • WOW fan vad grym du är!!!!!!!!! :D

    Jenny

    April 26, 2010

  • Satan vad bra sprunget! Är riktigt imponerad! :D

    Dessi

    April 26, 2010

  • Vad bra sprungit!!
    Som min coach Sirpa. brukar säga till mig: Om man gör som man alltid gjort, så får man det resultat man alltid fått.. man måste våga!
    Heja heja dig! kram

    coyntha

    April 26, 2010

  • Hej,
    måste bara säga att du är så otroligt inspirerande :)
    Har precis börjat ett nybörjar program (ska springa tjejmiljen i år) och varje gång jag kollar in här så känner jag mig mer sporrad att fortsätta och faktiskt klara det i år :)
    Tack för att du bloggar och att man får vara med i ditt liv :)

    Elsa

    April 26, 2010

  • Åh, vad KUL att läsa, du är grym! OCH snabb! :)

    JoHo

    April 26, 2010

  • Du är grym!!

    therese

    April 26, 2010

  • Vad härligt! Det är ju så underbart när man märker att det faktiskt händer nåt, fast det ibland känns som att man bara står och stampar på samma ställe. Du är ju superbra!

    Minendie

    April 26, 2010

  • Jisses, du är en träningsmaskin, tjejen! Blir så impad över din motivation och kämparglöd. Eller glöd förresten.. ELD snarare! *hihi*

    Helena

    April 26, 2010

  • DU ÄR GRYM… Så härligt att läsa din blogg… Blir så sugen på en löpatur – I morgon är det dax!!!
    Kram

    Linda Rö

    April 26, 2010

  • Shit vad grymt! Häftigt :)
    Så snabb ska jag också bli en vacker dag. Du är inspirerande!!

    Leila

    April 26, 2010

  • Fantastiskt bra – heja dig!

    annastei

    April 26, 2010

  • Toppenbra!!!!! :-)

    Elin

    April 27, 2010

  • Grymt!!!Fan du slår nog mig nu;) FAn..jag måste börja springa igen=)

    Tingeling!

    April 27, 2010

  • GRYMT JOBBAT ELLA!!! :) Du är så inspirerande!!

    Lotta

    April 28, 2010

  • […] nästintill maxpuls en hel vända och känna det som om jag kommer dö, vilken sekund som helst. Pressa personbästan. Känna mjölksyran i benen och pulsen som dunkar i tinningen. Det finns inget som slår känslan […]

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment