Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for March, 2010

Vikten utav sömn.

Ni vill inte veta hur mina senaste dagar har sett ut när det gäller min sömn. Att vi dessutom förlorade en timmes sömn inatt, var inte direkt optimalt för mig just nu.

Förr när jag var som tyngst, hade jag oerhört osunda sovvanor. Jag vägrade ta in kunskapen, som ändå fanns väldigt lättillgängligt tillhands och dessutom vidarebefordrades till mig från både höger och vänster. Sömnen är viktigare än man tror. När på dygnet vi får vår sömn, spelar roll. Ska man gå ner i vikt och/eller träna, så är sömnen om möjligt, ännu viktigare.

Förr var min dygnsrytm ungefär såhär:
Sitta uppe hela nätterna, vara så trött när jag gick och la mig att jag ibland inte ens kunde somna. Att vara vaken till 4-snåret, var ingen ovanligthet direkt. Kvällarna spenderades antingen framför datorn/tv:n eller ute på någon krog. Hur många kvällar har vi inte hängt på Berns tills dess att stället nästan fått kasta ut oss. Stänger Berns fyra, så var man ju inte hemma förrän minst en timme senare och sen ska man ju fixa och dona innan man väl kommer i säng. Mornarna var med andra ord inte min favorittid på dygnet. Skulle jag upp “tidigt” dvs, före elva, så var jag som ett lik, försov mig ofta, kände mig helt slut. Kroppen fick vissa dagar 10 timmars sömn och andra dagar fyra timmar. Jag hävdade att jag var som effektivast på sena kvällar, att jag älskade känslan av att vara ensam uppe. Omvärlden är tyst och stilla. Jag tyckte renutav illa om morgonpigga människor (visst framstår jag som ytterst sympatisk? :) ), jag antar att de provocerade mig. När min kära mamma hävdade att det inte var konstigt att jag blev förkyld/var trött/hade huvudvärk/försov mig, så blev jag grinig. (Är det någon som känner igen sig i det ovanstående?)

Jag vet inte exakt när det vände. Kanske ett drygt år sedan? Min sambo har i vilket fall som helst haft stor dle i det hela. Dte roliga är att med en mer “normal” dygnsrytm, så har så mycket annat kommit me,d gratis. Att vakna utan väckarklocka före klockan nio, det var förut en otänkbarhet. Att känna sig pigg och “hoppa” upp ur sängen. Att hålla sig frisk. Att gå ner i vikt. att vara trött och redo för sängen när man går och lägger sig. Och så vidare.


I fredags var det dock betydligt roligare att ha kul med mina vänner på krogen, än att ligga hemma och återhämta mig i sängen..Man måste ju ha roligt också, givetvis!

Min kropp har med all tydlighet visat mig hur glad den är över regelbundna sömnrutiner. Den vill ha tid för återhämtning. Den vill veta att den tiden kommer varje natt vid ungefär samma tid. Den vill kunna processa det som har hänt under dagen, reparera celler. Stressa av. Sömn är oerhört viktigt för återhämtning utav stress. För mig, när jag tränar, är åtta timmars sömn bra. Sju kan funka, men då kan jag fortfarande känna mig lite sliten när jag vaknar.

Vi sover ungefär en tredjedel utav våra liv, ändå är sömnen något vi bara tar för givet och sällan funderar särskilt mycket över. Sömnen kommer i sista hand. Folk stressar sönder sig på jobbet, gör allt för att väga upp detta med motion och bra mat, men sömnen funderar de inte ens över. Kanske lite i förbifarten, med konstaterandet att man är trött och inte sovit så mycket. Men varför ger man inte sömnen större vikt?

Jag har nämnt någon gång tidigare, vikten utav god sömn. Något vi spenderar så mycket tid på i livet, påverkar oss givetvis och mycket mer än vi kanske vill tillstå. Jag tror att mycket av att jag har lust, känner mig motiverad till träningen och känner att träningen går bra, hänger ihop med min sömn. Likaså min viktnedgång.

Så, varför sitter jag en halvtimme för att skriva ett långt inlägg om sömn? Givetvis för att jag idag känner igen min trötthet, min olust och kroppens reaktion, på den otillräckliga sömnen inatt och i fredags, samt känner mig som ett vrak. Jag har ringar under ögonen, ser ut som sju svåra år, har fått utslag i ansiktet efter stressen inför tentan förra veckan. Hade jag tänkt rätt i helgen, så hade jag prioriterat sömn. Hade jag gått och lagt mig några timmar tidigare inatt, hade jag förmodligen vaknat pigg och glad, inte alltför sent imorse, fått mer solljus och på köpet kunnat ha lite bättre matplanering under dagen. Jag menar, när äter man lunch, när man äter frukost vid tolv?

Jag vill helt enkelt slå ett slag för sömnen. Den är så himla viktig. Dessutom så lovar jag kroppen att ikväll ska jag gå och lägga mig, inte senare än tolv, d hinner jag få mina åtta timmar och vaknar förhoppningsvis pigg och glad imorgon.

(Det värsta med det här inlägget är att det ger min mamma rätt. Jag har nu blivit en av dem som kommer gnälla när folk säger att de sover för lite och använder klassikern “Sova kan man göra när man är död” (hur man nu tänker då?))

Hur sover ni?

Middag med nytt pannkaksrecept.

En enkel middag med stekt kyckling och den underbara palsternackspurén, som jag redan talat mig varm om. Men, jag var egentligen inte sugen på det, jag var sugen på pannkakor kom jag på. Så jag rotade runt i kylen och insåg att jag inte hade någon mjölk. Googlade runt på alternativ pannkakssmet och hamnade här, där jag läste ett tips om att byta ut ut den vanliga mjölken mot kokosmjölk. Så, jag gjorde det och eftersom jag aldrig har vanligt vetemjöl hemma, så använde jag rågmjöl och kornmjöl istället. Nåja, det blev kanske ingen optimal kombination, men jag tror på koksmjölken. Bra tips för laktosintoleranta som inte gillar soya/havredryckssmaken i pannkakor.

Tallriken ni ser ovan, med någon pannkaka, bra och ananas står i kylen. Efter att ha provsmakat några misslyckade pannkakor, kände jag mig inte alls lika sugen. Så jag skar upp lite ananas istället och åt bara det. Mycket godare i slutänden.

Jag älskar..ALLT!

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid “lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

Idag ska jag älska MarsUtmaningen.

Om en halvtimme är det dags att svettas lite extra. Dagen träningspass tänkte jag tillägna MarsUtmaningen. Jag ska insupa MarsUtamningen, njuta, svettas, plågas och älska utmaningen.
Vi har mars till och med onsdag och tills dess måste jag hinna få till:

1 till träningspass, 70 armhävningar (23 på tå), 12 minuter i plankan (8 på tå), 170 utfall, 31 burpees, 8,7 km och 1 nytt träningspass.

Det enda jag är lite fundersam över är det där andra nya passet som jag ska testa. Vad ska jag välja? Hjälp!

Men, fokus för dagen är ett gäng utfall, ett gäng armhävningar och plankan, framförallt. Det kommer bli kul.

Märklig tentauppladdning med dejt och Bra Mat.

Jag skäms nästan för att skriva det här, men i torsdags, när jag borde varit fullt och fast panikpluggandes hela kvällen, hamnade jag istället på relativt nyöppnade (och fantastiska) restaurangen Bra Mat i Sundbyberg. Med facit i efterhand, då tentan kändes så bra, så var det möjligtvis det bästa jag kunde göra. Få en paus och tänka på något annat.

Maten var fantastiskt god. Jag och min fine sambo delade på en förrätt, det var sjukt gott.  “Heta yuzomarinerade tigerräkor med vitlöksrostat bröd”

Till varmrätt åt jag “Grillad färsk lax med stött potatis smaksatt med Västerbotten och färska örter, bräserad rödlök samt örtcreme”. Lax kan ju vara god, och sen kan den vara ljuvlig. Den här laxen var ljuvlig, men ännu godare var deras potatisbakelse, hur gör man en sån? Någon som vet? Det borde ju inte vara helt omöjligt? Stött potatis smaksatt med västerbottenost. Så gott.

Efterrätten kommer svettas ut idag är det tänkt. Den var helt klart värd det. “Apelsinkryddad chokladganache toppad med krossade pistagenötter och grädde”. Fast jag förstår verkligen inte vitsen med grädde. Grädde är inte gott helt enkelt.

Så, den här underbara trerättersmiddagen fick bli en liten märklig uppladdning inför tentan igår. Bra mat är viktigt, inte bara inför fysisk prestation,hjärnan behöver också näring för att kunna jobba.

Vara med i en löpcirkel – jag!?

(Förra inlägget var nog mest ett skämt, man kan ju inte gå och lägga sig och sova nu, hur mycket jag än skulle vilja. “I’ve got things to do, places to be, people to meet.” Däremot kan man åka till stallet och rida, vilket är precis vad jag ska och göra, alldeles strax.)

Igår på gymmet hör jag mig själv anmäla mig till en planerad löpcirkel som ska hållas under våren. Vad händer med mig? Jag blir så stolt! Jag gör saker som för något år sedan skulle varit på tok för otäcka, att gå ut ur min egen comfort zone har helt enkelt blivit mer enklare. Det fanns så mycket jag aldrig skulel vågat göra förut, vara med i en löpcirkel är väl bara en av dem.

Så, jag är anmäld och ska få mer info nästa vecka. Förmodligen kommer det bli sjukt roligt!
Vad tror ni? Är det någon som har någon erfarenhet av löpträning i grupp på det här viset?
Vad tyckte ni i sånt fall?

Avklarad tenta – check. Extremt trött – check.

Det där gick ju vägen. Men efter tentan infann sig någon enorm trötthet som jag antar handlar om anspänning. Jag skulle kunna sova ett år.

Återkommer när jag har vaknat.

Status: lite lätt tentaångest.

(Eller, när den här boggen blev en gnällig pluggblogg)

Jag känner mig ganska trött på den här kursen just nu. Samtidigt lite upprörd.

Vår förra kurs var så himla bra, den var tydlig och övergripand epå samma gång. vi visste vad som var viktigt, men fick ändå med bredden. I den här kursen tycks det vara meningen att vi ska kunna allt. Allt. Tentorna från tidigare år som vi har att utgå ifrån tyder på att den som skriver tentorna, inte har anammat principen att huvudfokus ska ligga på de allra viktigaste områdena med finliret som små extrafrågor. Det känns som om vad som helst kan komma med. Jag fick sitta och leta i boken, googla och maila runt till mina kursare för att kunna hitta svaret på en av frågorna, för det var en sådan liten detalj att det var hur svårt som helst att ens hitta. För att vara helt säker inför imorgon bör man ha fotografiskt minne.

Jag blir matt.
Får nog lägga ribban en aning lägre för den här kursen än för förra, och jag hatar sådant. Men, okej, nu blir det ett sista ryck, sen sängen och sen kommer det gå alldeles strålande imorgon. Jag ska bara försöka lära mig att skilja på hjärnans olika delar först, och så var det ju dte där med vad de olika delarna har för huvuduppgift…

Wish me luck!

Ni glömmer väl inte bort att älska er själva idag?

Ville bara skicka en liten påminnelse.

Oavsett hur vi ser ut, hur vi är, vad vi gör, så är vi alla värda kärlek. Inte minst den som kommer från oss själva.

Ge dig själv en stunds extra kärleksboost ikväll och påminn dig om att du är perfekt, precis så som du är.


(Med risk för att tjata sönder den här bilden, men jag älskar den. Och jag älskar mig själv!)

Ny råvara testad – Zucchinipasta.

Eller, kanske inte helt ny. Men i en helt ny form.
Jag läste hos Sara att hon testade att äta zucchini istället för pasta. Det lät ju sjukt äckligt, men hon hävdade att det var gott. Jag är inte den som är den och det vore ju helt fantastiskt med ett så pass bra alternativ till pasta. Det lät dock en aning för bra för att vara sant.

Jag lagade helt enkelt samma pastasås som för någon dag sedan, den med räkor och lax. Sen lät jag min lillasyster “skala” zucchinin till långa tagliatelleliknanade strimlor. På med lite havssalt och sen var det bara att äta.

Och vet ni vad? Det var SJUKT gott. Min syster som är glutenintolerant blev frälst, äntligen ett alternativ till den mindre goda glutenfria pastan, själv var jag fortfarande för chockad av att det smakade så bra. Men alltså, riktigt riktigt gott.

Så, nu utmanar jag alla er nyfikna/pastaälskare/glutenintoleranta/lchf-anhängare eller vad ni nu kan vara, att testa!

Välplanerad njutning:

Efter träningspasset åt jag en ljuvlig delicatoboll. Den var helt underbar och jag njöt av varje tugga.
Dessutom perfekt iom att det dröjde nästan en timme innan det var dags för lunch, instant energi tillbaka till kroppen.

“Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får “värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom “hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk “motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

Laddad inför PT-pass.

Känner mig oerhört laddad efter en ganska seg morgon. Dock är jag obehagligt medveten om att efter mitt träningspass så väntar en heldag med tentaplugg. Kan komma på 100 saker jag hellre hade gjort en torsdag som denna. Tack gud för det halvtrista vädret ute i alla fall, nu blir jag inte lockad ut av strålande sol. Det gäller att tänka positivt.

Vad tror ni om dagens pass, kommer min PT köra skiten ur mig?
Jag skulle bli oerhört besviken om han inte gör det.

Dagens tacksamhet:

  • Idag är jag väldigt tacksam över att jag kom iväg ut och red. Det var måhända mörkt i skogen och min kära fyrbente vän, såg en hel del farliga spöken bland stock och sten. Jag är också tacksam för att det äntligen händer grejer med vår kommunikation och att ridningen går framåt!
  • Jag är tacksam för de timmar av tentaplugg som det ändå har blivit. Inte helt optimalt förberedd är jag, men jaghar en hel dag imorgon och då ska det korvstoppas. Skämta inte. Jag har tur som lär mig så lätt ändå.
  • Jag är tacksam över att det blir ljusare och ljusare på kvällarna, är det inte galet vad lättpåverkade vi är? Så kommer lite ljus och vips så känns livet lite lättare. Stockholm smälter!
  • Jag är tacksam över att jag ändå klarade målet för dagen ganska bra. Mycket handlar om planerat ätande. Mellanmål innan blodsockerfallet.
  • Jag är tacksam över att jag är frisk, hel och mår bra.
  • Jag är tacksam över att klockan bara är halv ett och sängen står och väntar på mig. Imorgon blir det träning och sen plugg plugg plugg.
  • Jag är tacksam över alla fina mail och kommentarer ni överöser mig med! Så himla tacksam. Jag försöker jobba ikapp så gott jag kan med att svara. Har ni inte fått svar och tror att jag kan ha glömt er fråga, var inte rädda för att påminna mig. :)
  • Jag är tacksam för livet runtomkring. Det är härligt.

Arm-status Mars 2010

September 2009:
20090912602

Oktober 2009:
IMG_0894

November 2009:

Januari 2010:


Mars 2010:

Jag vet att det är svårt med så olika bilder, men jag tycker väl kanske inte att framstegen varit enorma när det kommer till biceps utveckling, men ser fram emot att minska gäddhänget så man faktiskt kan börja se triceps också, det lär dock dröja lite, herregud, sitter 30% av allt fett på överarmarna?!

Ett perfekt mellanmål:

Åh, Stories hade det perfekta alternativet till en macka som mellanmål, eller vad sägs om morots och gurkstavar med hummusdipp och en kopp grönt the?

MUMS!

Och hur var det med mättnadskänslan efter lunchen?

Ja, sådär. Först dte första, vad svårt det är att lämna mat på tallriken. Sjukt svårt. Får jag lägga upp mat själv, så kan jag tänka extra på att lägga upp en mindre portion och då tillåta mig att äta upp på tallriken, för jag vet att det är inte för mycket.

Men när man, som idag, äter ute och får en portion upplagd, hur ska man göra för att verkligen känna efter? Jag förstår inte varför det tar emot så sjukt mycket att lämna, men det gör det. Det är väl därför det är så mycket enklare att alltid äta hemma, framförallt om man äter lunch ute. Går man på finare restaurang, så brukar portionerna vara ganska lagom. Ju dyrare, desto mindre. Men just vid lunch verkar dte som om ju större portion, desto bättre. Förmodligen skulle jag hållit med om just detta för inte alltförlänge sedan, men just nu komplicerar dte min tillvaro en hel del.

Jag lyckades lämna mat, dte är en seger i sig, men jag blev lite för mätt efetråt. Jävla skit. Revanschsugen inför middagen. Idag får det nog bli vilodag, jag bara måste plugga till tentan nämligen och imorgon blir det ett pass med min PT.

Känner redan rastlösheten i benen efter att ha suttit still hela förmiddagen, men det får helt enkelt funka.

Målet för dagen, i repris:

Eftersom gårdagens mål gick så fint att uppnå, satsar jag på en upprepning till idag.

Målet för den här dagen blir således att enbart äta när kroppen behöver mat och sluta äta när kroppen är nöjd. Vitsen med det är att helt enkelt lära mig själv att koppla bort invanda tankemönster kring mat och mitt ätande och låta proffset; kroppen, avgöra vad jag behöver.

Det innebär också att kroppen ska få ett mer planerat intag av föda så den slipper slå på stora trumman när den är vrålhungrig.

Dagens tacksamhet:

  • Jag är tacksam över att klockan bara är halv elva, jag ska sova om två timmar och har två timmar på mig att plugga inför tentan.
  • Jag är tacksam över att mitt pannben vann över motståndet och fick mig att sticka ut och springa. Det är när lutsen är borta, som pannbenet får bevisa vad det går för. Nästa gång går det lättare.
  • Jag är tacksam över att jag försov mig imorse, så att kroppen fick den sömn den tydligen behövde, och ändå kunde gå på föreläsningen, som går en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Perfekt.
  • Jag är tacksam över att jag idag har klarat av mitt mål för dagen utan större problem. Små trevliga portioner som kroppen blir jättenöjd över!
  • Jag är tacksam över att jag, trots humörsvängningar, känner mig glad och lugn. Det här ÄR ju livet. Nu. Och det är fantastiskt.
  • Jag är tacksam över att jag och mina nära och kära är friska, hela och finns i mitt liv.

Godnatt!

Perfekt middag efter löpning:

Smart tips för att få ögonen mer mätta på mindre, använda assietter! Ser inte tallriken helt överfull utav mat? Jo, men på en vanlig stor tallrik hade portionen förmodligen sett liten ut.