Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December, 2009

Gott Nytt År!

2009 har varit ett fantastiskt år, fyllt av händelser som präglat mig åt olika håll. För ett år sedan gav jag och min sambo varandra vår första helt officiella kyss framföra andra, på själva tolvslaget, så vad kunde man annars förväntat?

2010är snart här och jag är övertyga om att vi har ännu ett händelserikt, fantastiskt år framför oss.

Till er alla, från mig: Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Att “träna” i Egypten.

Varför valde vi ett hotell utan gym? Varför valde vi ett hotell utan gym? Varför..


(Höga knän på rummet, oerhört smickrande bild..)

Den frågan har jag flertalet gånger frågat mig själv de senaste fyra dagarna. Inte helt enkelt att få svar på, dock. Men faktum kvarstår, hotellet har inget gym. Vad göra? Man får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt.

Jag har problem med värme. Inte problem som i att jag ogillar värme, jag älskar värme, jag har bara lite problem att hantera den. Att aktivera mig i stekande sol går alltså bort. Huvudvärk brukar vara det första problemet vid sådana försök.

Istället har jag tänkt vänta på att solen blir lite mindre stark = det blir becksvart samtidigt.
Jag skulel inte kalla mig för feg, men att springa omkring på okända bilvägar, i en öde öknen, i mörkret, lockar inte direkt. Hotellet ligge rnämligen vid havet, helt öde, omgärdat utav öknen på alla sidor. Grejt.

Första passet fick således bli et “panikpass” inne på rummet. Alla klassiker var inräknade, såsom höga knän, armhävningar burpees, sidoplakan, utfall. 20 minuter lite drygt och svettigt blev det. Bra!

Andra passet fick istället bli en cykeltur. På hotellet stoltserar de med att d ehar mountainbikes att hyra ut. Om man känenr för att cykla upp till bergen elelr någon liknanade. Varför inte? Jag, syrran och hennes kille hyrde tre cyklar och insåg inte vårt misstag förrän vi kommer ner till cyklarna och ser tre, ganska risiga “moutainbikes ” (made in China), som såg ut att vara inställda för ett gäng dvärgar. Inte gick sadel/styre att ändra höjd på heller. Grejt. Den enda cykeln som såg något okej ut, hade punka.

Det är så härligt att hoppa upp på en cykel och inse att den inte ens rulalr självmant i nerförsbacke, att ens knän kommer högre upp än styret när man cyklar och att hela cykeln har ett obehagligt ljud när den åker frammåt. Pedalerna vickade och styret var snett. Satt man ner var dte sjukt jobbbigt för benen och man kom ingenstans, försökte man ställa sig upp nådde man inte ner till styret och det kändes som om cykeln skulel välta vilken sekund som helst. Dte var en fars!

Jag med den största cykeln…

5 kilometer tog vi oss, det tog 50 minuter, ett gråanfall (min syster), ett utbrott (jag) en ångestattack (min syster) och ett cykelbyte (jag och min syster). Solen hade gått ner, det var becksvart och vi “genade genom öknen” på väg hem. Vilket äventyr va?

En trogen kamrat..

Svettigt var det, herregud!

Egypt calling..

Jag önskar jag hade mer tid!

Men tio minuter är allt jag har.

Imorgon ska jag betala 70 kronor till för att hinna berätta om all och uppdatera er en aning mer.

Egypten är okej, vackert hotell och fantatsiskt fint hav. Men jag skulel ju inte påstå att landet är särskilt vackert, dessutom ligger hotllet mitt ute i ingenstans så intrycken utifrån blir inte så många. men vi är inte här för att färgas utav andra kulturer i första hand, även om det är något som jag älskar, utan för att umgås med min mormor. Det här blir nog hennes sista resa. Hon som älskar att resa..

Nåja, det här ska inte bli ett sentimentalt inlägg heller.

Jag jobbar på med JoNU. Hur går det för er?

Imorgon ska ni få lite mer detaljer kring vad jag “jobbar på” med. Bilder också!

Me promise!

Men tills dess, berätta, hur går det för er?
Mycket kärlek!

Att vakna upp och känna sig smal.

Tänk dig att du vaknar upp av ditt tredje alarm på mobilen, de två andra har snoozat i en timme ungefär. Klockan är halv åtta svensk tid, men halv nio, lokal. Aircon:en surrar  och mörkläggningsgardinerna gör det becksvart i rummet.

Bredvid dig ligger din sambo. Han har råkat klippa håret väldigt olika kort med sin skäggtrimmer och innan han hann fixa det, så dog batteriet och laddaren ligger i svensk tid. Ändå är han alltid världens snyggaste. Där ligger han och ser nyvaken ut. Du går upp, drar undan gardinerna, blir chockad av det väldigt kraftiga solljuset, inte ritkigt det bleka decemberdiset du annars är van vid.

Du står naken framför spegeln och plötlsigt, bara helt plötsligt så ser du förändringen. Du ser att magen går innåt du ser att låren må vara fladdriga på sina ställen, men att de faktiskt inte är feta, du ser att kroppen har en form. En fin form! En stark och sund form. Du känner med händerna över magen (nej det här ska inte bli en snuskig berättelse..) och tittar på dig från sidan. Vart har den tagit vägen?

Idag var helt enkelt en sådan dag. En “vakna upp och känna sig smal”-dag. Helt fantastiskt. (egentligen skulle det här varit en bild som hade mer kunnat symbolisera hur extremt smal jag kände mig, men någon sådan har jag inte, så ni får en där jag åtminstone gör v-tecknet!)

En liten julklapp till alla löpare där ute..

..och en god anledning till att lägga till “löpning” som punkt på nyårslöftet för alla andra..

“Running can make you a sex god”

“Runners are fitter, healthier and have a good self-image,” ……… “That makes them more eager to have sex, makes them more desirable and gives them more endurance.”

Var är tiden?

Jag önskar att jag hade lite mer tid just nu.

Men jag sitter naken i sängen, tillbaka i Stockholm, med en sovande sambo bredvid mig. Om 4 timmar hämtar en taxi oss för färd till Arlanda och vidare till Egypten. En resa för att umgås med min mormor, det kanske blir hennes sista. En resa för att få sol och värme och lugn.

Det kommer bli fantastiskt.

Jag önskar bara att jag hade en aning mer tid just nu, innan.

För jag skulle ju vilja berätta lite om mina senaste dagar, uppdatera er lite. men dte vrkar som om det fåt vänta en aning. Jag har dock haft mina matutsvävningar, så det räcker för ett bra tag framöver. Eller vad sägs om att jag idag har ätit både pizza och hamburgare, som jag aldrig äter annars, och en glass! Det var en sån dag helt enkelt.

Men som sagt, jag lovar att jag ska uppdatera och svara på kommentarer så fort jag faktiskt hinne,r kanske redan imorgon, ifall dte finns internet på hotellet, vilket det borde göra, 4-stjärnigt och allt.

Tills dess: kärlek i massor, hoppas ni haft en fin jul. Snart börjar 2010!

De senaste dagarna i bilder..

Julaftonslöpning kan ta kål på vem som helst..

Jisses, vilket intervall-pass det blev igår. Jag körde pass 2 i JoNU, med 10×1 minuters ökat tempo med 20 sekunders intervaller. Herregud vad jobbigt det var! Att jag dessutom sprang på en väg som efter en kilometer inte längre var nyplogad, utan hade ett snölager på 5-10 cm med traktorspår att springa i ( = väldigt jobbigt underlag) gjorde ju inte saken lättare.

Började med att värma upp med 10 minuters lugn jogg, sedan 10 intervaller då jag sprang så fort jag kunde, vilket inte var särskilt snabbt eftersom underlaget gjorde sitt till för att göra dte hela en aning svårare. Men pulsen var skyhög och dt evar ju ändå vitsen. Efetråt joggade jag ner i ca 15 minuter innan jag var hemma, rödsvettig och helt slut. Men nöjd, väldigt nöjd.

Tid: 39 min
Sträcka: 5 km
Maxpuls: 190, 93%
Snittpuls: 172, 84%
Kaloriförbrukning: 524

Väl hemma fick det bli två minuter i sidoplankan och 10 burpees. Sen var jag rätt färdig..
Från och med nu ska det vara ett stående inslag på julafton med ett hårt träningspass.

Får dte lov att vara en liten julesnopp?


(Hemma hos sambons familj igår gjorde vi julgodis..)
JUUUUL!
Visst får man sova så länge man vill på julaftonsmorgon?

Efter en fantastisk dag igår med både hästar, julklappar (från sambon efetrsom vi firar julafton på olika håll idag) och samkväm med våra familjer, så var det skönt att ligga kvar extra länge i sängen imorse. Att det bara var 14 grader i huset när vi vaknade var kanske också en bidragande orsak..

Jag fick världens bästa presenter av min sambo igår, en röd fin morgonrock (som jag har på mig..), en ask med supergoda tryfflar (som jag nästan ätit upp..) och ett par varma löpartights från Craft (som jag också har på mig och är redo att inviga löparmässigt, redan idag).

De är väldigt sköna, löpartightsen, varma och tighta. I storlek 42 dessutom, sitter som en smäck!
Så nu, om exakt 7 minuter ska jag ut och testa löparformen, innan det vankas jullunch med mamma, pappa, syster och mormor, julmys hos sambons familj och julmiddag hos farbrors familj. Fullt upp!

Men först ska jag alltså njuta av mina nya, varma tights!

Dags för en juleritt.

Jag och min sambo ska ta en juleritt i snön idag.
Det ska bli så himla härligt, här är det uppehåll i snöandet och inte lika extremt kallt som det var igår.

Mysigt!

Dagens tacksamhet:


(Vacker himmel idag)

  • Idag är jag tacksam över att jag gick på kvällen box-pass och upplevde den fullkomliga lyckokänslan efteråt. jag älska hårda pass.
  • Jag är tacksam över att jag fick flera timmar med min lillasyster då vi faktiskt gjorde något så enkelt som att åka pulka och det var barnsligt roligt, för oss båda.
  • Jag är tacksam över att min mamma bjöd över mig och sambon på middag direkt efter träningen och vi fick sätta oss till dukat bord.
  • Jag är tacksam över att jag bor i ett land som har så fantastiska årstider och att den här vintern äntligen bjuder på snö och julkänsla.
  • Jag är tacksam över att jag fick en jättefin jacka i funktionsmaterial från pappa idag, med han sföretagslogga på. Den kommer komma till användning.
  • Jag är också tacksam över att det ligger en stilig, underbar man i min säng och väntar på mig nu, hur kan jag haft sådan ofantlig tur..?

(Imorgon ska jag försöka hinna svara på lite kommentarer också, jag lovar!)

Julefin:

Dagens promenad blev pulkaåk:


(Lillasyster demonstrerar hur backen fungerar..)

Man måste ju älska snön. Man måste även älska att bejaka sin barnsliga sida och leka i snön.
Man måste älska att åka pulka.

Så, istället för att ta en hurtig promenad, fick min syster och jag för mig att vi skulle göra en schysst liten pulkabacke och åka.
Vi byggde vallar och vattnade för at få den rätta, isiga känslan. Det gick dock inte så extremt bra, men roligt var det!


(Glad som ett barn med förra årets skidbyxor, en aaaning stora i år. Förra året fick jag inte igen dem i midjan..)

Det där var det bästa passet på väldigt väldigt länge.

Sats kan slänga sig i väggen.
Nu pratar vi Box-countrystyle. Box-hardcore. Inget jävla mesigt 55 min box på SATS alltså.

Bi pratar ett boxpass som inte bara gav mig en liten fläskläpp (mitt eget fel), inte heller bara gav mig total mjölksyrakänning efter 10 minuter, inte heller bara gav mig darriga armar efter, utan öven gjorde mig spyfärdig ett flertal gånger och inte bjöd på några vilopauser under de 60 minutrarna vi höll igång. Jag tror knappt att jag någonsn varit på ett så tufft pass.

Jag älskade det!

ÄLSKADE! (Även om det är sjukt svårt att skriva på tangentbordet, armarna är, efter fyra timmar, fortfarande helt slut och svåra att röra..)

Vi började lite lätt med uppvärmning, först lite löpning rut i slaen med höga knän och sånt. Sen parades vi ihop två och två, givetvis hade alla andra, förutom jag och en lite äldre kille som jag känner något sen tidigare och som är en ganska redig kille och som tränar en del MMA, någon partner, så vi får köra. Först skulel vi med en hand bakom ryggen “jaga” varandra och försöka slå på den andras knä. Det första jag lyckas med är att knocka min öppna mun mot hans axel och slå upp läppen och slå käen “ur led”. Jävlar vad ont det gjorde, men man är väl hård, så jag forsatte direkt. Efetr genomgång av slag, så satte vi sedan igång på riktigt.

Här är det så att även när man byter handskar/mitsar, eller när man kolalr på hur nästa slagserie ska vara, så håller man fötetrna i rörelse, genom höga knän/snaba fötter/skidhopp. Så pulsen går enbart ner när man är mitshållare, men då har man redan så hög puls att det tar ett tag innan den är någotsånär tillbaka.

Vi körde många kombinationer, en var exempelvis 6 raka slag, 2 höga sparkar med båda benen, två grodhopp, springa runt mitshållaren ett varv och två höga knän osv. Tempot höll vi genom hela passet. Min favorit-hatövning är den när man ska slå 10 raka slag, ner mellan benen på mitshållaren, upp på andra sidan, upphopp med tå höga slag, ner mellan benen igen och fortsätta. Det var som sagt mycket ben idag och mina lår var döda när vi skulle köra sparkar och benböj mellan varje spark. Eller varför inte när vi hoppade på ena benet och lät det andra benet göra varannat högt knä och varannan spark, i en minut utan att sluta studsa på det andra benet eller ställa ner benet man sparkade med. Direkt när den minuten var klar fick man göra samma sak på andra benet. Mjölksyra och kramp!

Om passet levde upp till mina förväntningar?
Utan tvekan.
Hade jag kunnat ge lite mer?
Förmodligen inte.
Hade passet kunnat vara tuffare?
Förmodligen inte.
Önskar jag att jag kunde gå på ett sådant pass varje dag?
Utan tvekan.

Pulsklockan talade sitt tydliga språk:

Tid: 60 min
Maxpuls: 193, 95%
Snittpuls: 169, 83%
Kaloriförbrukning: 737

Att ha en snittpuls på 83% under en timme, när både uppvärmning och nedvarvning är inräknat, det är grymt bra!

Jag blir nästan lite ledsen över att passet var så roligt och tufft, det saknar jag i Stockholm. Mer hardcore-träning!

Dags att pälsa på sig och beta av några kilometer.

Jag hade tänkt ta en lätt och lugn löptur idag, men så ringde lillasyster och ville så väldigt gäna ha sällskap på en promenad. För att vara lite sällskap och pusha henne också, får det alltså bli en promenad istället.

Dock så kommer samma problem som igår, givetvis, vad ska man ha på sig?
Jag måste skaffa vintervarma löpartights! (Någon som har något bra tips på märke/modell?)

Idag är det om möjligt ännu vackrare ute än igår.

Ikväll blir det den stora, svettiga, nostalgitrippen!

Minns ni att jag berättade om boxklasserna här ute på landet som jag älskar?
Ikväll blir det ett sådant, passen brukar vara fulla och svåra att få plats på, men såhär i juletider kanske det är annat som prioriteras än att slå sig svettig, även här. Själv så längtar jag till kvällens pass något enormt. Hoppas passet uppfyller alla mina höga förväntningar och ger mig ordentlig mjölksyra. Jag ska i alla fall ge allt och inte spara på krutet det minsta.

Just nu kollar jag på The Biggest Loser (för lite extra motivation) samtidigt som jag slår in julklappar. Eftersom jag saknar presentpapper, får gamla idolplancher duga fint..

Dagens tacksamhet:

Det känns bra att börja med dagen tacksamhet igen. Det är ett sätt att avsluta dagen och fokusera på det positiva. Ger en fin känsla i hjärtetrakten. Livet är fyllt med saker att vara tacksam över.

  • Jag är tacksam över att jag mår så pass bra som jag gör.
  • Jag är tacksam över att dagens morgonpromenad blev av och att den blev av i ett vitt vackert vinterland som solen även bestämde sig för att belysa just när jag var ute och gick.
  • Jag är tacksam över all kärlek jag får från min omgivning.
  • Jag är tacksam över att jag känner mig bekväm i min kropp.
  • Jag är tacksam över att jag är helt klar med alla föreberedelse rinför jul och inte behöver stressa med något i sista stund.
  • Jag är tacksam över att Sara skrev det här inlägget och satte ord på saker jag har funderat länge på. Precis vad jag behövde läsa idag!


(Alice är tacksam så fort hon får vara med och springa..)

Nu: snöskottning

Det är kanske ingen träning som ingår i JoNU, men inte fasen är det vila i alla fall!

JoNU drar igång med en morgonpromenad!

Ute är det minusgrader och mycket snö. Helt ljuvligt! Dessutom bestämd esig solen för att kika fram bitvis under dne utlovade morgonpromenaden imorse. kallt var dte dock, jag insåg att jag bara har ett par löpartights för sommarlöpning med mig ut till landet så det fick bli det paret plus ett par trekvart-tights. Kaaallt om låren och rumpan. Hunden var glad, jag var glad, livet var glatt.

Tid: 50 min
Sträcka 5 km
Maxpuls: 143
Snittpuls: 123, 60 %


Ljudbok i lurarna såklart.

Väldigt glad hund.

Det gula guldet..

Till jul kommer lådorna med de fantastiska clementinerna (mandarinerna?). Perfekt små, sprängfyllda med c-vitamin och energi. Jag älskar dem och hemma hos oss står givetvis en låda full!