Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November 26th, 2009

Slutspurt för Novemberutmaningen.

Bild 4Med bara fyra träningsdagar kvar börjar det bli dags för en spurt på de delar av Novemberutmaningen som jag ännu inte är klar med. Jag har 11 minuter i plankan och 58 armhävningar att fixa på dessa fyra dagar. Det är ganska många minuter i plankan framförallt.

63,3 /80 km
21 /15 träningspass
19 /30 min i plankan varav 11/10 på tårna
242 /300 armhävningar varav 10 /30 på tårna
3 /2 nya träningspass
3 /4 stretch/avslappnings/yoga etc pass
1 /1 träningspass längre än 100 min

Hur ser det ut för er?
Är det lugnt, eller får ni kämpa för att få ihop det nu på slutet?

Dagens pass tog död på mig.


Poserar kaxigt efter passet. Halvdöd.

Herregud. Nästa gång jag bokar ett dubbelpas smed min PT, påminn mig om hur sjukt jobbigt dte här passet var. Det var tur att 10 minuter gick åt fettmätning, för jag vet inte om jag hade pallat 10 minuter till.

Min PT hade delat upp passet i tre delar.
Del 1, kondition/Boxning
Del 2, styrketräning
Del 3, ren kondition

Jag som alltid brukar hävda att jag älskar spyfys fick här min beskärda del.

Del 1, började visserligen ganska snällt med att slå på boxningssäck och att skuggboxas inne i slaen, men övergick snabbt till min hatövning Burpees och andra trevliga övningar som grodhopp och jobbiga magövningar.

Tid: 26 min
Maxpuls: 177
Snittpuls: 140
Kaloriförbrukning: 240

Del 2 var ute i gymmet och vi körde bänkpress åt alla möjliga håll och både med stång och hantlar. Rygg, biceps och triceps fick också en rejäl omgång. Nu när min styrka har ökat ganska ordentligt så börjar dock mina svaga sidor märkas mer. Som tex att hela min vänstra sida är oerhört mycket svagare än den högra. Eller att mina axlar är den felande länken i tex plankan/armhävningar. jag har väldigt svaga axlar. Eller att handlederna är oerhört svaga och gör att jag inte orkar hålla kvar i vikterna jag drar/när jag drar mig upp.

Tid: 43
Maxpuls: 153
Snittpuls: 118
Kaloriförbrukning: 284

Del 3  var återigen inne i salen. Nu var dte finalen på passet och det märktes och gjorde ont, både mentalt och fysiskt. Vi gjorde härliga upptramp med tricepspress direkt efetr och sen två vändor till. Pulsen kom aldrig så högt dock, för benen var slut. Sen körde vi en ritkig hårdkörare. 1 minuts bensparkar följt av 1 minuts höga knän.
Nästa vända gjorde vi 1 min benspark, 1 min höga knän, 1 minuts benspark igen och sedan vila. Nästa körde vi 1 min höga knän, 1 min benspark, 1 min höga knän och 1 min benspark igen, innan vila. Då var jag både spy och svimfärdig. Givetvis hade han en finalomgång var. 10 höga slag, 10 höga knän och 5 burpees/upphopp i tre minuter. Så trött var det länge sen jag var.

Tid: 32
Maxpuls: 186
Snittpuls: 156
Kaloriförbrukning: 367

För att varva ner satte jag mig på närmaste cykel och cyklade i snigelfart i 20 minuter, för att låta alla slaggprodukter få hjälp ut ur kroppen.
Tid: 20 min
Sträcka 7,2 km
Maxpuls: 120
Snittpuls: 110
Kaloriförbrukning: 111

Fettmätning, November.

Idag var det dags för Fettmätning igen. Det var ca 6 veckor sedan jag gjorde mätning sist och dagens resultat var mycket glädjande.

I september hade jag 34,1% fett i kroppen och vägde 114,5 kg.
Alltså 38,9 kg fett.

I oktober hade jag 32,7% fett i kroppen och vägde 109,9 kg.
Det ger 35,9 kg fett.

I november hade jag 29,2% fett i kroppen och väger 105,9 kg.
Det ger en fettvikt på 30,9 kg.

Sen sist har jag alltså gått ner 5 kg fett, vilket är ett kilo mer än vad vågen säger!
Jag är supernöjd, dels för att jag kommit under 30% fett, gränsen, dels för att det jag går ner i vikt, är fett och inte muskler, snarare tvärtom. Hurra!

Jag, kroppen och självkänslan.

Igår när jag stod och skulle sätta på mig något innan jag och Sambon skulle åka in till stan för att äta middag och gå på bio, så stod jag framför mi garderob och rev ut plagg efter plagg och kände modet sjunka.
Men nu av en helt annan anledning än tidigare. Förr stod jag där och prvade kläder, en hel del satt för tight eller satt helt enkelt inte snyggt, för att jag var för stor.

Nu stod jag med samma kläder och ett sjunkande hjärta, för kläderna var för stora.

Det låter kanske konstigt, men iochmed min viktminksning så har jag både blivit mer nöjd med min kropp, men även mer medveten om den. Att jag sen knappt har några kläder hemma som faktiskt passar och är snygga, gör att det inte är roligt att gå ut bland folk längre. Jag har inga uppklädda kläder längre.

Jag har “alltid” varit väldigt noga med mina kläder, köpt kläder utomlands, snygga kläder, som jag har känt mig fin i, trots mina kilon. Kläderna har väl varit extra viktiga, eftersom jag har ansett att min kropp inte har varit så mycket att visa upp. Min trygghet har suttit i att mina kläder varit snygga.

Nu har den tryggheten tagits bort, för på riktigt, jag har inga kläder. Jag har de nya jeansen jag köpte för någon vecka sedan. Ett av de paren är dock redan för stora. Jag har även några tröjor jag har köpt på Gina och några koftor. Men det är i stort sett det. Då har jag ändå tre dubbelarderober fulla med kläder. Jag är van vid att ha massor medkläder att välja på. Och igår ville jag inte ha jeans. Jag ville ha något mer uppklätt.

Men istället för att stå framför spegeln och kännamig stolt och nöjd med den vikt jag har gått ner, så stod jag framför spegeln medkläder som inte passade kroppen och kände mig ful. Oerhört ful. Mycket fulare än för 15 kilo sen.

Rent mentalt vet jag ju att jag inte är ful. Jag vet också att det bara är att köpa nya kläder, herregud, det är inte en sån stor sak. Men samtidigt känner jag hur mycket jobb jag har kvar, rent mentalt, när jag får upp de här “duger inte” känslorna och känner hur de tar kontrollen över mig.

Min sambo sa just det, att det bara är at köpa lite nya, fina kläder och jag kände direkt en lätt panik, som om han inte förstod att jag är för tjock för att gå in  första bästa affär och köpa kläder. Sen fick det lägga sig lite och jag tänkte om. Jag har gått ner en hel del i vikt och blivit betydligt mindre i kroppen, ändå ser jag mig själv precis lika stor som förut och använder min vikt som ursäkt för att inte kunna lösa problemet. Jag kanske ville att det skulle vara ett problem? Så att jag fick tycka synd om mig själv? Jag kan förmodligen, utan problem, hitta snygga kläder, i helt vanliga affärer, jag måste bara sluta se mig själv som fet och inse att jag inte är lika stor som jag var förut. Jag är fortfarande stor, men jag är inte enorm.

Så, det kanske blir ett besök till en klädaffär här i dagarna, jag tror det skulle vara bra för min självkänsla.

Laddar inför mastodontpass på gymmet.

Idag känner jag lite bävan inför det kommande passet.
För jag vet att det kommer bli sjuukt jobbigt.
Men det ska bli intressant.
Dubbeltimme med min PT är vad som står på agendan, kommer jag palla? (Klart jag kommer!)

Det mystiska blåmärket på det snygga benet.

Det började med att jag skulle ta en bild på det stora, väldigt mystiska, blåmärket, jag har på ena benet.
Sen när jag såg bilden insåg jag att blåmärket inte syns särskilt bra, men att jag helt plötsligt tyckte att mitt ben var riktigt snyggt. YES!

Vilodagen som har gått i ett.

Men jag har hunnit äta en middag. Lite mongoliskt.

Mycket gott.