Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November 5th, 2009

Dagens tacksamhet:

  • Att se min mormor, lycklig och nöjd under hela kvällen ikväll värmde mitt hjärta oerhört. Hon har alzheimers och vissa dagar är livet en solskenshistoria, andra inte.. Men idag var hon lycklig. Och det sa hon efteråt också. Fina fina mormor.
  • Att jag orkar! Gud vad jag är tacksam över det. Jag orkar träna, jag orkar ta tre pass på raken, kroppen är glad och stark. Helt underbart.
  • Än en gång, att foten håller för allt mer belastning. Tänk när jag får börja springa igen! Hurra!
  • Att jag vägde mig imorse igen, av nyfikenhet efter det mystiska kilot och var MYCKET lättare än jag var på vägningen i lördags. Nu ligger ju en 6-rättersmiddag i min mage. Å andra sidan fick jag ju som sagt, tre pass avklarade idag. Så bra. Jag är väl helt enkelt tacksam över att dte går åt rätt håll. Vem vet, på måndag kanske det blir lite aktion på vågen. Vi kan väl hålla tummarna!
  • Att jaghar fått en helt sambo-fri natt. Ibland behöver man egentid. Ni vet, sätta på tv4 play och se på körslaget och mammas pojkar, samtidigt som jag surfar. Utan att behöva bry sig om att min kille vill se på sporten eller vad det nu kan vara som är intressantare än hjärndöd realityserie och underbar körsång. Ahhhh, sweet!

Godnatt!

6-rätters middag på fantastiska PortoCervo.

Smaka på rubriken.
Känn in den.
Jag har idag ätit den mest fantastiska middag jag ätit på mycket mycket länge.
Det var inte bara maten som var utsökt, utan hela upplevelsen. Servitörerna, restaurangen, dofterna, intrycken, drycken, toalettbesöket (!!). PortoCervo hade allt!

Min mormor fylle rår på lördag och ska ha öppet hus, men jag och min mamma kan inte närvara, så vi bestämde oss för att fira mormor ikväll istället. Min syster och hennes pojkvän, mamma, mormor och så jag och min sambo avnjöt den ljuvliga 6-rätters avsmakningsmenyn ikväll för mormor.

Jag drack champagne, dagen till ära. Eftersom jag aldrig dricke,r blev jag påverkad av mitt första glas, herregud!
IMG_0977

Det började med en liten aptitretare.
Vad det var? Det minns jag inte, någon ost iaf.

IMG_0962

Dessutom fick vi bröd till som var såå gott!
IMG_0963
Och sen följde de sex rätterna:
“Zuppa toscana
Toskansk potatissoppa med ravioli fylld med fårost, soltorkad tomat och prosciutto”
IMG_0975
IMG_0976
Capesante grigliato
“Halstrade pilgrimsmusslor med hasselnötsvinägrett, blomkålsskum, brynt smör”
IMG_0991

Parmesanrisotto
“Parmesanrisotto, tryffel, hyvlad parmesan”
IMG_0993

Tournedos de vitello
“Helstekt kalvtournedos med brässerad kalvkind, bönkräm, spenat, grapefrukt, konjakssky”
IMG_0995

 

Selezione di formagi
“Tre sorters ostar med tillbehör”
IMG_0997

Jordgubbssufflé
“Jordgubbssufflé med vaniljglass”
IMG_0999

 

IMG_1003
En vacker kvinna ska givetvis få vackra rosor.

Ja, vad tror ni, var det gott eller var det GOTT!?!

Gå dit, ät där, njut!

Jag är en dålig människa (men egentligen bra!)

Ni ska inte ta rubriken bostavligt.
Men jag känner att ni ger så himla mycket till mig. Ni peppar och och skriver kommentarer och är världens bästa, och jag? Vad gör jag? Jag hinner knappt svara på alla era kommentarer. Men en sak ska ni veta, att jag följer alla er som har bloggar och som kikar in här någorlunda regelbundet. Ni alla ligger i min rss-läsare så även om jag är dålig på att faktiskt skriva kommentarer till era inlägg, så läser jag dem så fort ni skrivit något nytt och jag försöker hålla mig lite extra uppdaterad när det kommer till alla Novemberutmanare!

Bara så ni vet, jag kanske verkar vara en dålig människa i det ovanstånde, men jag har mer koll än det verkar. Så att ni vet.

Hurra för alla!

Vad sägs om styrketräning, vad sägs om spinning, vad sägs om core?

Ja, det blev ett fullspäckat pass.
Min PT var på hugget, minst sagt.
Efter en uppvärmning på roddmaksinen, där jag hann med 1,1 km till NU.
Jag har tänkt att försöka få till mina kilometrar mest genom jobbiga/”långsamma” träningsformer.
Hade jag kunnat löpa, så hade jag nog baserat kilometrarna på löpning.
Nu kan jag inte löpa, så jag får slita med rodd och simning till exempel.
De båda är bra exempel på träningssätt som kräver mycket slit för få kilometrar! I like!

Fast en del cykling kommer det också bli, cykling känns nästan som fusk eftersom man kommer så långt, så snabbt. Haha.

Nåja, tillbaka till dagens pass.

Min PT var på hugget, jag fick slita med överkropp på alla möjliga och omöjliga vis. Roligt var att under bänkpressen körde jag först med 11 kilos hantlar, vilket var oerhört tungt första gången vi körde bänkpress, vilket var för någon månad sedan. Idag var 11 kilo helt okej och 15 kilos hantlarna klarade jag ett helt set.

Vi körde 4 set på alla övningar och ca 10 reps. Ett bra pass. Vi la lite tid på mina svaga hände rockså, det är märkligt att jag som är så stor och tung och alltid fått bära så mycket tunga saker i stallet, har lyckats få så svaga händer! Nu ska det ändras på, så jag har fått lite övningar att göra, för att få upp styrkan i händerna och i underarmarna.

Tid: 55 min
Snittpuls: 115
Kaloriförbrukning: 360

Direkt efter det så började SatsCyklingen. Jag kände mig kaxig efter gårdagens pass som var ett blått pass och alltså tuffare. Dock så hade jag inte räknat med att mina ben skulle vara så trötta efter just nämnda pass igår, så de 25 minutrarna i spinningsalen blev en riktig plåga. Jag svettades som en tok, peakade pulsen på drugt 190 slag. Det var länge sen jag lyckats få upp den så högt. Dock är musiken ganska trist i just SatsCyklingen, så jag ska nog hålla mig till Cykling-passen framöver.
Tid: 25 min
Snittpuls: 170
Kaloriförbrukning: 350

Varför inte köra ännu ett pass, på det? När jag ändå var igång. SatsCore stod på schemat.
Sagt och gjort, från den ena salen till den andra.
Passet kändes bra. Jag kommer bli stark i min core, vänta bara!

Tid: 30 min
Snittpuls: 118
Kaloriförbrukning: 195

(För övrigt är jag orolig över min mentala hälsa, jag har nu lyssnat på julsånger, under hela tiden jag skrivit detta, bara det är skrämmande, men jag har lyssnat på samma sång under hela tiden! “Have yourself a merry little Christmas” over and over again…)

 

Nu: träning!

Pepp pepp pepp!

Negativa saker med att gå ner i vikt.

Ni kanske tycker att min rubrik låter konstig.
Men hur destruktiv en viktuppgång än har varit, så har det funnits skäl till att et har varit “bra” att vara överviktig.
Övervikten kanske har varit ett skydd (från omvärlden, från relationer, från att bli avvisad), ett gömställe, en trygghet, ett sätt att bli sedd, ett sätt att protestera etc.

Vad händer då om man helt plötsligt går ner i vikt? För mig, som “alltid” varit kraftigt överviktig, innebär det att kliva in i en helt ny värld. Kliva ur min comfort-zone. Om jag inte är medveten om vilka saker som kommer vara jobbiga genom att jag går ner i vikt, och tror att “Bara jag blr smal kommer jag vara nöjd med mig själv/lycklig/värd något” så finns en risk att verkligheten kommer slå mig med full kraft. Mitt värde sitter inte i mina kilon. Inte min lycka heller.

Kan jag inte älska mig själv med alla mina fel och brister när jag är tjock, så är det något mer än bara min övervikt jag måste jobba på.

Vad kommer vara jobbigt, både fysiskt och psykiskt för mig, med att gå ner i vikt? Det jag kan komma på, på rak arm är detta:

  • Jag kommer inte ha någon övervikt som ursäkt längre. Ingen övervikt att gömma mig bakom och ha som anledning till att inte göra de där sakerna som jag tycker känns oerhört jobbigt/skrämmande och utelämnande. Det kan handla om allt från att våga satsa på något till 100%, på hästarna tex, ellertill att sälja mig själv för at få jobb/högre lön till att inte våga göra en framstöt på en kille jag tycker är snygg (nu är ju, just den punkten, inte aktuell).
  • Mina bröst försvinner! Det låter kanske löjligt, men för mig, som alltid har haft kroppen emot mig, när dte kommer till att känna mig sexig/snygg/åtråvärd, så har mina bröst fått extra stor betydelse. Jag har alltid haft stora bröst, vi pratar 85G i BH-storlek. Nu krymper de med oroväckande fart och blir som urlakade taxöron, och jag är bara 25 år! För mig sitter min sexappeal i mn bröst, hur ska jag kunna se att hela jag är sexig och åtråvärd, inte bara mina bröst?
  • Om jag inte, rent mentalt, kan skylla på min övervikt, när jag stöter på motgångar, blir avvisad och misslyckas, då måste jag ju “ta på mig” det själv. Det finns inget externt att “skylla på”.
  • Vem är jag, som smal? Jag har inegn aning, jag kommer förlora en stor del av min identitet som jag har haf hela mitt liv. Mitt liv har alltid varit Tjock-Jag. Nu ska “tjock” skalas bort och kvar ska “JAG” stå. Men, jag vet inte egentligen vem jag är som o-överviktig.Att omforma min identitet och självbild kommer vara tufft och jobbigt! Jag har ju lärt mig att älska/komma överens med Tjock-Jaget.
  • Hur kommer min roll förändras gentemot mina vänner? I alla relationer har man roller, jag har i många relationer tagit på mig en tjock-roll. Tagit på mig rollen av att vara den stora, som syns, som skämtar, ofta på sin egen bekostnad, som inte varit så bra på att sätta gränser eller säga nej. Det här har jag dock jobbat på de senaste åren och en hel del har förändrats. jag har fått byta bort en del vänner genom åren, för de har inte klarat av förändringen. Men, hur kommer det bli om 30 kg? Kommer alla mina nuvarande vänner låta mig släppa min gamla roll och låta mig försöka hitta en ny, mindre inrutad, roll?
  • Det här med att synas. Min övervikt har gjort att jag alltid har synts, jag har alltid utmärkt mig. Det låter kanske dubbelt, för jag vill ju inte att folk ska se min övervikt, men övervikten ger mig ju uppmärksamhet och därför också bekräftelse, för jag syns i mängden. Det kan handla om både positiv och negativ “uppmärksamhet”, men jag har varit garanterad att synas. Samtidigt sm ja längtat efetr tat vara “normal” och bara smälta in, har jag vant mig vid att synas och få mycket uppmärksamhet. Hur kommer det kännas att “bara vara” en i mängden?
  • Mat har varit min tröst och övervikten har blivt som en bekräftelse på alla mina negativa tankar om mig själv. Men genom att gå ner i vikt och kontrollera tröstätandet, hur ska jag hantera de jobbiga känslorna inom mig? Jag måste hantera dme på något sätt, att stänga dem inne är inte en långsiktig lösning. Jag har alltid tyckt att känslor är jobbiga, men genom att ha en nolltolerans mot tröstätande, så måste jag face:a mina rädslor, min sorg, mina svårigheter och min smärta. Det är ingen liten sak att göra. Det är tufft!
  • Huden hänger! Jag är livrädd för att bli hängig i huden. Jag känner oroligt på min mage och tycker mig ana att huden blivit slapp. likaså med överarmarna. EGENTLIGEN, kanske det inte spelar någon roll, men jag är ung och precis lika mänsklig som alla andra, klart man vill vara snygg och inte ha en massa lös hud överallt.

Det var det jag kom på, på rak arm. Ni som jobbar på att gå ner i vikt, precis som jag, vad tror ni kommer vara jobbigt med att gå ner i vikt? Är det någon som känner igen sig i vad jag skriver?