Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Bakslag.

Vad hände?
Idag har jag känt mig liten och ynklig och missyckad.

Va fan, jag ska ju bara gå ner i vikt, hur svårt kan det vara?
Nu börjar tydligen det svåra, hittills har det varit oförskämt lätt.

Och jag menar inte att det svåra sitter i maten, utan i psyket.
Det är som om jag har mentala hinder och vägrar acceptera att jag ska gå ner i i vikt.
Okänd, ny mark. Det gillar vi INTE!
Som om min inställning går från att vara vinnarskalle till loserskalle.
Jag vill gömma mig från alla “krav”, från alla förväntningar, från bloggen, från vågen, från adventsutmaningen.
Men en sak har jag lovat mig själv, jag ska inte gömma mig.
Jag får göra vad jag vill, men jag ska stå för det, jag ska se det i vitögat och aktivt välja dte jag gör.

Jag vägrar vara ett offer.
Sen får jag väl go wild och äta för mycket, men jag tänker inte försöka gömma mig för att mitt “misslyckande” inte ska “synas”.
fastän allt känns blä, så SKA jag både fota och väga mig imorgon.

Ställa sig upp efter bakslag, ställa sig upp efter bakslag, ställa sig upp efter bakslag.

Samtidigt känner jag mig som en liten liten tjej idag. Med lite för mycket ångest i kroppen för att det ska vara helt bra. Helst skulle jag vilja krypa ihop ochgråta lite och känna mig värdelös. Det känns som om jag har alla nycklar, jag har alla sätt att göra det här. Jag har den där lösningen som jag behöver. Och ändå så blir det inte så. Ändå rör jag bara till allt, sviker mig själv.

Men nu ska jag ta till mina mentala knep förstår ni. Jag har inte misslyckats. Jag vet ju det också.
Jag har gått ner nästan 25 kilo!
Jag ska gå ner de kilon jag har kvar också, det kanske inte alltid går spikrakt ner, men det är okej, så länge jag fortsätter. Och det gör jag. Jag är ingen quitter.

Så, då var det sagt.

Vad jag har gjort som känns som ett bakslag?
Det är egentligen inget extremt. jaghar inte hetsätit en massa skit.
Ni ska få en redovsning.
Dagen innan högskoleprovet (som förövrigt gick sådär..) kände jag hetsätningstendenser. Jag gav efter lite halvhjärtat åt dem, men bytte ut det onyttiga mot grönsaker och dipp. Det är ju ingen fara att äta grönsaker med dipp, men jag åt dem för att jag var tvungen att äta något trots att jag var mätt = psykiskt ätande. Äta med känslor = inte okej.

Under hela högskoleprovsdagen åt jag konstant. Bara frukt, men det var ett ätande bara för att hålla nerverna på plats, inte för att min kropp behövde det. Känsloätande = inte okej
För att äta lunch var vi hänvisade till en grill. Som bara hade kebab och hamburgare. Kanon. Perfekt.
Fick bli en kebabtallrick med ris. Åt dock inte upp allt, portionen var enorm!

IMG_0732

Sen åkte jag och en kompis på en fest i Uppsala. Vi stannade på en mack och jag köpte en sån där liten förpackning med riesen. Det var dock inga konstigheter, det var mitt lördagsgodis och helt okej, å andra sidan borde jag kanske vara lite striktare nu när jag verkligen behöver lite resultat på måndag. äsch, det vägrar jag ha dåligt samvete över.
På festen stod det chips och sånt överallt, men jag tog bar anågra och var faktiskt jätteduktig!
Sen skulle jag åka ut på landet och klockan var rätt mycket så jag skulle in på en mack igen (mackar är frestelsens mecka!) och jag kände av hetsätartarmen igen. Den var upprörd och ville ha något att äta. Och jag gick omkring och vred och vände på allt möjligt. Chips – nej. Godis – nej. Smörgås – nej. Bulle – nej. Korv – nej.  Jag ville ha något som gav mycket tugg och lite energi. Tänk riskakor.
Men sen insåg jag att jag inte ens var hungrig eller hade någon anledning att äta. Men jag köpte ändå en twister och bara 70 kcal den var supergod och det var det värt. Men, många bäckar små, ni vet..

Idag var inte så jättebra dock. Vi skulel äta brunch med min sambos familj och första “vändan” gick jättebra. Men vid andra vändan såg jag dessertbordet och jag kunde inte stoppa mig själv. Så det blev en tallrik med två pannkakor, en liten bit paj, en liten bit typ daimtårta och lite pannacotta. Jag är fortfarande mätt efter brunchen som vi åt klockan ett. hur sjukt är inte det? Åt en liten middag, 8-bitars sushi för några timmar sedan ändå.

Det känns som en  tråig helg, ur viktningskningsperspektiv.
Jag känner mig tjock och som om jag inte har gått ner i vikt, snarare gått upp allt igen.
Inte roligt alls.

  • Hej!Jag känner så väl igen mig i det du skriver…det kunde lika gärna vara jag.Håller tummarna för att det går bra för dig på vågen idag,det är du trots allt värd! Du ÄR duktig!*Kramiz*

    Ullis

    October 26, 2009

  • Tack! Åh vad sådana ord värmer!

    ÄtaTränaKämpa

    October 29, 2009

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment