Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October 22nd, 2009

Jag vill bli mer personlig och mindre anonym.

Jag har funderat mycket kring bloggen, kring det faktum att jag är “anonym” här.
Som jag har nämnt tidigare så är jag inte anonym så mycket för min egen skull, som för min sambos. Han är inte förtjust i tanken att andra ska veta vad jag gör, vad jag tänker och vad jag kämpar med.
Jag förstår honom och respekterar hans känslor, även om jag anser att det är mitt val/min sak att avgöra huruvida jag vill välkomna bloggvärlden in i mitt hjärta och inte bara ge er vad jag känner och tänker, utan även min identitet.
Jag tror att vi båda är överens om att personer som inte har någon aning om vem jag är (vilket just för närvarande är 100% av alla läsare, om inte någon jag känner har hittat till bloggen och läser här utan att ha sagt något), så spelar det ingen som helst roll om de läser här och vet vem jag är/vad jag heter/hur jag ser ut.

Jag har inte heller några problem med tanken att personer i min närhet, som jag känner och tycker om, skulle läsa här. (Även om jag inte har berättat för någon om bloggen, den enda som vet är min sambo och han har aldrig läst den, vet inte ens vad den heter.)

Det som jag däremot känner att jag har lite svårt med, är alla de här “bekanta” som tycks ha en förkärlek att läsa bloggar som är skrivna av personer deinte känner, men “vet” vilka de är, som de har gått i samma klass med på lågstadiet, eller “sett” på högstadiet etc. Personer man kan stöta på då och då, som jag inte alls vill ska veta hur jag kämpar, hur mycket jag väger, hur mycket jag har vägt osv. Det är den gruppen av människor jag helst skulle se kunde hålla sig borta från min blogg.

Skulle jag sluta vara anonym här, så skulle folk hitta hit som känner mig, eftersom jag kommer från en liten liten stad, där det inte finns så mycket att göra annat än att skvallra (det är faktiskt sant!) så är risken ganska stor att kreti och pleti skulle hitta hit och tycka att det är kul att surfa in här ibland för att ha något att snacka om. Jag vet exempelvis en tjej från min hemstad som tränar för att kunna tävla i fitness. Jag har träffat henne på gymmet men känner henne inte, men jag har hört så mycket skit om den här tjejen pga hennes blogg och hennes uttalade satsning inom fitness.
Perosner som aldrig har snackat med henne sitter och kritiserar henne träningsupplägg osv hemma i soffan (med en chipspåse i handen typ).

Jag vill inte ha en sådan jargong kring min blogg. Å andra sidan så, ärligt talat, bryr jag mig inte, vill folk snacka skit så kan jag bjuda på det.

Nu blir det här långt och snurrigt.
Men jag skulle vilja kunna lägga upp ansiktsbilder, helkroppsbilder med mitt huvud osv.
Det blir så mycket personligare när det finns ett ansikte bakom orden. Jag vill vara personlig med er.

Ni, mina underbara bloggläsare, är en stor del i min viktminskningsresa. Den här bloggen och vetskapen om att det finns ett gäng som faktiskt följer den och med andra ord, min resa mot målvikten, är oerhört peppande. När det går bra har jag några att verkligen dela det med. När det går dåligt har jag några som ser till att jag inte ger upp, inte gräver ner mig och tjurar. Det vore så roligt att kunna lägga upp bilder lite mer frekvent och oftast så tar man ju bilder där ens ansikte förekommer.
Därför vänder jag mig till er, vad tycker ni?
Vore det roligare med ett ansikte på mig?
Om ni fick fråga vad som helst, vad vill ni veta?

Dagens tacksamhet:

(Bilden är från en ridtur förra året. I min barndoms-skog.)

  • Imorse kom min pappa förbi och jag åt frukost när han och min sambo tog en kaffe. Jag älskar min pappa, jag älskar min sambo. Jag älskar att de tycker så myckt om varanrda. Jag är tacksam över en sån fin start på dagen.
  • Jag är tacksam över att jag känner mig så pass lugn inför högskoleprovet på lördag. Antingen går det bra och resultatet blir högre än 1,7, eller så går det inte bra och då står sig mitt 1,7 från i våras. Simple as that.
  • Jag är tacksam över att jag är frisk och att dte var så roligt att träna idag.
  • Jag är tacksam över att idag var en väldigt bra dag, från början till slut.
  • Jag är tacksam över att livet känns ljust och lovande och att jag längtar till framtiden, hur konstigt det än må låta.

Det finns så mycket att vara tacksam över!

En bra dag.

Åh. Idag har varit en jättebra dag ur viktmingskningsperspektiv.

Jag har ätit bra, på bra tider. Jag har gjort saker, jag har fått grönt ljus på att gå på foten, jag har tränat och jag kommer gå och lägga mig inom en timme = sova ordentligt inatt.

Jag måste säga att adventutmaningen kom i precis rätt tid och gav mig en liten ny kick.
Jag ser fram emot vägningen på måndag, då jäklar ska ni få se!

Just det, jag uppdaterade min blogglista här på bloggen och la till ett gäng bloggar som jag följer, kika på dem vet ja!

Dagens träning:

Tjoho!
Idag var jag frisk nog för att besöka gymmet.
Åh vad skönt det var, även om jag mest lullade lite och inte direkt körde något hårt pass, så var det underbart att få jobba upp pulsen lite igen. Att vara frisk.

Minns ni vad jag sa om min svanskota?
Det gjorde inte jag iom att jag glatt hoppade upp på motionscykelnoch glatt startade ett program i 45 min.
Sen påminde min svanskota mig om att “Ja just ja, det där gör fortfarande ont.”
Men, jag satt en hel del frammåtlutad och avlastade den ömma kotan och det kändes rätt okej när jag klev av.
Sen cyklade jag 25 minuter på den lättare cykeln och det kändes helt okej.

Cykel 1
Tid: 45 min
Sträcka: 22,8 km
Maxpuls: 152
Snittpuls: 125
Kaloriförbrukning: 308

Cykel 2
Tid: 25 min
Maxpuls: 145
Snittpuls: 123
Kaloriförbrukning: 166

Tränade gjorde jag på Sats St Eriksplan.
När jag precis hade flyttat till Stockholm och bodde på Kungsholmen, så tränade jag på det Worldsclass-gymmet som sedan köptes upp av SATS. Då var jag inte helt förtjust, jag tyckt dte var lite för “posh”.
Idag, när jag är lite mer van vid Stockholm och inte kommer direkt ifrån ett slitet landsorstsgym, har jag ett helt perspektiv. Jag skulle förmodligen inte vilja träna enbart på St Eriksplan, gymmet är lite för litet för min smak, samt en aning opersonligt.
Men det är modernt och väldigt fräscht. Omklädningsrummet/duschen är ju helt fantastisk.
Att alla konditionsmaskiner även har en egen tv-skärm som man kan plugga in sina hörlurar i är också riktigt lyxigt. jag som gillar att cykla (hrm..) läge, kan då sitta och bläddra mellan olika kanaler och lyssna i lurarna utan att jag måste ta hänsyn till någon annan, perfekt!

2009102292120091022922
Nu fångar inte bildenra det jag ville visa, men allt från glasmosaiken i blått i duschen, den fina bastun och det rena, fräscha omklädningsrummet gör det härligt att byta om både före och efter träningen.

Ett bra pass. Ja.

Sjukgymnastens dom!

10 minuters promenad.
Det är vad jag idag fick grönt ljus att göra, för min sjukgymnast.
Jag hade kanske hellre hört “Jamen, nu är du ju helt bra, så du kan träna på som vanligt, börja springa igen.”, men det förstod jag inte var särskilt troligt scenario. Typiskt.

Nåja, jag får testa att ta en rask promenad i tio minuter. Känns foten bra efter det, får jag, efter två dgars vila, testa 15 minuter. Och så länge min fot känns okej får jag öka med 5 minuter, menjag måste vila två dagar mellan. Det låter ju jättebra!

Sen ska jag bara fortsätta med mina övningar och komma ihåg att tejpa foten varje dag.
Simple as that!

Dagen idag.

Efter att ha inmundigat lite ärtsoppa ska jag till sjukgymnasten och hon ska ge ett utlåtande om min fot. Den känns mycket bättre, kan jag inte få börja gå på den nu?

Eller springa, ännu hellre.
Jag tar med mig träningskläderna och kanske söker upp något gym efteråt, om jag känner mig pigg nog. Det är lätt att känna sig frisk när man sitter inne och inte gör något. I annat fall blir det en heldag med bara plugg. Lockar ju också, inte.

Dagens tacksamhet:

  • Jag är tacksam över tide jag fick med min bästa vän. Jag behöver henne.
  • Jag är tacksam över att jag fick ro att plugga ordentligt idag.
  • Jag är tacksam över kvällen tillsammans med min pappa och min syster. Jag älskar min pappa.
  • Jag är tacksam över att jag känner mig nästan helt frisk igen, bara lite ont i halsen.
  • Jag är tacksam över att det känns som om mitt viktfokus har hamnat på rätt spår igen. Lite off road i början av veckan, men nu äntligen, back on track!

Dags att sova!