Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October 18th, 2009

Utvärdering av vecka 9.

Ännu en vecka har gått, det är ju helt galet så fort det går!
Varje söndag så ställer jag mig frågan, hur har veckan gått? Vad har känts bra? Vad har känts dåligt?
För varje vecka blir frågan svårarare att svara på.
Jag tycker att det går bra, jag tycker att jag är duktig. Men jag tror att bristen på känslan “Gud vad det här är jobbigt och hjälp vad mycket jag uppoffrar för att gå ner i vikt” gör att det inte känns tillräckligt jobbigt för att jag ska känna mig duktig. Hänger ni med?
Hade jag plågat mig själv med en strikt diet och fått kämpa med hungerkänslor och att välja bort “allt gott” så skulle jag förmodligen känna mig väldigt duktig, för det vore väldigt jobbigt. Det här är lite för lätt. Allt är ju tillåtet?

Så när jag ska svara på frågan om hur det har gått, så vet jag inte riktigt. För det har väl gått som vanligt. Lite hit och lite dit. Lite för stor protion ibland, lite mindre en annan dag. Kalorisnålt ena dagen, M&M till efterrätt nästa. Jag har dock märkt hur mycket snabbare jag blir mätt nuförtiden, till skillnad mot förut. Kul!

Jag är dock inte det minsta sugen på att väga mig imorgon, men de beror enbart på att den här mensen ha gjort mig ordentligt svullen och dte inte bara känns, det syns. Om jag ha samma känsla i kroppen imorgon tror att jag skjuter på vägningen, jag vet att jag skulel ha svårt att hantera ett plus, även om jag skulel veta vad skälet beror på och då är dte bättre att vänta ut mensen och väga mig sen. Är det ett plus då också, då har jag i alla fall inget att skylla på!

VEckans träning har känts okej, inte så högintensv som den brukar vara dock, vilket är lite tråkigt.Två vilodagar och 5 dagar med träning, mycket bra! 7 timmar och 35 minuter. Klart väl godkänt! Men gissa om jag längtar efter lite variation i träningen nu. Löpning, dans, BootCamp, promenader. Ser verkligen fram emot att vara återställd i foten och få börja belasta den mer igen.
Då blir det fest!

Måndag: Styrketräning PT 50 min, Motionscykel 20 min

Tisdag: VILA

Onsdag: VILA

Torsdag: Styrketräning PT 45 min, Motionscykel 60 min, Cykel 20 min, Rehab 5 min

Fredag: Cykel 28 min, Simning 87 min, Rehab 5 min

Lördag: Cykel 50 min

Söndag: Motionscykel 80 min, Rehab 5 min

Mycket intressant läsning:

Läs “Bör kvinnor träna annorlunda än män?” hos Seth Ronland.
Jag har bara ögnat än så länge, men det verkar mycket intressant!

Skadad svanskota?

Idag när jag hoppade upp på cykeln på Sats Odenplan (skriver mer om det längre ner) så var det så illa att jag nästan började grina när jag 35 minuter senare skulla hoppa av. Under de där 35 minuterna började fundera om det var normalt att ha så ont av att cykla, brukar jag ha det?
Svaret kom ganska snabbt att – nej, det brukade jag inte ha tidigare. Tanken slog mig också att jag har ont i svanskotan om jag trycker på den, även när jag inte har cyklat.
Min slutsats – jag har något fel på min svanskota.
Jag inser också att om jag har något fel på svanskotan, så kommer det inte bli bättre av flera timmars nötande på en cykel då jag knappt kan stå upprätt minuten efter att jag klivit av cykeln, för att jag har så ont.
Vad är det här för helvete, inte kunna springa, inte kunna gå och nu, inte kunna cykla!?
Vad kommer härnäst, klorallergi så jag inte kan simma? (Positivt tänkande! :D )

Jag har dock inte känt av svanskotan när jag cyklat på min egen cykel, då man cyklar mer framåtlutad än på motionscyklarna och inte belastar svanskotan. Så den fortsätter jag att cykla på så länge det inte gör ont.

Cykel 1
Tid: 35 min
Maxpuls: 151
Snittpuls: 122
Kaloriförbrukning: 244
Cykel 2
Tid: 45 min
Maxpuls: 141
Snittpuls: 117
Kaloriförbrukning: 276

Alltså, 80 minuter och 520 kcal. Helt okej!

Så, hur var Sats Odenplan?
Om man läser runt på nätet så får man snabbt bilden av att Odenplan, Fridhemsplan och Medborgarplatsen är de skabbigaste Sats-anläggningar i Stockholm.
Jag förstår varför.
Odenplan är ett ställe som jag endast skulle åka till pga deras sena öppettider, för annars var anläggningen mest sliten, gammal, opersonlig, omodern och inte särskilt trevlig.
Men jag har fått checka av en anläggning på min träingsutmaning iaf!

Dagens middag: Hälsotallrik på Muggen.

20091018918

Idag blev min middag en riktig klassiker.
En hälsotallrik på Muggen.

När jag var nyinflyttad i Stockholm var jag en ordentlig stammis på Muggen. Jag var där flera gånge ri veckan. Det var mitt och mina vänners café helt enkelt. vi kände de som jobbade där, vi möttes alltid upp för en kaffe, middag eller bara allmänt skitsnack. Vi har nog spenderat flertalet timmar på det där fiket, tittat ut på vimlet utanför på Götgatan.

Idag är vi inte där lika ofta, men så fort vi går dit infinner sig en nostalgisk känsla och det känns precis som förr. Hälsotallriken på Muggen råkar dessutom vara väldigt god. Enkel och god.
Så det blev en jättemysig middag med gott sällskap innan det var dags att träna.
Perfekt.

Idag brottas två tankar i min skalle:

Min mensvärk och den här svullna kroppen anser inte att jag ska träna.
Den anser att jag ska sjunka djupare ner i soffan och tycka lite synd om mig själv (?!?) efter igår.
Det känns som en klassisk enkel utväg “Åh, jag är ett offer, det är så synd om mig som åt massvis med ciabatta igår och då är det lika bra att jag gräver ner mig och straffar mig med lite ångest och låter livet passera helt likiltigt. Buhu.”

Den mer “friska” delen av mitt huvud säger att “Jaha, du åt lite ciabatta igår. Get over it and get back on track! Sluta gnälla, du är inget jävla offer.”

Och ja, jag lyssnar på den friska sidan idag. Inget gnäll, ingen ångest, inget “Jag är så värdelös och därför är jag inte värd mer än att ligga här och tycka synd om mig själv. För jag kan inte ta ansvar för saker som händer mig eller göra något åt saken. Jag är ett offer.”

Nej, idag är jag stark. Det är det som är så härligt.
Jag är stark. Jag kan. Jag vill.
Jag gör.

Gårdagskvällen, syndernas kväll.

Jahopp, det var igen bra kombination att: ha mens, inte hinna äta middag innan man går på fest och plockmat på fest. Eller, sa jag plockmat? Dte var väl snarare snacks än mat.

En vän som är kock hade bakat världens godaste ciabatta och gjort egen tapenade. Sa jag att dte fanns hur mycket brie som helst också?

Jodå.

Det åts och åts och åts.

Idaghar jag mensvärken från helvetet, är svullen och känner mig 5 kilo tyngre än igår. Härligt.
Nä.