Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October 15th, 2009

Dagens Tacksamhet:

  • Idag är jag tacksam över hur vackert världen tedde sig när jag cyklade till stallet. Solen som sken och luften som var ren och frisk. Härligt!
  • Jag är tacksam över att träningen kändes så bra.
  • Jag är tacksam över att jag hade lust och energi till att träna igen, att vilan hade givit resultat.
  • Jag är tacksam över att jag fick träffa min mormor och få lite tid med enne, hon verkar må bra.
  • Men mest tacksam är jag över att idag fyller två av de mest betydelsefula människorna i mitt liv år, det påminner mig om hur tacksam jag är över att de finns i mitt liv och hur mycket jag älskar dem!

Godnatt bloggen!

Dagens middag: Rödcurry med kyckling.

20091015888Åh vad jag älskar thai-rödcurrygrytor. Idag åt vi middag på norrmalm och den här rödcurryn var den godaste på väldigt länge.

Perfekt smak på såsen.

Cykling tur och retur till stallet.

Idag tog jag cykeln och hunden till stallet.
Det var en sån där dag då jag helst hade tagit en långpromenad. Det var kallt i luften och soligt. Det bästa vädret.
Friskt.
Min hund är en väldigt energick en och bitvis försökte jag hålla ner tempot så att hon inte skulle behöva galopepra hela tiden. Då blev hon dock mycket irriterad, bet tag i kopplet och försökte dra mig fram. Haha!
Så mycket för att tänka på henne.
Det tog 20 min tur och retur och att cykla ute är verkligen mycket roligare än inne. Mer sånt får det bli!

Om att försova sig till sitt PT-pass..

..men inte ens veta om det.

Jag var helt säker på att mitt pass med min PT idag började klockan 10. Därför hade jag ställt klockan på åtta, så jag skulel hinna få i mig frukost ordentligt innan det var dags att träna.

Tio över nio ringer min PT. Han undrar var jag är.
Härligt, vi skulle ju givetvis för ovanlighetens skull ses redan nio idag.
Hann dit till 20 över och fick  45 minuters intensiv styrketräning.
Idag körde vi som vanligt 3 set men 10 reps istället för 8.
Jag vet inte om jag har nämnt dte förut, men när vi styrketränar så kör vi alltid superset. Det innebär att man tränar två övningar samtidigt, man börjar med övning 1 och kör ett set, sen, istället för att vila inför nästa set, kör man övning 2. På så vis håller man uppe pulsen och minskar den inaktiva tiden i gymmet. Det ger lite bättre förbränning pga en högre puls. Jag kan inte ens minnas när jag började med superset istället för att “vänta ut” den muskeln man tränar innan man kör ett set till. Det är så oerhört mycket effektivare att göra flera övningar samtidigt. Ibland kör jag tre.

Vi fokuserade på överkropp idag igen, jag kommer bli en sån där som har en vältränad överkropp men pinnar till ben (vi har alla sett dem på gymmen) om min fot inte blir bra snart. Jag ser inte fram emot att köra ett pass benstyrka..

Tid: 45 min
Maxpuls: 191 (!!)
Medelpuls: 133
Kaloriförbrukning: 359

Sen fick dte bli en timme på den där jobbiga cykeln. Idag var det dock snarare tirstessen på cykeln jag fick brottas med. Det är så fruktansvört tråkigt att cykla!
Till råga på allt så är det inte direkt de bästa programmen på tv, vid 10-tiden en torsdag. Det var allt från Smallville till Rachel Ray. Så jag läste en DN nitiskt och en gammal Amalia, då hade 40 minuter gått och jag fick pina mig igenom de sista 20. Min rumpa gör numera ont redan innan jag örjar cykla..
Tid: 60
Sträcka: 21,4 km
Maxpuls: 167
Medelpuls: 151
Kaloriförbrukning: 622

Ett bra pass!
Vad skönt det är att känna lust till träningen igen, men jag måste göra något åt min situation med cyklingen.
Ska testa att cykal tills tallet och se om jag tycker att 1, det är roligare, 2, om jag kan ta uppförsbackarna utan att stå på foten.
Igår när jag gick och la mig värkte min fot riktigt ordentligt, antar att det inte riktigt är vad min sjukgymnast har som mål med min rehabilitering..

Vikten av att lyssna på kroppen..

Vet ni hur ljuvligt det var att vakna upp imorse och känna att “Ja, idag vill jag träna!”?
Åh, energin var tillbaka i min kropp och jag känd emig stark och glad. Inte som ett trött kolli som igår och iförrgår. Tack gode gud.
Det jag måste påminna mig om ibland är att OM jag hade tränat igår/förrgår ändå och inte lyssnat på kroppen, så hade jag förmodligen blivit sjuk. Förkyld eller halsont eller något annat som skulle sett till att min kropp hade fått vila ordentligt och blivit mycket värre än att ha två vilodagar efter varandra.
Lyssna på kroppen, det får jag aldrig glömma. Jag har nämligen lärt mig det den hårda vägen.

Låter det här bekant? Jag tror det är väldigt vanligt.
Man sätter igång, full av motivation och diciplin och kör stenhårt med träningen. Det håller i sig någon vecka och så helt plötsligt en dag så är man förkyld.
Man blir förbannad, väntar ut förkylningen och sen så fort man känner sig någorlunda bra igen så sätter man fart med träningen igen. Det går några veckor och helt plötsligt: pang! Sjuk igen. Hosta och halsont. Man blir less för att man hela tiden får avbrott i träningen och aldrig riktigt hinner komma igång. Så fort man känner sig lite piggare så drar man på för fullt igen. Det tar inte så lång tid innan man blir sjuk igen.

Jag har hållit på sådär i flera år. 150% på och sen 150% av.
Jag tränar fortfarande rätt mycket och intensivt. 2 vilodagar i veckan är vad det max brukar bli. Men ibland behöver kroppen mer vila och då måste man läsa av de tecknen och inte pressa sig och tvinga sig, utan släppa efter på tyglarna så att kroppen hinner tillgodogöra sig den träning man utfört. Det är ju trots allt inte en tävling, livet. Ingen prestationstävling. Är det något vi ska sträva efter så är dte väl snarast att må bra, vara frika och sunda. Sen om man har tränat 3 timmar en vecka eller 8, är mindre väsentligt.

När jag läste Idrottspsykologi I (vilket förövrigt är en kurs jag varmt kan rekommendera) så pratade vi om överträning.
Peter Hassmén hade en föreläsning kring detta och helt apropå nämnde han vikten av att sova/vila. Han sa att man som måttstock skulle ge kroppen lika mycket extra vila/sömn, som den mängd träning man utfört samma dag. Han man sprungit en timme, behöver kroppen alltså en timmes mer sömn. För mig var det ofattbart att tänka sig. Men då gick jag heller sällan och la mig före två och sömn-misshandlade min stackars kropp som samtidigt som den fick träna en hel del, aldrig fick sova ordentligt. Konstigt att jag blev sjuk..

Jag tror att många som har varit överviktiga, börjat träna och känt att tränigen faktiskt är deras grej, lätt kan bli överambitiösa (mig inräknat). Dte är som om man skapar sig en ny identitet. Förr har man kanske sett på sig själv som överviktig och lat. Och man kanske tror att andra också genast drar den slutsatsen “Om hon bara inte vore så lat och satt hemma hela dagarna så skulle hon inte vara så tjock”. Ibland har jag kännt att min träning har handlat om att motbevisa. “Jag är inte lat! Jag tränar 8 timmar i veckan!”
Önskan om att duga, att vara omtyckt, att visa att man kan. Att inet längre behöva vara den tjocka lata tjejen, utan att få kunna vara den där tjejen som i stort sett bor på gymmet och kämpar som en blådåre varje gång. Hon som tränar mest av alla i kompiskretsen. Att få byta identitet i andras ögon, eller, är det kanske i slutändan så, att man bara försöker övertyga sig själv?

Kanske är det sin egen självbild man försöker protestera mot?

Ett långt lite snurrigt inlägg kanske, men jag hoppas ni kunnat följa de röda tråden. Jag tror att jag kommer skriva mer om det här senare, kanske framförallt om det faktum att om någon säger till mig “Åh vad lat du är.” idag, så är det bland det värsta de kan säga mig och det väcker genast tankar hos mig och en önskan om att få motbevisa personen ifråga.