Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October 8th, 2009

Dagens tacksamhet:

  • Jag är tacksam över att jag har fått en diagnos för foten och förhoppningsvis inte kommer göra det hela värre, utan snarare tvärtom.
  • Jag är tacksam över att ha fått ro att plugga.
  • Jag är tacksam över tiden jaghade med min syster och sen även med min mamma.
  • Jag är tacksam över att jag känne rmig oerhört trött och redo för sängen.
  • Jag är tacksam över att jag ska jobba imorgon också. Jag ser fram emot det!

Godnatt fina fina bloggen!

Dagens middag:

20091008867

Mamma och syster stannade på middag ochjag fixade en varm kyckling och quinoa sallad. Jag älskat matiga sallader och de får gärna var avarma. Bara genom att koka quinoa i lite hönsbuljong för att få smak och sedan ha i den direkt i salladen, så salalden bli ljummen, gör den så mycket godare. Samma med kycklingen. Först lite marinad av soya och kryddor. Sen steka och sen i med allt i salladen. Mums!

Mamma gjorde en currysås till och jag ha aldrig sett någon göra en currysås så krångligt! Haha, hon använde olja, curry, alla möjliga andra kryddor, fraiche, vatten, ägg och jag vet inte vad. Till slut blev den jättegod men hon beklagade sig en hel del över sin sås.
Till det had evi lite keso och pesto också.

Dock så kom vi till ett lite överätarproblem unde rmiddagen. Av någon anledning så triggas mitt ätande väldigt mycket av att antingen vara hemma hos min mamma eller genom att äta med henne och min syster. De gamla vanorna komemr smygande tillbaka. och när mamma ställde fram brie osten och keen hon köpt till, som efterrätt, så var det flera av mina “sunda nycklar” som inte efterföljdes. Det är helt okej att jag åt för mycket, att jag ignorerade mättnadskänslan och att jag inte slutade fastän jag sa åt mig själv. Sånt händer. Men det är inte så roligt. Jag måste träna mer på att fortsätta hålla mina nya vanor, även med personer som triggar ätande. Varför triggar just dem mitt ätande?

Min mamma har nog alltid handlat mycket om mat. Mat för att mysa, för att trösta, för att fira osv. Det skaa var gott och mycket. Min mamma skyl är alltid full! Det är ingen tillfällighet att mamma har två frysar, en sval och en kyl, hemma och att hennes kök är enormt.

Med min syster har det alltid funnits någon sorts tävlan kring mat. Vem som får den största biten, vem som tar det sista, vem som får ditten och datten. Det sitter lite kvar, man måste skynda sig att äta upp, man måste se till att den andra inte får mer (millimeter-rättvisa)om det finns olika portioner upplagda så måste man skynda sig att ta den största osv.

Det jag måste fundera på är; hur bryter jag de vanorna/känslorna?

Dagens träning:

20091008863

Varför välja när man kan göra både och?
Först åkte jag till gymmet, hoppade upp på en cykel och cyklade på i friskt tempo tills dess att min syster befann sig på plats.

Ser ni vad jag svettas när jag cyklar?
Svettas bör man, annars dör man.

Tid: 55 min
Sträcka: 19 km
Maxpuls: 180
Snittpuls: 158
Kaloriförbrukning: 592

20091008864När min syster kommit åkte vi till simhallen och simmade en sväng.
Perfekt kombination! Jag var mest stolt över min snygga väska i omklädnings- rummet och eftersom syrran inte får äta frukt, hade jag tagit med en burk med björnbär åt henne att äta efteråt. Hur gullig är jag inte? Jag mätte ingen sträcka utan simmade bara på i 35 minuter. Det kändes väldigt kort och lite efetr min 85 minuters vända i måndags. Man kanske kan vänja sig?
Tid: 35 min

En bra träningsdag!

Beslutsångest..

Jag ska träna idag, men jag vet inte riktigt vad.
Jag hatar att ha ont i foten och behöva begränsa min träning till sånt jag inte tycker är särskilt roligt. Stackars mig.
Valet står mellan att simma igen (så tråkigt!) eller att åka till gymmet och köra antingen styrka + cykel (inte sugen att köra styrka) , eller ett långpass på cykel. (Långtråkigt, menjag kan lyssna på musik/läsa och ont i rumpan)

Hjälp mig!?

Ortopedens dom..

Gud vad bra han var, Carter Farrell.
För det första såg han chockad ut när jag nämnde att jag sprungit 2,1 mil.
“Om du hade sagt 5 km, så hade jag förstått, men 2,1 mil, det är långt, du måste vara envis.”
Han häpnade över att jag sprang så mycket som jag gör (gjorde..) och var imponerad över min viktnedgång.
Sen klämde han och kände på min fot och det var inga tvivel kring vad felet var.
Senorna i foten är inflamerade och eftersom jag pronerar så “slits” det i senorna i varje steg jag tar, med andra ord är det svårt att få det att läka utan att man är väldigt försiktig med foten, inte går på den och givetvis inte springer på den.
Dessvärre kan det bli kroniskt om man inte behandlar det.

Jag fick Voltaren utskrivet och en remiss till en sjukgymnast och till Sophia Hemmet för att göra nya fotinlägg eftersom mina gamla börjar bli lite väl slitna.

Hur lång tid det kan ta innan foten är bra igen?
Några veckor åtminstone.

Sen sa han också att man kan dra på sig vätska när man äter Voltaren och om jag går upp under kuren så är det bara vatten och jag behöver inte vara orolig, det försvinner när jag slutar med dem.
Det känns ju lagom roligt, jag gillar inte att ta tabletter och jaggillar inte att gå upp i vikt, men det är inte för så lång tid i alla fall.

Överlag ett positivt möte. Ska ni besöka en ortoped någon gång så rekommenderar jag honom varmt!

Delmålsjeans på – check.

Bild 211

Tadaa! They fit!
Härligt.
Härligt var det också att vakna utvilad imorse. Ni vet, när man känner sig pigg när klockan ringer, en ovan känsla..
Sist jag provade jeansen såg det ut såhär.