Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for August 28th, 2009

133 kilo. Bilder på mitt förra jag.

Da1da3
Säg hej till mig 133 kilo tung.
Bilderna är från 2001 och 2002.

Det var såhär långt det fick gå. Såhär långt det gick.  Jag vet att många andra som ser bilder av sig själva när de vägt mycket mer, så mår de dåligt och skäms liksom för hur de såg ut förr.

Jag skäms inte och jag kan titta på gamla bilder.
Men jag blir ledsen. Ledsen för att det var sådär jag såg ut, för att jag inte mådde särskilt bra.
Jag blir ledsen för att jag aldrig, under hela mitt medvetna liv har varit normalviktig.
Jag blir ledsen för att mina föräldrar inte klarade av att hantera sin egen övervikt och på så vis överförde den och sina vanor till mig.
Jag blir ledsen för att jag i så många år mådde oerhört dåligt över hur jag såg ut.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla chanser som jag lät gå mig förbi, för att jag inte trodde jag var värd dem, efteosm jag var tjock.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur andra har tittat snett, snackat och öppet kommenterat min övervikt, men kanske mest ledsen över att jag ansåg att de hade rätt i det de sa.
Jag blir ledsen för att ingen vuxen tog tag i det tidigare, när jag var yngre, det hade aldrig behövt gå så långt.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur svårt jag hade att förstå hur någon kunde vilja vara med mig, älska mig.
Jag blir ledsen för de tankar jag hade då när jag såg bilder på mig.
Jag blir ledsen för att det gick så långt.

Men jag skäms inte.

da5da4

Jag är å andra sidan glad över att så mycket har förändrats sen de där bilderna.
Nu talar jag verkligen inte bara vikten. Jag pratar om hela livet.
Självkänsla.
Självförtroende.
Jag är stolt över mig själv som tagit mig såhär långt helt på egen hand.

Som har utmanat mina största rädslor, byggt upp mig själv och en ny självbild helt från scratch.
Som har vågat att ta tag i problemen, gått till psykolog, hanterat känslorna.
Jag är stolt över den tro jag har till mig själv nu. Tilliten till min egen förmåga.
Stolt över de många fantastiska människor jag omger mig med, som finns där för att de tycker om mig och för att jag vågar att se det.
Stolt över det liv jag har idag.

Stolt över mig.
Över den person jag har blivit.

Om det krävde att jag skulle väga 133 kilo för att komma hit, så ja, någonstans så var det värt nog det.

Hej och hej då till mig, 133 kilo.

Dagens träning:

20090828409

Jag bestämde mig för att motionera hästen och mig själv i samma veva och tog en lång promenad. Givetvis tog dte inte lång tid förrän jag sort of tappade bort oss mitt ute i skogen, men vi såg får och gick på fina vägar avsedda för ridning.

20090828415

Tid: 60 min
Sträcka: 5,6 km
Tempo: 10:43 min/km
Hastighet: 5.6 km/h
Maxpuls: 160
Medelpuls: 121

Kcal: 410

Dagens frestelse:

I samband med lunchen var vi uppe i mormors lägenhet och hjälpte henne byta lite glödlampor i kristallkronorna. Man vill ju nte att gamla tanten ska upp och klättra på stegar och kanske falla. Läskigt.

http://www.matservice.se/bilder/stora/7310040052208.jpgNåja, det var inet dte som var “dagens frestelse” utan överallt i sin lägenhet har mormor skålar med godis framme. Mest bridgeblandning och kinapuffar.

Som jag älskar kinapuffar och bridgeblandning!
Jag stod vid en av skålarna en bra stund och sedan kom jag att tänka på bloggen och höll mig. Duktigt va?!
Allt tack vare er!

Dagens lunch: Sushi!

20090828408

Idag tog vi med oss mormor ut på en lunch.
Det blev 10 bitars sushi på Nybrogatan, mycket gott!

Tidigare skulle jag minst tagit en 12-bitars och varit rädd för att inte bli mätt, men nu var 10-bitars helt lagom, vilket är lite roligt att känna att man faktiskt minskar magsäcken när man inte äter lika stora portioner, utan mer lagom.
Min mormor är så rolig, hon dricker alltid ett glas vin till maten och det även idag. men eftersom hon pratar så mycket undertiden vi äter, så hinner hon aldrig dricka det där vinet till maten, utan alltid efter. Söta mormor.

Nordic Military Training

När jag blir lite mer vältränad och lite lättare då SKA jag testa NMT.
Jag älskar rå och hård träning utomhus.
Det ska vara lerigt, tufft och utmanande.

Hur bra i form måste jag vara tror ni?

Läs mer här.

Dagens träning: Över all förväntan!

20090827404

Hur man nästan missar en begravning och strular till en hel dag.

Idag har varit en ganska jobbig dag,
Eller, vad sägs om detta, några små smakprov:

Är på väg till begravningen. När jag har åkt en halvtimme, genom stan och börjar närma mig, så ringer jag för att få sista vägbeskrivningen.
Får då veta att nej, begravningen är på andra sidan stan, 40 minuter från där jag nu befinner mig. Min pappa skäller ut mig för att jag åkt fel så att jag skakar av gråt och ilska i bilen.
Missar nästan hela begravningen.

Eller detta:
Eftersom släkten beslutade att vi skulle äta middag ihop ute efter begravning, så var jag tvungen att åka hem och fixa i stallet först men har väldigt lite tid på mig. Kommer upp tills tallet med pojkvännen för att snabbt mocka och fixa mat. Vad har inte hänt där om inte att ena staketet har rivits ner i min hästs hage och den enda på plats är den oerhört sympatiska, men ack så ovana hästägaren som jag inte gärna kunde lämna där i sticket.

Eller detta:
Eftersom jag fastnade längre i stallet än tänkt, så hann jag inte dusca utan bara byta om för att sedan kasta mig iväg i bilen mot restaurangen vi skulel äta på. Vänta nu, kasta mig iväg? nja, jag fastnade snarare i en extre bilkö och satt i den i EN TIMME! och kom 40 minuter för sent.

Joråsatte.
Men sen kan jag säga att jag överlevde en buffé med betyget MVG och ett restaurangbesök med samma betyg. Hurra för mig!
Och jag har gråtit nog för flera veckor framöver, och då inte bara pga sorg, utan stress,ilska, förtvivlan och hopplöshet har varit känslor som har rivit i mig. För några år sedan skulle jag aldrig klarat av att hantera dem, nu får känslorna komma och finnas där och det är helt okej. Det är något att vara stolt över.