Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for August, 2009

Belöning för delmål 1.

Jag skrev ju tidigare att jag inte visste vad som skulle bli belöning för delmål 1.

Det gav sig dock ganska fort när jag var på Tjejmilen ochde sålde träingskläder till schyssta priser.

Det blev ett par bruna, tighta, löpartights och ett rött boxarlinne i funktionsmaterial.
jag aksnek kan fixa en bild när jag har dem på mig, kanske imorgon.

Men iaf, första delmålet avklarat och första belöningen är utdelad.
Härligt!

Träningspass två för dagen avklarat.

Innan ni höjer på ögonbrynen och tycker att jag verkar lite väl överambitiös med min träning.
Ja, det kan ni nog ha lite rätt i, men just nu har jag gott om tid och jag tycker det är väldigt roligt att träna.
Jag vet att vila är viktigt och tränar inte samma muskelgrupper två dagar i sträck. Så, då var det sagt. :)

Samma pass som förra måndagen, SatsAfro, blev det. Det är roligt!
Om ni har möjlighet att testa och inte ännu har gjort det, gör det!
Det är ett väldigt prestigelöst pass, man kan komma dit och ha dansat mycket förut och man kan komma dit och ha noll koll på koregrafi. Alla har sin egen afrostil, det finns inga rätt och inga fel. man känner isg välkommen som man är, vlket kan vara befriande mot andra pass där man ibland känner sig som en stel och klumpig elefant jämfört med alla vältränade och slimmade tjejer och killar.

Passet är 55 min.
Maxpuls 159
Snittpuls 133
Kaloriförbrukning: 430

Nu sitetr jag och mumsar på lite blåbär och vindruvor framför tv:n.
Dagen har varit väldigt innehållsrik och jag har knappt varit hemma mer än för att vända en gång.
Imorgon blir det nog en liknande dag, jag ska försöka åka ut till stallet tidigt.

PT-pass och fettmätning.

Idag var min PT på ett strålande snällt humör. När han är på ett sådant humör kan man till och med våga sig på att hoppas att passet kanske kommer bli lite mindre svettdrypande och gråtframkallande än de annars är.

Men först ville han mäta och väga och göra fettmätning.
Han gjorde en kalipermätning vilket han gjort två gånge rpå mig. En gång när jag vägde 122 kilo och en gång förra våren när jag var något kilo lättare än nu.

Det roliga var att både mina mått och min fettprocent var mindre nu, än för ett år sedan när jag vägde 2 kilo mindre. Nu har jag en fettmängd på 34,1 %, vilket innebär att 39 kilo av min kroppsvikt består av fett. Ganska otäckt när man tänker på det.

Träningen då?
Jo, hanvar snäll idag. Vi körde ett “kom igång pass” med enbart styrka och fokus på överkropp, så att mina ben får vila lite efter strapatsen igår. Dock så har jag nästan ingen träningsvärk idag, vilket känns helt otroligt.

PT tvingade mig att utföra dessa övningar och sen tog jag mina grejer och gick hem. Fortfarande ganska pigg.

Bamse
smala chins
Dips
Raka marklyft + militärpress
Sittande kabelrodd
Benlyft
sneda Crunches
Fällkniven
tricepsdrag
Tricepspress
hög rodd m gummiband
utsida Axlar m gummiband

Ett trevligt pass. Men imorgon väntar BootCamp, vi får väl se om det kommer kännas lika trevligt..

Nu ska jag få pisk i gymmet!

Jag ska träffa min PT igen efter sommaruppehållet.

Håll tummarna för att jag överlever.

Vägning, vecka tre.

Bild 90Bild 84

Vikt: 114,5 kg (-0,5 kg) (sammanlagt – 18,5 kg)

BMI:
35,3  (- 0,2)

Midjemått: 104 cm (-2 cm)
Höft: 116 cm (- 1 cm)
Höger lår: 73  cm (-1,5 cm)
Höger arm: 41 cm (-1 cm)
Under byst: 97 cm ( -3 cm)

Så, vad ska man säga?
Bra resultat på centimetrarna minst sagt och ett halvt kilo ner, inte tokigt, även om jag idag känner mig svullen och inte hade någon lust att väga mig. En till bild framifrån kommer senare.

Kvällen som inte direkt gick i nyttighetens tecken. (Oups..)

Okej.

Det var det här med att “unna sig” efter att man presterat. Det kan sluta helt åt helvete.

Vi bestämde att vi skulle gå på bio, men först  äta middag.
Syrran och hennes kille satt redan inne på Ikki, en japanskt restaurang och skulle äta Ikki Zen.
Vilket innehåller tre bitar sushi, yakiniki och tempura. Jag beställde en sådan också och visst var det fantastiskt gott, men redan där insåg jag att det inte direkt var något nyttigt, hur onyttigt det är vet jag inte, men tempura är friterat.

Till bion, vi såg Tarantinos Inglorious Basterds (vilken jag verkligen kan rekommendera), så ville jag ha lite godis. Jag ville inte ens dividera om det hela med mig själv. Jag resonerade som så att ibland måste det vara okej att äta godis och när skulle det vara mer okej än när man har avverkat en mil och dryga 1000 extra kalorier? Det blev knappt 150 gram lösviksgodis och jag vet inte riktigt hur mycket det egentligen är, men nu sitter jag här hemma och känner det som om min mage håller på och ska spricka.

Dagen före vägning!
Vilken nybörjarmiss.

Vi får väl se vad vågen säger om det hela imorgon.

Hurra, vilken Tjejmil!

20090830451

För det första:
Jag är så himla stolt och nöjd med min insats idag.

Men, för att ta det hela från början:
Det var galet, jag upprepar, galet mycket folk på plats.
26 000 kvinnor deltog i Tjejmilen och på plats var mångas familj och vänner.
Det var ett ordentligt folkmyller.

20090830447

Jag hade bestämt mig för att starta i sjätte startgruppen och dte var ettbra beslut. Jag hade också bestämt mig för att ta dte ordentligt lugnt i början och inte dras med av att så många får spatt första kilometrarna och sedan får gå resten, för att de gått in i väggen (been there done that..).

20090830449
Jag höll tempot runt 8 min/km och det kändes över förväntan bra. Det var skönt att kunna koppla bort alla andra (även om jag blev tokig på folk som gick så man inte kunde springa förbi). Längs me dhela vägen fanns folk som hejade på, musik och vattenstationer.

Det blev tungt efter 7-8 km men då stod det folk och hejade på längs vägen så man ficklite energi och sen var dte bara en kilometer kvar och helt plötsligt såg man mål framför sig.

20090830448

Jag klarade båda mina målsätningar: jag sprang hela vägen och kom i mål på 77 minuter! Tre minuter bättre än vad målet var. Hurra för mig!

Tid: 77 min
Sträcka: 10 km

Hastighet: 7,79 km/h
Tempo: 07:42 min/km
Maxpuls: 195
Snittpuls: 178
Kaloriförbrukning: 1065

Dags för Tjejmilen.

Ja.
Då var dagen här.
Jag ha ätit frukost och ska strax sticka in till stan för att hämta ut min nummerlapp (varför varför varför gjorde jag inte det i fredags eller lördags?). Sen är det någon timmes väntan innan det blir dags för mig att springa.

Dagens ledord “Ta det lugnt”.
Mitt mål är att orka jogga hela vägen, hur sakta det går eller hur lång tid det tar, spelar mindre roll.
Tidsmässigt så siktar jag någonstans under 80 minuter. Så jag har inga jättekrav på mig.

Jag tycker jag är duktig som ens ska vara med.

Det var lite stressigt igår, när jag kom hem från en inflyttningsfest (där jag åt världens godaste bröd, hrm, dte ingick inte riktigt i planen..) och skulle leta reda på mitt startbevis. Min kille är ute och seglar och han städade hela lägenheten för några dagar sedan och jag kunde bara inte hitat stället han hade lagt undan mina papper på.
40 minuter senare, när jag hade gått igenom alla tänkbara ställen och klockan  var tjugo i två, var papperskorgen enda stället jag inte hade tittat.
Och jodå, där låg både startbevis och annan viktig information.
Då var han inte särskilt populär kan jag erkänna..

Nej, nu måste jag börja röra på mig om jag ska hinna.
Full rapport kommer senare.

Önska mig lycka till!

Dagens träning:

20090829433Jag tog en promenad med hästen när jag var i stallet idag igen. Idag hittade jag faktiskt en ridväg som ledde hem och jag behövde inte vända alternativt tappa bort mig. Hastigheten blev dock inte sådär jättehög för min häst tyckte att en massa saker var jätteläskigt. Exempelvis gick vi förbi brukshundklubben och det var tydligen superläskigt. Solen lyste och det var ett underbart väder. Jag gick förbi några som satt och grillade korv och det kändes som om sommaren fortfarande är med oss. Härligt!

Tid: 60 min
Sträcka 5 km
Tempo: 12:00 min/km
Hastighet: 5 km/h
Maxpuls: 164
Snittpuls: 117
Kaloriförbrukning: 385

Dagens lunch:

20090829429

Jag har fixat och trixat lite här hemma, försökt tvätta lite innan jag ska iväg till stallet.

Till lunch fick det bli en sallad med tomat, paprika, sallad, avokado, groddar, gurka, lök,  feta ost, ägg och keso.
Supergott!

Nästa potion måste dock bli lite mindre, jag blev lite väl mätt känner jag såhär en stund efteråt. Gud vad svårt det är med portioner!

Bloglovin

Delmålsklänning.

20090829426

Jag är säkerligen inte ensam om att ha kläder i garderoben som är en aning för små och som man köpte för att kunna ha när man hade gått ner lite, för det skulel man ju göra. Sen blir de hängande i garderoben, oanvända.

jag har en sån klänning. Den är en turkos tubklänning med vita prickar som jag köpte på en utförsäljning för två år sedan. Den är så himla vacker! Och två storlekar för liten. Jag ska fota hur mycket som saknas om jag skulle försöka dra på mig den senare.

Men mitt löfte till er på bloggen blir att jag SKA få på mig den och målet blir att få på mig den till jul. Vad tror ni?

Dagens frukost:

20090829427Det här äter jag nästan varje dag till frukost. Vad som knappt syns på bilden är att det underst ligger lite tinade bär. Idag björnbär och jordgubbar. A-fil, psylliumfrön, müsli. Och ett ägg på sidan.

Om jag inte äter det så blir det oftast gröt med bär i och soyamjölk till. Ägg är en klassiker även då.

Vad äter ni till frukost?

133 kilo. Bilder på mitt förra jag.

Da1da3
Säg hej till mig 133 kilo tung.
Bilderna är från 2001 och 2002.

Det var såhär långt det fick gå. Såhär långt det gick.  Jag vet att många andra som ser bilder av sig själva när de vägt mycket mer, så mår de dåligt och skäms liksom för hur de såg ut förr.

Jag skäms inte och jag kan titta på gamla bilder.
Men jag blir ledsen. Ledsen för att det var sådär jag såg ut, för att jag inte mådde särskilt bra.
Jag blir ledsen för att jag aldrig, under hela mitt medvetna liv har varit normalviktig.
Jag blir ledsen för att mina föräldrar inte klarade av att hantera sin egen övervikt och på så vis överförde den och sina vanor till mig.
Jag blir ledsen för att jag i så många år mådde oerhört dåligt över hur jag såg ut.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla chanser som jag lät gå mig förbi, för att jag inte trodde jag var värd dem, efteosm jag var tjock.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur andra har tittat snett, snackat och öppet kommenterat min övervikt, men kanske mest ledsen över att jag ansåg att de hade rätt i det de sa.
Jag blir ledsen för att ingen vuxen tog tag i det tidigare, när jag var yngre, det hade aldrig behövt gå så långt.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur svårt jag hade att förstå hur någon kunde vilja vara med mig, älska mig.
Jag blir ledsen för de tankar jag hade då när jag såg bilder på mig.
Jag blir ledsen för att det gick så långt.

Men jag skäms inte.

da5da4

Jag är å andra sidan glad över att så mycket har förändrats sen de där bilderna.
Nu talar jag verkligen inte bara vikten. Jag pratar om hela livet.
Självkänsla.
Självförtroende.
Jag är stolt över mig själv som tagit mig såhär långt helt på egen hand.

Som har utmanat mina största rädslor, byggt upp mig själv och en ny självbild helt från scratch.
Som har vågat att ta tag i problemen, gått till psykolog, hanterat känslorna.
Jag är stolt över den tro jag har till mig själv nu. Tilliten till min egen förmåga.
Stolt över de många fantastiska människor jag omger mig med, som finns där för att de tycker om mig och för att jag vågar att se det.
Stolt över det liv jag har idag.

Stolt över mig.
Över den person jag har blivit.

Om det krävde att jag skulle väga 133 kilo för att komma hit, så ja, någonstans så var det värt nog det.

Hej och hej då till mig, 133 kilo.

Dagens träning:

20090828409

Jag bestämde mig för att motionera hästen och mig själv i samma veva och tog en lång promenad. Givetvis tog dte inte lång tid förrän jag sort of tappade bort oss mitt ute i skogen, men vi såg får och gick på fina vägar avsedda för ridning.

20090828415

Tid: 60 min
Sträcka: 5,6 km
Tempo: 10:43 min/km
Hastighet: 5.6 km/h
Maxpuls: 160
Medelpuls: 121

Kcal: 410

Dagens frestelse:

I samband med lunchen var vi uppe i mormors lägenhet och hjälpte henne byta lite glödlampor i kristallkronorna. Man vill ju nte att gamla tanten ska upp och klättra på stegar och kanske falla. Läskigt.

http://www.matservice.se/bilder/stora/7310040052208.jpgNåja, det var inet dte som var “dagens frestelse” utan överallt i sin lägenhet har mormor skålar med godis framme. Mest bridgeblandning och kinapuffar.

Som jag älskar kinapuffar och bridgeblandning!
Jag stod vid en av skålarna en bra stund och sedan kom jag att tänka på bloggen och höll mig. Duktigt va?!
Allt tack vare er!

Dagens lunch: Sushi!

20090828408

Idag tog vi med oss mormor ut på en lunch.
Det blev 10 bitars sushi på Nybrogatan, mycket gott!

Tidigare skulle jag minst tagit en 12-bitars och varit rädd för att inte bli mätt, men nu var 10-bitars helt lagom, vilket är lite roligt att känna att man faktiskt minskar magsäcken när man inte äter lika stora portioner, utan mer lagom.
Min mormor är så rolig, hon dricker alltid ett glas vin till maten och det även idag. men eftersom hon pratar så mycket undertiden vi äter, så hinner hon aldrig dricka det där vinet till maten, utan alltid efter. Söta mormor.

Nordic Military Training

När jag blir lite mer vältränad och lite lättare då SKA jag testa NMT.
Jag älskar rå och hård träning utomhus.
Det ska vara lerigt, tufft och utmanande.

Hur bra i form måste jag vara tror ni?

Läs mer här.

Dagens träning: Över all förväntan!

20090827404

Hur man nästan missar en begravning och strular till en hel dag.

Idag har varit en ganska jobbig dag,
Eller, vad sägs om detta, några små smakprov:

Är på väg till begravningen. När jag har åkt en halvtimme, genom stan och börjar närma mig, så ringer jag för att få sista vägbeskrivningen.
Får då veta att nej, begravningen är på andra sidan stan, 40 minuter från där jag nu befinner mig. Min pappa skäller ut mig för att jag åkt fel så att jag skakar av gråt och ilska i bilen.
Missar nästan hela begravningen.

Eller detta:
Eftersom släkten beslutade att vi skulle äta middag ihop ute efter begravning, så var jag tvungen att åka hem och fixa i stallet först men har väldigt lite tid på mig. Kommer upp tills tallet med pojkvännen för att snabbt mocka och fixa mat. Vad har inte hänt där om inte att ena staketet har rivits ner i min hästs hage och den enda på plats är den oerhört sympatiska, men ack så ovana hästägaren som jag inte gärna kunde lämna där i sticket.

Eller detta:
Eftersom jag fastnade längre i stallet än tänkt, så hann jag inte dusca utan bara byta om för att sedan kasta mig iväg i bilen mot restaurangen vi skulel äta på. Vänta nu, kasta mig iväg? nja, jag fastnade snarare i en extre bilkö och satt i den i EN TIMME! och kom 40 minuter för sent.

Joråsatte.
Men sen kan jag säga att jag överlevde en buffé med betyget MVG och ett restaurangbesök med samma betyg. Hurra för mig!
Och jag har gråtit nog för flera veckor framöver, och då inte bara pga sorg, utan stress,ilska, förtvivlan och hopplöshet har varit känslor som har rivit i mig. För några år sedan skulle jag aldrig klarat av att hantera dem, nu får känslorna komma och finnas där och det är helt okej. Det är något att vara stolt över.